V årrullarna på spisen och nu är det heeeelg! Idag har varit en trög dag att försöka få in någonting mer i hjärnverksamheten, det som har varit mest logiskt har jag missat... men min chef som haft min tjänst tidigare sade att hon såklart förstår att det är så otroligt mycket att lära sig och att jag gjort ett bra jobb så här långt. Tur det! Nu blir det vila i tre dagar så kanske att hjärnan är lite mer samarbetsvillig då. Jag hoppas... Puh. Det är är annat än Silja där man satt och rullade tummarna 80 procent av tiden... var man än vänder sig finns det någonting nytt att göra, det är jättespännande! :-) och svårt... men det tar sig, mer och mer för varje dag.

Ikväll väntar Ben & Jerrys och the Hobbit extended, både jag och Johan är lediga imorgon så det ska bli skönt att kura upp sig i soffhörnet med en filt och en film nu ikväll. Roséflaskan står fortfarande på bordet, med hälften av innehållet kvar sen förra veckan. Gud så mycket som har hänt sen dess. Man blir alldeles salig alltså. Alltså förlåt om det låter självupptaget och drygt (det är inte alls så jag menar) men jag är verkligen så lycklig och tillfreds med mitt liv just nu, det var länge sen jag kände mig så här... komplett på något vis. Jag är så himla glad bara. Tacksam. Och jag tänker fasen stå fast vid att jag är värd det.

J a, jag lever. Jag lever och jag jobbar. Och jag trivs. Jag trivs så himla mycket trots att det bara gått två dagar och trots att jag inte ens lärt mig en bråkdel av alla saker som den ordinarie tjejen har sysslat med. Kontraktet skrevs idag så nu är jag fast hos Forma Books Agency åtminstone till årsskiftet hehe. Och det känns så bra, så roligt och så spännande, tänk att vara omgiven med böcker i mängder och författare och agenturer och medarbetare som brinner för samma sak som jag. Fortfarande är ju allting så nytt och ovant och jag frågar ideligen saker jag inte förstår (skönt att min chef sitter alldeles intill!), men det rullar på åt rätt håll. Känner mig som en helt ny människa. En glad människa :-)

Det enda som inte riktigt fungerar som det ska är min diabetes. Jag tränar ju varannan dag ungefär (fyra gånger i veckan), och de dagar jag tränar äter jag fullkornsprodukter och de dagar jag inte tränar håller jag mig till LCHF och GI. Men eftersom att jag har fuskat lite under den senaste månaden och ätit... mycket... bröd så har jag behövt ta insulin till det. Igår åt vi... ris... till middag och jag tog lika mycket insulin som jag alltid brukar göra, eller som jag i alla fall tidigare gjorde när det handlade om snabba kolhydrater. Men nu... jäääklar vad låg jag blev efteråt. Samma i förrgår morse, åt knäckebröd hehe. 3.0 mmol/l två timmar senare. Så nu idag har jag inte tagit nåt insulin alls, och ligger på 8.4 nu såhär en halvtimme efter brysselkål med köttfärssås. Tränar jag äter jag givetvis upp mig till 15-17 mmol/l innan och är på 5.0 mmol/l när jag står i duschen, men ja... återigen... tränar jag och äter jag som jag ska... så behöver jag ingen måltidsinsulin. Och jag är inte ensam om det.  Det tar bara lite tid att vänja om sig att lägga sprutan åt sidan efter maten. LCHF for LIFE. 

Förresten, på tal om mitt nya jobb på en för mig ny lokal, så har jag på två dagar sett tre kändisar på väg dit! Eller... tre mer kända människor som stack ut ur mängden av medelsvensson. Hihi ;-) 

L ugn och mysig fredagskväll i soffan med grönsaker, dipp, ost, kex, ansiktsmask och nattlinne. Jag hann börja se ett par minuter av Nalle Puh och Jakten på Christoffer Robin innan Johan kom hem, nu kokar vi glögg och ska strax börja om med filmen. Barndomsfavorit och jag längtar verkligen till den dagen våra barn är så stora så de kan introduceras för Nalle Puh och resten av Disney-gänget och de filmer man såg som liten. Det är de filmerna som finns kvar ända längst in, replikerna känns vid trots att det var säkert tio år sedan sist och man tänker tillbaka på de minnesvärda stunderna framför teven med någon av filmerna... 101 dalmatiner eller nåt, haha.  

Det blev en vilodag idag istället, igår kväll fick jag så sanslös träningsvärk i benen och röven att det kändes som att de förvandlats till två förlamade valrossar. Johan hade samma sak efter sitt kondispass så när vi gick och lade oss väldigt tidigt reste ingen av oss på sig i onödan efter det. Träningsvärken har fortsatt nu idag och benen har känts stumma och stela så jag tog en dag i soffan framför Fable 2, ett nytt spel för mig som Johan introducerade till mig tidigare innan han for till jobbet. Så kul! Fastnade där i många timmar och tog med benen till ICA för lite inhandling av fredagsmums och nu är jag här igen, nyduschad och i sällskap av min älskade sambo som är ledig hela helgen. Mer mys än så kan man inte ha och jag njuter, trots min huvudvärk (man kan ju inte få allt!).

