Jag följde med Johan till Kista idag när han skulle stå och sälja resor där med ett par andra från jobbet, och medan han gjorde det passade jag på att shoppa lite. Sedan möttes vi upp för lunch i Kista Gallerias Foodcourt. 

När vi sätter oss ner med maten säger jag, ganska stolt: "Jag har köpt ett par fula byxor."

Johan tittar på mig över bordet: "Varför köpte du nya byxor om de var fula för?"

Jag: "Ja alltså, jag tyckte ju att de var snygga. Men det tycker inte du. Ehum. EHUM."

Johan nickar plösligt väääldigt tålmodigt. "Då vet jag precis vilka byxor du har köpt, haha."

De är inte alls fula. Inte sååå fula i alla fall. De är stora och sköna och mjuka och mönstrade. Hade det varit något annat mönster på dem hade man möjligtvis kunnat ta dem för pyamasbyxor eller ner-skiti-människor men de var faktiskt ganska harmlösa. Och, det var inget impulsköp utan jag har spanat på dem i flera veckor och nu passade jag på.

Sedan rafsade jag åt mig lite andra kläder och gick till ett provrum. Första tröjan var sisådär, och andra var definitivt inte min stil, och sen kom den. Klänningen. Ni vet den där känslan när man står i ett provrum och drar på sig något som ska föreställa en klänning och så fastnar den, det, den är alldeles, alldeles för liten. Man drar och sliter allt vad man vågar och så åker den äntligen ner över tuttarna och man kan andas ut... innan man inser att den förvandlat myggbetten till sprängfyllda bazookas, och alltså inte går att rubba varesig upp eller ner. Ja ursäkta för den talande beskrivningen men alltså, den känslan. Inne i ett provrum, med massa köande människor utanför, klänningen är så kort så det man har under syns om man så mycket som vickar på tårna och man törs knappt andas av rädsla för att tyget ska spricka. Det är så man vill... inte längre vara där.

Skickade en bild till Johan. 

Han: "Oooh."

Jag: "Hjälp mig. Jag sitter fast."

Hahaha.

Jag kan fan inte längre ha XS på H&M, jag ser ut som en stoppad chorizo. Och ändå kämpade jag mig nästan blodig för att få på mig den, bara för att den skulle på. Funderade nästan, men bara nästan, på att köpa den bara för det. Bara för att jag fick på mig den till slut. Och så var den ju ganska fin ändå. Kort, men fin. Om jag står helt stilla utan att andas passar den ju... nästan.

'

Jag fick i alla fall av mig den efter mycket om och men - prislappen råkade dock lossna.... Tur det inte var sömmen iaf... Trots provrumschorizon känner jag mig ändå ganska okej. De där barnsliga duger-jag-tankarna orkar jag inte tänka längre. Det är klart att jag duger. Det gör inget att jag blivit en enda pyttestorlek större och lagt på mig sex kilo på fyra år. Det är väl tonårshullet jag aldrig haft som ersatts med vuxenhull och en nypa muskler, för det var axlarna och armarna som var svårast att få genom ärmsluten på de tröjor jag testade. Jag mår bra, jag har ingen aning om vad jag väger och jag tränar för att det är roligt. 

Spela roll vad tröjstorleken säger.

Chorizo är fortfarande gott.

Och det är hejdlöst roligt att berätta om paniken inne i provrummet nu i efterhand. Lilla lagom tjock, det är jag. Och jag har blå ögon idag. Nu ska jag träna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...