Sons of Anarchy sågs under fem timmar under gårdagskvällen och natten, sen var det ett par timmars sömn och så började karusellen om. Nu är säsong två slut och vi tittar upp och inser att det håller på att bli mörkt. Jösses. Vi har hittat nya avsnitt på Netflix, hade de på datorn också men det är ju så skönt att bara slå igång xboxet, lägga sig i soffan och så spelas avsnitten upp en efter en om man inte pausar då försås. Nu förstår jag äntligen vad de säger och tycker att serien är sååå bra, riktig nagelbitare emellanåt. Även om Jax inte direkt är någon snygging värd att hänga i granen ;)

Kycklinggryta på spisen, nyätna och snart på väg mot gymmet. Någonting måste man ju göra så att det känns bra i samvetet... eller ja det gör det ju, har varit så underbart att ligga uppkurad bredvid Johan hela helgen, men inte har vi varit produktiva. Fast såna dagar kan man också behöva ibland. Ladda om batterierna. Bara slöa, mysa. Så himla skönt. Ny vecka imorgon, nya tag. Men det är inte än. Det finns fortfarande en hel eftermiddag och kväll kvar att lägga beslag på... och det är precis vad jag tänker göra. ♥  

Mmmm... så sugen på ost och vindruvor. God ost. Och mitt nya favoritvin... det där utan alkohol. Jag köpte mörk choklad 70 % att tugga på tidigare idag och det tog bara en rand så var jag "mätt". Fiffigt och bra, lite roar små heter det ju. Men ost och vindruvor hade verkligen varit gott. Får ta en rödbets-smoothie efter att jag duschat tror jag. Har en detoxhelg nu med bara-bra-mat, morotssoppa till lunch och middag och så nu rödbetssmoothien till kvällen och morgonen, magnesiumtillskott och ProbiMage. Halsen river lite så det lenar skönt med mat gjord från grunden, bra mat med massor av naturliga vitaminer. Morotssoppan innehåller förutom de uppenbara även en stor bit ingefära och purjolök med antiinflammatoriska egenskaper. Fast äh, skit i det, det är fruktansvärt gott och det är huvudsaken ;) 

Nu är ljusen tända och duschen är igång inne i badrummet så dit ska jag nu bege mig. Johan på gym, jag hade för lågt blodsocker för det och var proppmätt, njuter av hemmahelg och hemmamys och tycker att helgerna är alldele för korta. Har även börjar slipa på ett nytt träningsprogram... igen... Men för att undvika skador som hände i onsdags måste jag stärka bålen och ryggen (så att höfterna stabiliseras). Så massor av långsam löpning, core och rodd i ett par veckor framöver så stärker jag mig själv sakta men säkert inifrån djupet. Utvärderingen får ske om en månad tänkte jag... ytterligar ett mål att jobba för detta år.

Fönstren vidöppna och den kalla vinterluften fyller lägenheten och tar med sig alla dammpartiklar ut. Sägkläderna hänger i karmen och i tvättstugan molar torktumlaren på de sista minutrarna. Det snöar och är uppehåll om vartannat och jag har sån energi trots min onda rygg, tänkte det är lika bra att städa så vi har fredagsfint här sen!

Det känns bättre än igår, Johan knådade och idag när jag var ute och promenerade så knakade det härligt och låsningen släppte markant - men jag tror jag håller mig från träningen till imorgon och på söndag, då får jag i alla fall ihop fyra pass den här veckan. Och det räcker gott och väl. Imorgon blir det ett konditionspass igen, ska börja kära mer sånt för att stabilisera upp kroppen från topp till tå - löpning ger otroligt till alla muskelgrupper och kan nog hjälpa mina stela höfter litegrann. Jag är inte så bra på det, just konditionsträning... har ju fått asma på senare dar??? och får ingen luft när jag springer ute, men inomhus går det bättre. Så nu ska jag försöka börja med det varann gång jag tränar. Många bäckar små. 