Tigger: Det är för hungrigt för att vara en heffaklump... för klumpigt för att vara en tessla... Jag tror att det är en gammal, glosögd, snabeltandad... skallesaurus!

Ä ntligen i soffan efter en hel dag på språng. Är så less på att dagarna försvinner fortare än jag hinner med, att timmarna liksom inte ens bryr sig om att stanna kvar utan tickar på i rasande takt och ojdå, nu är det visst kväll igen. Och igen. Och igen. Och igen. Men idag var jag på språng redan tidigt i morse, satte mig nämligen i en frisörstol efter sju månader av våga-vägra-stockholmsfrisörer-jag-har-en-fantastisk-frisör-hemma-som-kan-mitt-hår. Jag hävde ner rumpan hos Nikita Hair i Teeby och tjejen jag fick var jättehärlig och trevlig och bjöd på te och choklad och tidningar, mirakelkur för mitt hår som nu är lent som sammet... och jag kan inte sluta ta på mitt hår. Nu är det luftigt, skruvlockigt, lent, glansigt. Jag kan dra fingrarna genom det! Wow! 

Sen hem och äta korv och paprikaröra och iväg till gymmet. Mer vikt-chins och mestadels tricepsövningar, känner att det kommer göra så härligt sköntont imorgon. Fick lite motivation av min PT också som körde samma sak bredvid mig, fast enbart med sin egen kroppstyngd (som inte jag klarar, än): "Snart klarar du vanliga, du är på gång!" och jag körde tre till trots att det brände i armarna. Imorgon bitti tänkte jag köra ett konditionspass och lördag blir vilodag. Söndagens träning är ännu inte bestämd men det lutar åt Bodypump och på måndag väntar nytt jobb och tvättstuga. Spännande :-) 

Nu läsa lite mer Fifty Shades som jag är galet förälskad i. Alltid varit, kommer alltid att vara. Det här är deras försoningslåt som Christian lade på iPaden han gav Anastasia på kvällen när de blev ihop igen. Texten är så sorglig och så fin. Jag grät en hel del tårar igår när det avsnittet kom upp igen och med låten på repeat kändes deras smärta så verklig. Så skrämmande. Jag är inte helt såld på hur E.L James skrev boken, men jag älskar den ändå. Personkemin. Jösses. Om Matt Bomer spelat Christian och Emilia Clarke/Alexis Bledel spelat Ana hade filmen blivit den bästa i universum och de hade tjänat stora pengar på det. Meeeen nu... nej. Jag är så besviken. Bilden av Dakota Johnson som Anastasia liggande fastspänd på en stor säng i rött latex kommer ge mig och hela världen mardrömmar, medan vår fikiva Ana i boken ger oss Bomersessed inspiration ;-) .  

Taggar: #träning #hälsa #gym #sats #täby #nikita #hair #haircut #brunett #blogg #coldplay #fiftyshades #50shades #christiangrey #anastasiasteele #anasteele #anastasiagrey #50shadesofgrey #fiftyshadesofgrey #lchf

L eg day idag och jag har just ätit en tallrik pestopasta med bacon, ärtor och körsbärstomater som återhämtning. Musklerna ömmar och kroppen känns härligt mör efter timmen på gymmet. Jag blev så sporrad av en tjej jag såg hoppade upp och körde chins så jag tänkte att en dag ska jag också kunna göra det. Nu kör jag mina chins i en maskin med vikter, men nog tusan tar det ändå - för igår och idag har jag haft sinnessjuk träningsvärk i ryggen och överarmarna. Härlig smärta. Nu väntar bara Top Model och hemmaspa och sen har jag inga planer för resten av kvällen. Top Petite Model och min favoritsäsong. Laura är bara så fantastisk rakt igenom och Sundai är lika lång som mig!

Gymmade i mina nya skor som tidig julklapp av mina fina svärföräldrar. De är neongröna och inte gula haha, jag älskar dem! Verkligen en färgklick på fötterna som piggar upp och får en att orka ännu lite mer. 

