Alltså visst är det ganska lustigt, sorgligt, frustrerande och typiskt att så fort man lägger ner huvudet på kudden så är det som att tankarna ramlar ner rakt i "Tänk på det här nu"-rummet. Jaha. Då passar vi på att bearbeta dagens intryck, viktiga mål och önskedrömmer om allt det som jag vill ha och längtar till och önskar mig och...

Sommar(ställe) på Öland. Ja. Ja. Ja tack snälla hemskt jättegärna JA.

Åka på ridläger på Irland. Mmmm-yes, en sån där själslig suck långt inifrån - aaah. Hur UNDERBART. Jag har ALLTID velat åka på ett riktigt ridläger. Och Irland! Say no more. Gah...

Hitta ett mirakelmedel som gör mig fri från fertilitet för ett tag som INTE fyller mig med plast, skit och massa fejkade symptom. Det senaste året (jan -14 till nu) har jag varit "gravid" ungefär åttiofyra gånger. Hurra. Vartenda symtom har turats om att dyka upp och ibland hängt över mig alla på en gång. Arg, glad, gråtandes, allt inom loppet av två minuter. Brösten, magen, tröttheten, illamåendet, "hugget" när ägget fäster, oerhörda cravings, nidis. Ja listan kan göras lång. Meterlång.

Jag vill hellre veta att jag är gravid på riktigt än att halvvara det. Låtsas vara det. Jag vet inte riktigt hur jag hade betett mig om ett av de slumpmässigt gjorda testen skulle visa något annat än inget, men att veta är bättre än att undra.

Så här ligger jag. Lägenheten är nedsläckt. Vi bor i en äckligt stor stad i en lägenhet som inte är vår och ändå är vi så glada och lyckliga att vi har varandra. Tänk hur lyckliga vi skulle vara i vår egen lägenhet. Ha jobb vi trivs med. Havet och värmen utanför husknuten.

Det är dags att göra det vi, det han, och det jag vill. Dagarna läggs till dagar. Just nu lever jag för träningen och för att se Johan komma hem från jobbet. För hans härliga armar om mig. Jag vill ju ge honom hela livet. Jag vill visa honom min del av det liv jag vill att vi har tillsammans. Han är ju mitt allt. Den bästaste som finns för mig.

Världen är stor. Det finns plats för alla våra drömmar där ute, det vet jag. Så länge vi har varandra så lägger sig allting på plats. Det kommer det att göra. *hjärta*


Osminkad tjej i solen idag. Hej vår.

Slö och tung i huvudet, så det fick bli hemmaträning på mattan med Run-listan skrålandes ur surroundsystemet istället. Jag körde samma övningar som de vi kör under Absolution-passen och dra mig sakta baklänges vad jobbigt det är. Fem veckor av samma pass och det bränner fortfarande i varenda muskelgrupp jag äger när jag går därifrån.

Låg på mattan och flämtade och stönade och tänkte att grannarna måste ha trott att vi ägnade oss åt komplicerat fredagsmys när jag till och med smög ut i hallen och låste ytterdörren innan jag började. Men det är gud förbenat så jäkla jobbigt och nu sitter jag i soffan och stirrar på datorskärmen och har liksom kopplat bort huvudet. Johan är på jobbet och ska hänga på ett par kompisar senare för öl och afterwork så jag får äta så mycket kallrökt lax jag vill till middag, mmm. 

Och slicka i mig en hel kopp med min födelsedagsdessert.

Och dra på mig morgonrocken, den snöleopardiga, eller de icke snöleopardiga leopardbyxorna och sätta upp håret och dricka oräkneliga koppar te och fortsätta rita ögon och ansikten som jag övar och övar på.

Och somna klockan nio under filten här i soffan och vara helt disorienterad när Johan kommer hem över var jag befinner mig och hur jag hamnade där, glömma bort att ta mitt dygnsverkande insulin och bli buren till sovrummet - ja han är ganska så stark min karl. Bäst att ta insulinet redan nu. Hoppas att ni också får en fantastisk fredagkväll.

Jag ska fortsätta lyssna på min inspirations-spellista och inviga min ensamma-kväll-ritualer-kväll med en varm och härlig dusch. Bye bye.