Ibland saknar jag att ha mina bästa vänner boende bara ett par minuter bort. Att inte kunna springa förbi med ett mjölkpaket eller en näsduk eller en axel eller ett skratt över en tekopp. Det är så mycket jag vill säga och berätta, sådär som man gör med sina bästa kompisar. Om hur de har det, om mitt nya jobb, mina kollegor, alla mina barn; deras fantastiska kramar och teckningar och handhållningar och kittlingar och härliga skratt. Hjärtat fylls i takt med att armen gör det, med pärlarmband och garnflätor och jag bär dem utan att tänka efter för att det bara är så... fint. 

Min barnlängtan är liksom helt borta nu när jag får umgås med dem under åtta timmar om dagen. De sätter sig i min famn, lutar huvudet bakåt så att kinden rör vid min - en go, som vi sade hemma i huset när jag var liten - och lindar armarna om min hals och säger "vet du fröken att jag tycker om dig." Vet ni att det känns så bra i hjärtat då. Och föräldrar som berömmer mig, småpratar med mig; inte bara namnen på tjugofyra barn har fastnat utan även deras föräldrar, andra barn på skolan, jag är så fabulöst omtyckt av de jag har haft hand om under någon timme under dessa två veckor så näven sluts i fickan i ett segervisst jaaa, det här, det här är jag faktiskt riktigt bra på.

Jobb, skratt, umgänge, utevistelser, lärdomar, förberedelser inför att själv skaffa barn en dag. Det är det här jag vill göra. Jag kan inte komma på en enda grej som inte är bra. Okej, små petitesser finns alltid, men det spelar ingen roll i cirkeln jag befinner mig i. Jag gör mitt race, kämpar på efter mina förutsättningar och den fingertoppskänslan jag besuttit sedan barnsben. Då får det bli som det blir så länge jag gör det bästa jag förmår. Och det är inte speciellt svårt när man riktigt kan höra och se uppskattningen i deras små ansikten varje gång jag kliver in i rummet eller kommer inom synhåll. Tacksamheten flödar genom mig. Tänk vilken fantastisk tur jag hade som hamnade mitt i allt detta!

Jag vill ha en hel drös med ungar.

Men inte nu. Inte just nu.

Jag vill bara ha mina tjugofyra favoriter. Det räcker gott och väl just nu.