Solen skiner, värmen briljerar och har gjort så under hela augusti. Den sommar som inte var har äntligen visat sig från sin bästa sida. Den nya lägenheten är en riktig lägenhet och är så himla fin. Läget, känslan, allt. Och jag har fått ett härligt jobb också, som lärare i en förskoleklass, och Johan kommer att börja på en ny avdelning så vi får alla kvällar och helger tillsammans, äntligen, efter fyra år!

Jag cyklar dit varje morgon och cyklar sedan hem, så det har blivit ett par mil och kroppen är mör och seg. Jag vill till gymmet, men jag skulle vilja automatiskt vakna upp där utan att ha cyklat uppför alla jobbiga backar mina sega cykelben inte vill ha, och vara där nu istället för om en kvart.

I söndags slog jag alla löparrekord som någonsin funnits i min lilla kropp, med en hel del draghjälp från Johan. Jag hade ont i halsen torsdag fredag lördag men sedan försvann det så jag och Johan for åt varsitt håll - jag en sakta runda runt sjön och han en snabb runda runt sjön - så vi skulle mötas ungefär på mitten (som inte är mitten). Och det gjorde vi. Saken var bara den att jag inte alls sprang särskilt långsamt, och när jag mötte upp honom sprang jag med honom. Inte bakom, inte framför, inte flera kilometer ifrån, inte på cykel. Jag sprang bredvid honom, nära, så nära, och kilometrarna bara rasade förbi.

Det blev fem kilometer på 25 minuter blankt (tre och en halv minut snabbare än vanligt) och 6.4 km på 31. En kilometertid på 4:30 de sista tre, och Johan som gapade och skrek och hejade och jag saktade inte in, inte ens i backarna. Alltså waaaah. Jag har aldrig sprungit så snabbt förut, och nu vet jag att jag orkar även om jag lät som en förrymd ubåt med mina väsande luftrör. Åh nu blev jag sugen på att träna igen. Bröst, bänk och biceps. Jag gjorde min första riktiga chin igår på skolan. Med handflatorna och armbågarna utåt. Det går framåt. Jag är så glad för det. Så stolt. Och att höra Johan säga hur jävla grym jag är och kyssa mig trots att jag är fullkomligt dränkt av svett... Jag tror jag har blivit en del av Runners High på riktigt.

Med några målarfärgsfläckar på handlovarna, pennstreck och dammiga fingrar efter att ha busat flera timmar med barnen på lunchrasten, och en mun som är alldeles blå efter äventyr i skogen och plockandet av blåbär och flätade armband efter armband jag lärt flickorna göra på min högerarm.... Ja.... Snälla, låt det förbli så här. Låt det vara så här. Länge länge....

Trött men lycklig.

That's me.

That's me.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...