J ust nu går jag omkring i ett slags lyckorus och är så glad över alla de små sakerna i livet som gör det så fantastiskt att vara mig, haha. Arbetsintervjun är gjord och jag kom hem ledsen till Johan med mungipor nere vid knäna. "Nej, fick du det inte...?" sade han och såg allvarligt på mig, gjorde sig redo att resa sig upp och krama om mig. Jag sparkade av mig skorna och vände mig till honom igen, släppte ner jackan och viftade med presentpåsen med champagneflaskan med världens leende. "Jag får börja på måndag", tjoade jag och champagneflaskan var som bortglömd. Det är sant. Jag fick det. Jobbet. Från och med måndag kommer jag vara en publiceringsassistent hos ett av Sveriges största bokförlag och jag är så glad så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Det händer liksom inte. Eller jo, det gör det, uppenbarligen. Men jag vet liksom inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag har sån sjuk träningsvärk sen gårdagens morgonpass så vi ligger båda utslagna i soffan med champagneflaskan på bordet och halva innehållet borta. Jag känner mig lite groggy såhär på tisdag kväll men det är det ta mig tusan värt, jag som nästan aldrig dricker någonting tänkte att nu jäklar kan jag väl unna mig! och det fanns ingen saft för 69 kronor heller så då köpte jag champagne istället. För att fira. En rosa flaska så klart, när flickan själv får välja. Sen såg jag komikern Per Andersson i Mörby också och gladiatorn Thor. För allmän information, liksom, jag har knappt sett ett känt ansikte sen vi flyttade hit, förutom Magnus Uggla då men det vettetusan om han räknas...

Nu är jag trött och hög och sugen på godis men där går gränsen, nu har vi ju börjat om med träningen så nu är det bara att hålla formen och ögonen på målet. Tack. Tack för att de här händer just nu. Tack till ödet, slumpen, Gud eller vem det nu är som styr över sånt. Tack. Ni, du eller dem har gjort Jennie mycket lycklig idag! Och ni får gärna hålla den elden brinnande läääänge...

B åde jag och Johan somnade på soffan igår och låg där gott och väl i ett par timmar innan han vaknade och vi övergick till sängen istället för fortsatt sömn. Steg upp strax efter nio, hoppade direkt in i träningskläderna och begav oss ut på en blåsig halvtimmespromenad, Johan jobbar ju kväll så det hann inte bli mer än så. Men det var härligt och skönt att komma ut och gjorde frukosten extra god. Jag har träningsvärk i benen efter gårdagens inneträning och powerwalk, känns så skönt att det tog så det blir att köra igenom samma program nu idag. Kan verkligen tänka mig att squat challenge är jobbigare än det verkar!

Nu ska jag gå och klä på mig och göra mig redo för dagen. Känns så skönt att redan ha hunnit ut och promenerat och klockan är inte ens elva. Idag ska jag tusan också ta mig in till Täby Centrum för att kolla på nytt material till min garderob. Eller kropp, så att säga. En stor arbetsintervju is coming up och jag vill vara förberedd till tänderna. Framhäva mina bästa sidor. För Gud, jag vill ha det där jobbet.

T olv grader varmt, strålande sol och en promenad utefter sjön. Jättehärligt och mysigt och nu tänker jag övergå till lite hemmaträning för att få kontroll över kroppen igen. Valken har hemsökt mig i natt så jag känner att jag liksom måste, haha. Jag vill inte förfalla. Soffbordet är av massivt sten och rubbas inte ens om en elefant springer rakt in i det så det passar utmärkt till att göra bench dips och armhävningar mot. Det går faktiskt att träna hela kroppen hemma i vardagsrummet, det är ju naturligtvis inte samma som på ett gym men all träning är bra träning så länge man får upp flåset, och det är just vad jag tänker göra idag innan det blir mörkt.

Långa promenader med vikter skulle också behövas. För ett par år sedan fjällvandrade vi varje sommar, alla bar varsin ryggsäck och trots att vi inte var ute länge (sexton timmar tror jag som mest) vandrade vi upp för Kungsleden och Drottningleden och till Jofjället och det var stundtals oerhört brant, snårigt och blött. Lunch middag och kvällsmat över ett tjutande stormkök, eller fiska hem middagen i en fjällsjö och sen påbörjades vandringen hem eller övernattning i ett tält. Svettigt, varmt, frustrerande, härligt, ömmande, myggbett och sviron överallt. Man är härdad som norrlänning helt klart.

Utomhusträning är för mig det optimala och idealiska, tänk bara boot camp och cross fit, högintensiv träning med en ledare som skriker och piskar och sparkar en där bak så man orkar lite, lite till. Det är typ drömmen. Jag har inte dålig disciplin men jag ogillar att vänta på min tur om det är köer till "min" maskin och har jag bestämt mig för något så vill jag göra det så fort som möjligt. Jag vill att träningen ska ge resultat snabbt, att svetten ska drypa och pulsen slå i halsgropen, och sen vingla hem på ömma ben, äta middag i soffan och dö en stund för att kroppen värker. Benpasset imorgon kommer bli så grymt och jag kommer hata mig själv på måndag och tisdag, men det är det som ger resultat. Jag gör allt jag kan för att peppa mig själv. Kom igen kom igen, rör på dig din flodhäst. Hahaha flodhäst. Snart är en valk femton valkar. Nå inte riktigt men nuuuu ska jag köra igång igen!