Farmor lagar kolhydratsnål mat till mig när jag är och hälsar på som får minimal påverkan på blodsockerkurvan. Min kompis jag lunchade med här om dagen stannade upp utanför sushi-stället och sade till mig "det är väl ganska mycket socker (kolhydrater) i sushi, vi skulle kunna ta en sallad istället."

Och de som tampas med sjukdomen varje dag blir fly förbannade när någon delar med sig av en solskenshistoria om vad kosten gjorde för dem, oavsett vilken typ av diabetes personen hade. Diabetes kan inte botas. Diabetes kan inte lindras, typ ett är kronisk. Där hjälper inte kosten. Och bla bla bla.

Jag säger bara en grej till, slutklämmen, sen orkar jag inte bry mig om alla idiotiska bukspottskörtleägare där ute som minsann vet bäst för att "jag har haft diagnosen hela mitt liv." Well, fuck you. Okej. Andas. Precis som när jag tappade ett järnspett rakt över stortån idag och hjärnan imploderade av vackra ord som jag bara log mig genom medan det kändes som att tån krossades - vilket den förmodligen gjorde. 

Ni som är friska, som jag för övrigt tycker är de mest kloka människorna i detta sammanhang. Vad tror ni ger mest blodsockerpåverkan - en laxsallad utan pasta eller en tallrik med nio bitar sushi? 

Jag har aldrig mött en människa som trott det många diabetiker stenhårt tror på. Varenda en jag träffat säger att "borde inte blodsockret hålla sig på en dräglig nivå om man slutar med snabba kolhydrater?"

Men nej, diabetes typ ett har absolut inget med kosten att göra. Absolut ingenting, om man ska tro många diabetiker. Liksom vilken planet kommer ni ifrån? Hur kan ni undgå att se, att tänka, att se samband, att märka vad som händer runt om kring er, på er egen tallrik? Nej, man kan inte bota diabetes, men man kan fan lindra den. Jag gör allt jag kan för att mitt liv ska vara så drägligt som möjligt med vissa undantag, och jag tänker inte ens på det längre, det blev en självklarhet när diagnosen kom. Sushi är en av mina favoriträtter, och efter att ha ätit det kan jag med gott samvete må dåligt resten av dagen för det var ett val jag gjorde. Laxsallad är supergott också, och den kan jag äta och sen fortsätta utan att ens blinka eller titta på blodsockermätaren för jag vet att inget hände.

Suck. Är det någon som sprider fördomar om diabetiker så är det ta mig fan dem som redan lider av sjukdomen, inte är det då omgivningen, de ickesjuka. Jag älskar er allihop för att er omtanke sticker i många sockersjukas ögon. Jag gör verkligen det. Det är inte ni som är okunniga, som vägrar tänka längre än näsan räcker.

Det spelar ingen roll om man haft sjukdomen i femton år eller fem veckor eller inte alls. En banan höjer fortfarande blodsockret mer än en gurka gör. Oavsett var man befinner sig i livet, i världen, i ålder, i sjukdomsstadie. Men nääääää. Jag ska leva precis som innan jag blev sjuk, för kosten har ingen betydelse när man har typ ett. Hur kan man ens få hjärnan att formulera de orden? Har man sockervadd mellan öronen eller vad är det frågan om?

Nej, man blir inte frisk av att äta glutenfri lågkolhydratkost, GI eller övrig lågkolhydratinspirerad kost. Men det lindrar betydligt. Och det tänker jag stå för, säga, högt och ofta. Jag är kronisk sjuk, men jag kan styra mycket tack vare det jag äter även om vissa dagar inte går att förstå sig på. Och ja, jag äter som de vanliga döda emellanåt, ris och potatis och kolhydrater i mängder. Choklad i massor. Juleskum, juice, så sockervärdet slår i taket. Men jag skulle aldrig få för mig att säga att kosten inte har någon betydelse för hur min sjukdom beter sig. Bukspottskörteln är trasig och kan inte längre hantera sockret i maten utan hjälp. Bara det säger ju sig själv. Till och med mina sexåringar förstår det. Till och med dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...