Telefonen ringer stup i kvarten, fingrarna hamrar på tangenterna och huvudet förvillas av den ofantliga mängd information som hävs i min riktning. Var det 48 kvadrat? Eller 50? Vad låg hyran på nu igen? Först nu fattade jag att det kunde vara bra att samla informationen på ett och samma ställe och har sammanställt ett Word-dokument med eventuella lägenheter, telefonnummer, fördelar respektive nackdelar med dem alla. Och tro mig, det är mååånga som ringer och har ringt. Och jag är tacksam. Glad. Men ändå gnager det. 

Igår var vi och kollade på en lägenhet i närheten. Den var fin. Men det var en tryckande känsla över bröstet, den kändes instängd med tunga färger och opersonliga väggar och utsikt över mer tegelbyggnader, sängen tog upp hela vardagsrummet och det kändes bara... inte hemma. Inte som ett hem ska kännas. Så jag började kolla på Hemnet. Jag är obsessed av Hemnet. Jag kollar allt av intresse. Men med det kommer gnaget tillbaka. Tankarna. Hur gör vi? Hur ska vi göra? 

Är det bättre att:

 - Köpa en egen lägenhet, lite längre bort från jobbet, men där vi faktiskt kan bo och inte behöver bekymra oss att vår hyresvärd kommer och knackar på en dag när vi inte har särskilt städat och står i duschen bägge två? Jag hade inte ens linser på mig när vi öppnade dörren, så jag såg honom inte. Stod där och lyssnade på vad han sade när han sade att nu måste vi tyvärr flytta. Tur var väl det, att jag inte såg honom. För så fort dörren stängdes bakom honom fick jag ont i hjärtat igen. Vårt hem sedan två år... kommer inte längre att vara vårt hem.

- Eller hoppa runt i andra hand och betala hutlösa hyror varje månad, som snart kostar mer än en egen lägenhet skulle ha gjort? Aldrig egna möbler, aldrig som vi vill ha det på rikigt? Medan vi väntar på... ja, vad då? Jag vill inte längre vara gäst. Jag vill ha ett hem. Och ett hem råkar kosta en miljon eller två mindre borta i Göteborgstrakten, Trollhättan, där släkt och vänner redan bor.

Är det värt att köpa en lägenhet där borta, säga upp sig från jobbet, flytta dit och börja jobba? De har ju en högskola där, en jättebra sådan, så om vi ska gå skola sen passar ju det perfekt... Att bo där i närheten, gå skola och sen flytta någon annanstans om det inte passar våra mål och drömmar längre. Har man en lägenhet, en förhållandevis billig sådan, där borta kan man ju hyra ut den om man far och reser, och har kvar den när man kommer hem igen... så man slipper börja om från noll med noll pengar på kontot och tänka att skit, önskar vi köpte den där från början... Eller?

Eller köpa en här, där vi trivs, här som är hemma, vårt hem, för en miljon mer, som vi måste belåna extremt för att kunna köpa? Den jag nämnde igår blev jag kär i, men nu hittade jag en annan fin, mååånga fina, i Trollhättan. Mamma är uppväxt där så jag är ju nästan därifrån jag också, känner de västliga vindarna blåsa mina tankegångar ditåt. Det är inte lätt det här och jag vet inte vad vi ska göra, vem man ska fråga. Alla har ju olika åsikter och jag värderar dem allihop. Jag ska i alla fall gå på banken imorgon om jag inte jobbar och be om ett lånelöfte. Hur det går till, hur det funkar. Hur man gör. Bara för att hålla alla dörrar öppna. Ett hem med Johan, det är vad jag vill ha allra, allra mest. Har vi ett hem kan vi göra vad vi vill, åka var vi vill utan att bekymra oss för vad vi ska göra när vi kommer hem igen...

Låsa dörren och fara på semester utan att tänka mer på det. 

Hyra ut den om man åker på en långvarig semester.

Här eller där, eller någon annanstans? Vad tycker du?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...