Världens spring i benen, snabba, flinka fötter över strandpromenaden och jag kände hela tiden att yes, idag kommer jag att springa långt och slå min personliga kilometertid (6:00/5 km haha) trots lite mer än sex timmars sömn. Jag hade hunnit ungefär halvvägs när tjejmagen drog ihop sig och levererade närapå identiska sammandragningar som i natt (vilka inte är av denna jord. Jag hade så jävla ont så jag yrade. Det har aldrig hänt tidigare.)

Så det var bara att promenera hem igen. Dubbelvikt. Långsamt. Kilometertiderna blev sämre och sämre. Jag kunde inte stå upprätt, kunde inte andas djupa andetag. Jag dör. Men jag härdar ut. Jag måste. Spiral är det enda preventivmedlet som fungerat. Efter det här så finns det ingenting annat kvar att prova. Nå, jag får ta igen löpturen en annan dag helt enkelt... Skit...

Istället kan jag berätta om ♥♥♥ ÖLAND ♥♥♥ Resan var fantastisk. Skållhett väder, gulliga kossor (såna där i Skyrim med ljusbrun, lång päls och superlånga horn som man bara vill krama), öppna fält, rapsgula ängar som försvann bort i fjärran och ändrade färg, värmedaller, varmt hav, Böda sand, superfin stuga och lika underbara ägare med ett nybyggt hus som jag vet att mamma hade dött lycklig av att se. Blomsterbuketter på köksbordet, hann läsa ut tre böcker, ligga på rygg i saltvattnet, i vågorna, skratt med min syster och mer bokskrivande, SOLNEDGÅNG ÖVER HAVET - det vackraste jag sett - och så lite cykelträning på det... Jag vill tillbaka dit. Jag måste tillbaka dit. Jag vill bo där. Jag vill ha min sommarstuga där, mitt hus, min herrgård, min man, mitt allt, hela världen nertryckt på den vackraste platsen på jorden.

Jag kan inte prata nog om stället, mer än att jag inte är klar med det än.

Jag ska visa lite bilder senare när jag flyttat över allt till datorn. My god. Mitt hjärta gjorde ont över att behöva åka hem. Men, så blev mitt hjärta helt igen när jag såg Johan efter tio dagar utan honom. My love, my life, my everything.

Ja, stugan såg i alla fall ut såhär (lite av den). Köket var fantastiskt. Tänk att bo här. Johan, hint hint hint. Det luktar inte död fisk i stan som någon en gång sade, det GÖR inte det.

Puss!