När det känns som att allting rasar. Allting skakar, ytan spricker, tegelstenarna börjar falla. När ovisshetens tårar rinner och hjärtat sprängs och ångesten och ältandet gröper stora hål i ens inre. När man inte kan andas för alla tankar som ligger i vägen, när det enda som hjälper är en varm, sovande människokropp alldeles intill. 

Då finns han där. Han som gör mig så glad bara genom att existera, han som gör mig lycklig bara genom att le åt mig på morgonen när han precis vaknat. Han som kramar om mig hårt och säger att han alltid har en plats - den där platsen på hans bröstkorg, eller den där platsen djupt inne - för mig. Han som får mig att känna mig trygg. Älskad. Omtyckt. Alltid. 

Han som har fått mig att känna som världens lyckligaste tjej i tre och ett halvt år. I medgångar men också i motgångar när marken gungar och jag inget annat vill än att klamra mig fast vid honom då jag vet att jag står på säker mark med hans armar runt mig.

Jag älskar dig Johan.

Jag vill säga dig så mycket. Göra så mycket. Jag struntar i om det är en offentlig blogg. Varför ska jag dölja det finaste och bästa som hänt mig? Varför ska jag hålla det inom mig när jag imploderar av lycka och glädje över att jag får dela mitt liv med honom?

Ett av de finaste filmcitaten någonsin kommer från Angelina Jolie i Beyond Borders. Bästa klippet i en film också för den delen Jag provade söka på det på Youtube, men det fanns inte, så jag skriver det i alla fall, som det är, som det var. 

I wonder, do we all know where we belong? And if we do, in our hearts, why do we so often do nothing about it? There must be more to this life, a purpose for us all, a place to belong. You were my home. I knew from the moment I met you, that night, so many years ago. It's you. It's you. It's always been you.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...