Åh Gud vad det värker i ryggslutet, bakom axlarna, i fotlederna. I förrgår en mil med löparskorna - för de som inte kan, för de som blev berövade medan de kunde, och för att jag kan. Aldrig rädd. Vägra vara rädd. Spring för livet. Manifestation i löparspåren. Sedan dubbla milen på cykel och nu har jag fyra olika solbrända linjer på axlarna. En av förra årets (maj!!!!!) Grekland-resa. En av behån. En av sportbehån. Och en av träningströjan. Jag har givetvis inte fyra plagg över kroppen samtidigt när jag tränar mitt i sommaren, men balkongen är härlig och det händer att jag sätter mig där i min vanliga behå istället för bikinin, den där som blekte mig för alltid i Grekland. Eller tvärtom. Den som brände mig för livet.

Ska se om jag hittar bilden i arkivet. Haha, här är den.

Och den brännan sitter i ännu. I alla fall. Jag skulle göra så mycket ikväll. Träna, städa, laga mat, duscha, färga håret, äta ost, dricka en slurk whisky och forsätta läsa Lee Child - nu har jag börjat på ytterligare en vid sidan om - fortsätta skriva på boken där jag är uppe i 347 sidor på första, 300 sidor på den andra.

Och måla naglarna och smörja in ansiktet och resten av kroppen med min fina, dyrare hudkräm och slappna av efter dagens träningspass - bänk, biceps och militärpress. Knuffade den där jäkla lådan igen. 100 kg på rent pannben. 90 kg kändes som en gudagåva i jämförelse. 85 sprang jag med. Kollade blodsockret när hjärtat hotade att hamra sönder bröstkorgen. 3.0 Oj. Första gången jag tog med mig mätaren till gymmet. Gick till receptionen. Hej jag har diabetes och lågt blodsocker kan jag få en banan?

Och tjejen jag bara småpratat med tidigare lyste upp och sade "det är lugnt, det har jag med." Den blicken. Den ömsesidiga, jag vet precis vad du genomgår varje dag-blicken. Första gången på fyra år förutom mina vänner med diabetes. Godaste bananen någonsin. Vi är besties nu. Diabesties. Medsystrar.

Vad har jag gjort då? Sedan jag kom hem? 

Eh..... Lyssnat femtio gånger på solot i Afraid To Shoot Strangers. Gammal och fantastisk. Lagat mat. Halva maten i alla fall. Det vill säga bara sovlet, inget pålägg. Ingen potatis eller broccoli. Ja jag ska. Duschat. Lutat mig tillbaka mot duschväggen och slutit mina ögon och känt hur musklerna slappnar av efter det tunga passet med den efterföljande cyklingen hem. Lät det misstolkande? Det hoppas jag inte. Slagit mig ner i soffan, i datahörnet. Skrivit några ord. Ganska många. Hållit på att somna.

348 sidor. Jag ger upp för idag. Går och hämtar en tekopp istället. Indian Spice är slut, min favorit, så jag får gå och köpa en ny imorgon. Jag gör så. Snöar in mig på en sort och dricker den till jag blir less. Men Indian Spice har jag aldrig ledsnat på. Mitt favoritte genom tiderna. Så många minnen. Öland, Nyborg, sena, för sena, tedrickarkvällar med mina föräldrar. Stallet. Ridskolan. Favorithästen.

I am not afraid. I am built for kick ass survival.

För att bli slank, snygg och smidig utan pasta.

För att klara Tjejmilen under en timme.

För att krama min man innerligt och varmt när han kommit hem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...