Jag har även flera idéer om vårt hushåll. Nya gardiner skulle inte vara helt fel, likaså en ny matta i sovrummet och ett överkast. Tror att IKEA eller Rusta får sig ett besök sen när jag får lön. Vi har bott här i fyra månader så det kanske är dags att börja flytta undan hyresvärdens grejer lite mer... jag har mina ideer som sagt, vi får se efter lönen hur det ser ut. Jag skulle till och med vela måla. Fotografera. Rita. Åh så kul. Skapa någonting. Men tills dess får jag använda händerna till städningen... och inköp av gomiddag... och göra mig fin inför kvällen... det är ju trots allt fredag. ;) fast Johan ska visserligen på AW ikväll... Justja! Nåja, jag får väl äta gomiddag själv och fara och dö på gymmet en sväng, skaka mina lurviga där... löpbandet kanske? Gammal-mormor-promenad?  Cykel? Eller nä... vi får se... är man skadad så är man! 

Benpasset igår måste verkligen ha tagit mer än jag trodde... brakade i säng igår vid niosnåret med feber och stumma, varma ben. Liksom hallå, okej. Varför. Och som om inte det vore nog vaknade jag i morse med ryggskott... eller låsning... mellan skuldrorna, och det gör så j&%#!"¤kla ont så jag inte precis känner mig sugen att springa ett maratonpass... eller ens två meter den stundande framtiden eller någonsin, hehe. Johan slutade fyra och for och tränade efteråt, men när han kommer hem blir det knåda och trycka och förhoppningsvis släpper det då. 

En annan grej som hänt under dagen... jag fick personligen mail av synskonline.se som berättade att jag hade ett fritt 50-minuterssamtal att hämta ut i helgen, värde 1000 kronor! De hade hittat min blogg och sett att jag skrivit om andlighet och det stämmer ju, så nu får jag alltså ringa till en sierska/spådam/andlig människa... om jag vill, och fråga om precis vad jag vill. Jättekul och jätteläskigt tycker jag... jag har sett för många skräckfilmer... brrr. Vad frågar man? Vad vill jag veta? Jag tror ju faktiskt på sånt. Ska jag fråga om tidigare liv... om min skyddsängel, som följt med mig i alla år...? Vem hon är? Om min synskhet som barn som nu "växt bort"...? Om mina många deja vys? Varför alla barn och djur dras till mig på ett sätt jag inte kan förstå...? Jag har ingen aning och jag är jättenervös haha. Om det är någon som har erfarenhet av sånt får ni gärna höra av er - innan söndag, för då måste jag ringa senast för att ta del av erbjudandet... Jag tror ju att allt händer av en orsak och kanske var det meningen att jag nu skulle ta steget och ringa en spådam, jag som funderat på det väldigt länge men inte vågat :) 

Taggar: #tankar #funderingar #spådom #spådam #andlighet #medium #utvald #jennize #låsning #träning #hälsa #fitness #benpass 

Har befunnit mig på gymmet nästan hela morgonen, blev två och en halv timme inklusive dusch och bastu och diverse ritualer. Benpass med skivstång och kettlebells och en massa strechning då mina höfter är jättestela och jag svankar när jag gör benböj. Lite slit och tänj och snart gick det jättebra. Igår kväll var jag, Johan och Johan och såg the Wolf of Wall Street på bio och den var faktiskt riktigt bra och inspirerande. Fördomar har vi alla och det är väldigt lätt att se ner på "de rika" och tänka att de är helt blåsta i huvudet och jätteytliga... men då får man tänka en extra gång, vad har de gjort för att hamna där de är idag? Hur har de gjort och hur är det möjligt? Deras resa startade också på noll en gång i tiden. Alla föds vi nakna.

Men jag blev lite irriterad. Eller mycket irriterad... När han åkte fast för svindleri efter att ha sålt aktier för många hundra miljoner kronor och blivit stormrik passade det plötsligt inte frugan längre, som ville ha skilsmässa och skulle då fan ta båda barnen med sig och han skulle inte ens få se dem mer. Och där har hon levt i lyx och flärd i tre år och fått allt hon pekat på och mer därtill och vänder ryggen till så fort saker och ting går lite snett och beskyller honom för det ena och det andra och det tredje (okej att han var drogberoende och allmänt irriterande men han hade sina anledningar). Det jag menar är att kvinnor har sådan makt. Jag som kvinna kan säga precis vad jag vill till min man om att jag ska ta barnen och om jag inte har några bevis på att jag är en dålig mamma så är det oftast alltid jag som får vårdnaden. Han behöver bara så mycket som gapa åt mig en gång och jag kan få honom fälld. Bara genom en fingerknäppning. Jag kan vifta med brösten och visa klyftan och använda kort kjol och jag får precis som jag vill, bara sådär. Jag är inte feminist och vill heller inte bli det. Det gnälls så mycket om sånt, att världen är så orättvis mot kvinnor.

