Ledighet är ett ord som ofta dyker upp här i bloggen nu - när inläggen väl ploppar fram - och det är det ordet jag mumlar för mig själv när jag sitter med ansiktet mot den dyrbara solen, springer en långsam runda runt kvarteret eller slår upp ögonen i mitten av natten och det enda som hörs är surrandet av en envis mygga. Ledighet. Norrbotten. Här finns det gott om mygg, flygfän, regnmoln och isvindar trots att vi enligt kalendern befinner oss någonstans i mitten på juli. 

Jag sitter vi datorn för första gången på över en vecka nu och allting känns så ovant. De sociala medierna har fått sig en bild eller två under veckan, via telefonen, och datorn är ett stort åbäke jag inte har tid med. Vi gör inte så mycket, men ändå rusar tiden iväg. Det är shoppingturer, restaurangmat, grillmiddagar, cykelturer och springrundor och Luleå-resor och bastu mitt i sommaren, två gånger till och med. Ikväll ska vi ut till stugan och jag tänker trotsa vindarna och ta på mig den vita spetsklänningen jag köpte inför pappas och min egen födelsedag. Får åka utomlands i höst istället. Fånga värmen.

Tjocksockar är inte det minsta ovanligt, lika lite som långkalsongerna eller den tända brasan är. Jag fryser aldrig om fötterna men här gör jag det. Tjocksockarna är mitt favoritplagg just nu. Tajta, snygga nattlinnen i spets och siden och raggsockar på fötterna och det är så det är. Tänker tillbaka på värmen vi lämnade och önskar vi tog den med oss. Önskar så mycket. Njuter, men önskar ändå. Sådär som man gör när någonting är osäkert. Tre veckor kvar och vi har inget boende fixat, det boende vi hade fixat var en sniken hyresvärd - jag vet inte om sniken är bondska eller kalixmål men hon var fan sniken - och nu är vi tillbaka på ruta minus tre igen och här är vi, på semester, långt bort från storstan och försöker njuta så mycket det går. 

Sen kollade vi igenom en herrans massa fotoalbum från när husets barn var små. Och då menar jag allt ifrån gravidmage-små till nykläckta och storögda till mellanstadieåldern. Det rasslade rejält i livmodern under tiden, som en jäkla maracass lät det, en skallerorm på prärien som just har funnit sitt byte. Åh gud, vad jag längtar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...