Min sambo sade när vi träffades: "Du är så liten och söt."

Samma sambo sade lite senare, när det gått ett par år och vi blivit sådär gå på toaletten utan att låsa dörren-bekväma: "Du är så liten och skadeglad."

Sedan sade samma sambo i sällskap av vår närmaste killkompis när vi såg nåt program med irriterande människor typ Gunilla Persson eller Filip och Fredrik och jag beklagade mig med stigande vrede: och en rejäl dos av kvinnliga hormoner: "Du är så liten och full av hat."

Jag är liten men naggande god. Jag är liten och söt. Jag är liten i överlag och mina fötter är små och händerna är små. Jag skrattar åt fjortisar som svarar i telefonen fast med börsen hahahaha så jävla roligt och fnissar åt fail-videor på Youtube. Jag blir så galet irriterad av Filip och Fredriks nunor i teve och jag skriker inombords när Mola-Conny och deras Ullared visas på bästa sändningstid. Ingen gör mig så irriterad. Inte ens Johan när han gnisslar mig i öronen i sömnen. Det gör mig kär.

Ja men det var innan Samir och Victor föddes. Och resten av det som just visats. De ligger där och kramas på en jäkla madrass på den ultimata sändningstiden och bedyrar sin kärlek till kameran och jag GNISSLAR SÖNDER TANDJÄVLARNA.

Det hann gå en minut så var jag irriterad på programmet. Jag är sån. Mina hormoner är sån. Jag har ju sagt att jag hatar ytlighet. Ja och det har inte förändrats. Om jag vinner ska jag visa er en ny klänning. Om jag vinner ska jag hoppa bungy jump i Thailand. Om jag vinner skulle jag hemskt gärna vilja ta med alla er till min sameby och gå upp på fjället och visa er utsikten som tack för att ni trodde på mig.

GULLIGA ÄLSKADE JON HENRIK om jag inte vinner bröllopstävlingen jag är med i så kan jag gifta mig med dig. I alla fall lite grann. Så underbar så alla borde vara som han. Vilken fantastisk människa.

Då blev jag glad igen.

Jag är inte arg. Jag är inte en arg människa men denna tävling gör någonting med mina hormoner jag inte kan förklara.

Jag är inte full av hat bara för att jag är ettrig och tjurig och blir irriterad på ytliga saker och dumma saker och irriterande saker.

De skojade när de sa så. Förstås. Vi gapskrattade i flera minuter. Bästa komplimangen ever. Jag blir en bitch när jag har PMS, ja. Jag blir våldsamt irriterad över sånt jag inte tycker om. Men jag är liten och söt och mamma lärde mig att man inte får ljuga. Så jag ljuger inte då. Jag är ärlig. Detta är skit.

Men vet ni? Nu sade min fantastiska sambo såhär: "Jennie? Du är liten och söt och allt det där, men mest är du liten och full i skratt." Visst är jag liten och underbar?!