Jaha... Liksom... det där med skilsmässan. Kvinnor har sån otrolig makt. Det pratas det minsann inte om. Det är kvinnan som bestämmer. Och det gör mig så arg. Det är naturligtvis inte ALLTID så, visst finns det undantag, men i grova tag så är det fasiken kvinnorna som har makten. I filmen sexvägrade hon en dag. Visade härligheten för honom men han fick inte röra. Han kunde inte göra någonting, för det var hennes val. Usch vad jag är trött på feministsnacket. De som gnäller har ingen aning om vilken makt kvinnor egentligen har. I Sverige, i alla fall. Klart jag tycker att det är jättehemskt med våldtäkter och elvaåriga flickor som blir bortgifta. Men hallå. Kom inte och säg att kvinnor inte har någon makt, för det är precis det vi har. Vi må vara det svagare könet, men vi har tuttar och rumpor och kan rock their socks off   huuuur enkelt som helst. Och den som säger tvärtemot är antingen lesbisk eller har för små tuttar. 

Det sägs att det finns sju dödssynder i världen. Jag tänker prata om en av dem. Lättja. Eller ett ord som de flesta av oss känner till, ett ord som de flesta av oss kämpar emot varje dag, vinst, förlust, vinst, förlust, förlust. Ett ord som är så starkt att det krävs total viljestyrka för att ta sig förbi det. Latmasken. Latmasken grep tag i mig idag. Ett löst grepp, från någonstans mellan alla soffkuddar, snälla Jennie kan du inte stanna hemma ikväll? Vi kan mysa, bara du och jag, vi kan äta gott - grönsaker med dipp och vi kan spela Tomb Raider till vi somnar med morgonrocken på och lägga ansiktsmask, måla naglarna, snälla Jennie, bara ikväll...

Klart att jag var sugen. Förbannat sugen var jag! Latmasken är ju en del av mig, en del av mitt inre. Den där lilla delen som allt för många människor inte klarar av att stå emot. Som jag inte klarat av att stå emot många, många gånger. Men när latmasken sätter in måste man stålsätta sig. Titta åt ett annat håll. Tänka att vad får jag ut om jag stannar kvar i soffan idag också precis som jag gjorde igår, och dagen före det. Vad får jag ut att stanna hemma och se skräpteve, jämfört med om jag ställer mig tjugo minuter på crosstrainern, jämfört med om jag lyfter två hantlar tio gånger eller gör femton benböj hemma i vardagsrummet? Jämfört med om jag slår den där jäkla säcken så hårt jag kan i trettio sekunder. Du kan tänka positivt och du kan tänka negativt. 

Latmasken är negativ. Latmasken vet att träning är jobbigt. Men livet ska inte vara glasklart och rosenrött. Livet ska vara hårt och svårt ibland för annars kan man inte uppskatta de bra sakerna man faktiskt har. Du kan inte vara på toppen om du inte sett botten. Att sitta hemma i soffan förändrar ingenting. Men tänker du positivt, att "om jag tränar idag så kan jag sitta här hela kvällen imorgon" istället för det negativa, "jaha inte blev det nån träning idag inte, att jag aldrig lär mig, suck och pust och stånk", som suger så oändligt mycket livsenergi ur kroppen och lämnar dig lealös, tom, tyst.

Vardagsträning behöver inte betyda att du tränar så hårt att du har astma och inte får luft, att det svider i armarna och händerna plötsligt förlorat sin greppstyrka och benen inte längre bär dig. Så länge du reser dig upp, gör step up på din köksstol, bench dips från soffbordet, benböj och utfall och armhävningar mot samma soffbord... bara NÅGONTING som får svetten att lacka i en kvart så har DU vunnit mot latmasken den här kvällen. Det är sant så som jag säger, efter ett träningspass känns soffan skönare än någonsin, då man VET att man har gjort sig förtjänad av att sjunka ner bland dynorna. Latmasken var på mig idag. Men latmasken vann inte. Jag gav henne en snyting och jag gick till gymmet. Det var jobbigt. Men jag gjorde det. Jag vann.

Varje gång någon frågar mig: Varför tränar du så mycket? Varför äter du som du gör?

Så säger jag...

