Jag antecknar i min lilla röda bok. Jag ritar i min andra, lite större, röda bok, sitter med en blyertspenna bakom ena örat sådär som i filmerna och ibland stänger jag liksom av hela allt och låter händerna jobba fritt. Som när jag skriver på mina böcker - ibland får händerna bara mala och ord läggs till ord och snart är där hela meningar och stycken och sidor och kapitel.

Men i veckan har jag också ägnat mig åt en del hjärngymnastik. Det kliar verkligen där inne medan kugghjulen gnisslar, ungefär som under ett matteprov eller möjligen minuterna innan matteprovet. Jag gör allt för att inte tänka på ovissheten uti framtida jobb där jag inget kan göra medan rekryteringsprocessen pågår, men stressen ligger där ändå. Och hur blir det med lägenheten vi bor i? Får vi bo här på riktigt? Eller bara halvbo, som nu? Möblerna i den förra, grejerna? Vi har överlåtit den nu, vi äger den inte längre. Men processen gick snabbare än vi trodde och hyresvärden lade inte riktigt fram alla händer på bordet.

Jag orkar inte ta det nu för blodsockret sjönk till 3,4 och jag tappade tråden. Blandar nutid och dåtid. Min hjärna fungerar inte när jag är låg, så meningar läggs till meningar utan att egentligen få sagt det jag ville.

Jag kan spara det till en annan gång. Nästa gång. Egentligen skulle jag vid det här laget ha satt mig ner och börjat gräva, börjat nysta, på ämnet jag skulle ha berättat om i första stycket. Säga att trots att jag inte är där än så har jag redan börjat. Lite smått. Bara titta. Läsa. Och det är där som hjärngymnastiken kommer in. Brännskador på näthinnan och ändå har jag inte satt mig in i det på riktigt.

Men jag är ju så, får jag en idé i huvudet kan jag inte släppa den förrän jag fått gå igenom dess betydelse och engagemang. Som nu. En liten tanke slog knut på hela garnnystanet, och här är jag.

Jag pratar mer sen. Nu kom min favorit hem från jobbet och jag tappade tråden ännu mer. Åh vad han gör mig glad när han....... bara ser på mig sådär. Min älskade, älskade favorit. Jag får fortsätta med mitt hjärnliga matteprov lite senare. Det är faktiskt väldigt kul. Och väldigt, väldigt tankekrävande.