Ljuset flödar in i sovrummet. Lakanen har farit åt alla håll - vi måste ha två stycken på bredden, annars når de inte runt. En och fyrtio eller en och tjugo, sängen alltså, och vi sover så nära varandra så en större säng bara tagit upp onödig plats i sovrummet och i börsen. Jag rör mig mycket när jag sover. Far åt alla håll, vrider på mig, vaknar upp på rygg eller med hela framsidan alldeles skrynklig. Speciellt när Johan redan stigit upp och alla hundratjugo centimeter är mina.

Men så kommer han in, hoppar in bredvid mig. Vakna då vakna då. Vi måste byta sida snart tycker han. Ouff säger jag, plirar upp ögonen. Jag är en kvinna som är mycket traditionsenlig, så det tycker inte jag. Johan drar täcket över sig, kryper nära intill. Traditioner är till för att ändras på, säger han och ler. Jag fnissar i hans ansikte. Vadå så vi ska köra julafton den tjugoandra i år eller? 

Han flinar, börjar sjunga en melodi om den nya julafton. Påsen ska vara om en vecka och midsommar den första maj. Förlovningsfesten i december eller september kanske och Jesus som blev president i Tyskland... år 1875, tillägger jag och vi skrattar som galningar, för det är så vi är. Sedan stiger vi upp. Eller rättare sagt, jag flyger upp ur sängen när han blåser ut luft på sidan om magen där jag är som mest kittlig. Jag fattar inte hur du står ut, säger han. Han själv skulle aldrig göra det. Jag vet, för jag har provat. Jag provar nu. Hans armar är överallt. Hindrar mig. Han vrålar. Jag skrattar igen. Döflabbar. Klockan är tjugo i åtta på morgonen och tåget går om en halvtimme.

Har du maten? Jag pussar honom hejdå i dörren, knäpper på tekokaren. Sätter mig ute på balkongen i den friska morgonluften med solen som bara nätt och jämnt når över balkongräcket, fyller det vackra spindelnätet med färg. Hämtar datorn, morgonrocken - får gå in igen efter hans lurviga toffelskor för att det ännu inte blivit så varmt. Jag öppnar Open Office, det bristfälliga men ändå dugliga skrivsystemet. Mitt i sommaren. Juni månad, där hettan ligger och pyr i luften lika sant som att den ligger och pyr mellan dem. De är så arga på varandra. Blodet kokar inombords.

Idag ska jag ta mig en långtur i löparspåret. Bara sprungit två gånger sedan milen. Varit på gymmet. Knuffat, puttat, 85 kilo i en låda tvärs igenom rummet och fått brinnande träningsvärk i låren som tack. Om mindre än en månad kommer mamma. Jag hade nästan glömt att vi skulle vara med i Tjejmilen. Det är bokat för länge sedan. Nästan ett år sen. Och här sitter jag. Sommardag i augusti. Skriver, skriver, skriver. Johan är på jobbet. Resten av gårdagens middag står i kylen. Jag älskar att äta middag till frukost men idag gjorde jag inte det, drack så mycket whisky igår att halsen var alldeles sträv när jag vaknade så turkisk yoghurt var det enda som lockade.

God morgon. Klockan är strax efter tio och jag har skrivit i snart två timmar. Dags för träning. Dags för löpning.