Klockan var elva. Nu är klockan tre. Där emellan de fyra timmarna har jag trampat mig 19 kilometer genom nordöstra Stockholms havsrand, förbi ett slott på riktigt nära håll, så nära att jag kunde sträcka ut armarna och röra vid dess beigefärgade stenväggar och titta upp på de många våningarna. Stor och ståtlig omgiven av ekar och en rugby-plan - gammalt möter nytt på ett inte så Feng Shui-stiskt sätt.

Jag hade bra ork i benen, tog slingrande omvägar tillbaka till stenhällen jag cyklat förbi för en knapp halvtimme sedan, stannade där och åt en lunch. Ishavsröra och salami Napoli från livsmedelsbutiken ett stenkast ifrån lägenheten som alltid säljer gammal mat. Eller inte gammal, inte på pappret, men Jennie-gammalt. 30 procent här, 40 procent där, ät snart, ät idag, brun köttfärs och skinka som varit förpackad i nästan två månader till halva priset. Gott. Salamin var god. Ishavsröran också, och allting svaldes ner med några Tuc-kex och måsarnas skri under en klarblå himmel.

Sedan läste jag några sidor ur Terror. Trubbel. Terror-trubbel-någonting, Jack Reacher. Den var bättre än Snabba Cash. Men Snabba Cash-författaren var något snyggare än Lee Child, som har sig själv på framsidan av boken jag nu läser. Vilken stjärna. Det vill jag också ha. Jag kan spela Jasmine på väg upp till herrgården. Ingen behöver veta att det är mitt ansikte. Jag ska dessutom färga håret nu snart, ska bara masa mig iväg till Täby Centrum och välja färg.

Men efter den sprungna milen igår och den cyklade dubbla milen idag känner jag inte för att göra annat än att ligga, sitta, stå, ute på balkongen och njuta av sommarvärmen som kom till sist. Jag älskar min träning. Jag blir så glad efteråt, hela dagen är jag så glad. Så nu ska jag slå igång lite musik på sorroundsystemet, sätta mig där ute med Reacher och sola till mig lite mer. Passa på. Johan kommer hem om två timmar. Världens bästa. Hans ansikte och ringen jag har på mig är de vackraste sakerna jag vet. Och de hör ihop med varandra. 

Johan säger att en fästmö är man inte förrän man ska gifta sig, men när jag rafflar in några väl valda ord i Googles sökfält och skärmen fylls med bilder och webbsidor till såna där klänningar kommer den där rumlande magkänslan över mig ändå. Jag är en fästmö, och jag är nu lagligt befogad till att drömma mig bort till vita tyger hur mycket jag vill. Inte för att jag kollat så mycket. Bara sonderat terrängen. Utifall att. Bara tittat. Vrider ringen fram och tillbaka i solen tills dess strålar reflekteras i diamanterna. Gud, jag har diamanter på mig. Vad fånig jag är som råflinar över det. Som att det gör någon skillnad. 

Men när jag tittar på dem tänker jag på det där ansiktet jag lyckades ta en bild av, rakt framifrån, där han ler med varenda centimeter. Och han är så vacker så magen gör en frivolt. Min vackra, fina, bästaste man. Han är värd det bästa. Jag vill vara hans bästa. Som någon precis sade någonstans. Du är det viktigaste som hänt mig. Vilken fin sak att säga. Vilken vacker sak att säga. Och alldeles, alldeles sann.

 

Mia

10 augusti 2015 15:45

Nu denna vecka som kommer ett evenmang som heter Ljungbydagarna V.33
Här kommer programmet: Länken:
http://ljungbydagarna.se/
Har det till godo!

http://www.miamiamia.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...