Varför gör inte du? 

De flesta av mina inlägg skrivs ifrån vår soffa, jag vet, ni har hört det förut. Men det är för att soffan är så stor att den tar upp två väggar av vardagsrummets tre (den fjärde väggen är egentligen ingen vägg utan där köksön är, men allltså det är tak och så och en smal vägg på sidan om... okej, det är en vägg med ett stort hål/fönster i mot köket, men föga liten vägg jämfört med de andra helväggarna.) Det är så hila skönt att sjunka ner i den efter ett gympass för att äta middag, se på serier eller spela Xbox. Den är stor nog för att två stycken ska kunna ligga bredvid varandra, stor nog för oss båda att sova i om vi skulle vela. Det är här min favoritplats är. Bland alla filtar, kuddar och fleeceplädar med ärmar - en julklapp av pappa och som flitigt används av oss båda - här är min oas. 

Jag har precis kommit hem från gymmet efter en timmes rygg- och armpass. Det gick helt okej, inte fullt så intensivt som fredagens benpass som har gjort mig halvt invalidiserad i hela nederdelen av kroppen både igår och idag. Lagade panerad rödspätta med morötter och kall dillsås och en potatis till. Och jag njöt av det. Det var så himla gott. Så himla skönt att slå sig ner i soffan med vår lugna spellista på Spotify, äta och njuta.  Fyra gympass hann det bli i veckan och jag är mer än nöjd. Äntligen är jag på gång igen efter julens frossa, med en ny attityd och ny luft under vingarna. Telefonsamtalet med pappa gav mig tillfällig hemlängtan och minnen från en tid som varit men som inte längre finns kvar - min barndom i det gula huset och alla arton år det hann bli innan jag flyttade därifrån.

Min pappa är min idol. Min förebild, det har han alltid varit. Jag har alltid sett upp till honom. Beundrat honom. Världens bästa. Huset kanske inte längre finns kvar för oss, men det gör alla minnen. Mina föräldrar är lyckligare nu, jag kan inte säga ett elakt ord om skilsmässan för två år sedan. De har hittat hem, förälskat sig på nytt i någon annan och börjat bilda nya stigar tillsammans med dem. Och jag älskar dem allihop för att de lockar fram det bästa i de bästa föräldrarna man kan ha - skratt och glädje, som kommer allra längst inifrån hjärtat. Det är aldrig försent att bli lycklig.

Jag vaknade upp till en vit värld och årets första minusgrad. Jag saknar definitivt inte kylan hemifrån! Här blir man ju nästan bortskämd... Ljust mellan åtta och halv fyra... även under den mest mörka perioden. Så skönt. Jag ska smälta frukosten lite och gå ut på en promenad ner till sjön innan jag börjar med städningen, se hur det set ut där, jag har inte varit dit på en månad och nu är det ju nästan mitten på januari, full vinter... Benen är riktigt, riktigt stumma så det känns bara bra att sträcka på dem. Igår hade jag min PT-sambo till hjälp och vi körde igenom ett jättehäftigt benpass med skivstänger. Jag lassade på lite vikter ovanpå och jäääklar vad jag är mör idag! 

Lite senare blir det eventuellt bio med Johan, vi tänkte fara igår men fastnade på gymmet i flera timmar och i soffan resten av kvällen framför Sons of Anarchy. Men trots att vi sett sex avsnitt hör jag ta mig tusan inte vad de säger!!! Jax lunkar runt med svängande axlar och flottiga hår och mumlar i skägget hela tiden och det är omöjligt att höra vad han försöker få fram... Och de andra är precis lika skäggmumlande som honom. Hakan får stora näsborrar när han har sex och barnet har jag inte lyckats höra vad han heter. Men okej. Den verkar bra! Även om jag inte förstår varför de far runt och dödar folk på sina shiny motorcycles... jag brukar säga att jag pratar och förstår engelska flytande, men herregud, det där är inte engelska. Haha ;) Vi får se klart hela första säsongen så kan jag besluta mig om vad jag tycker sen...  men låt mig säga såhär... jag är såååååå glad att han hoppade av rollen som Christian Grey. För det är det minsta man kan säga om honom. Han är defintivt ingen multimiljardär med mörka sextankar den där klenisen hihi ;) Och definitivt inte min typ... Men han verkar passa rätt bra in i motorcykelklubben så där han kan stanna.