Solen lyser och det känns som att det är vår i luften. Ansiktet höjs mot himlen och värmen liksom absorberas i hela den frusna vinterkroppen. Jag följde Johan till tåget i förmiddags och vi tog en hållplats längre bort för att vara mesta möjliga tid utomhus. Sedan gick jag till biblioteket, satt och läste i en timme på 200 frågor du bör ställa dig inför en arbetsintervju (superbra) och gick sedan hem och satt ute ytterligare en stund med filosofi-psykologiboken Tänka, snabbt och långsamt.

Så fort magkatarren är bättre ska jag återgå till mina träningsdagar igen. Rutiner och traditioner och nya träningsmål och sätt att tänka och att hoppa ur det där hjulet av saker man gör av ren vana. Det blev bara så mycket med allt nu under veckorna som gått så jag antar att magen blev överarbetad och stängde ner verksamheten på obestämd tid. Med Johan ledig under två dagar från och med ikväll gör mig så lycklig och de har lovat hyfsat fint vårväder då också... Åh vad jag längtar.

Nya jobb är sökta och även ett par kurser på komvux i Piteå. Med Matematik 2B gjord och även ett par andra kurser kan jag fokusera på att söka in på de linjerna jag haft restriktioner för tidigare och så får jag studiebidrag också. Mitt i smeten fanns också hälsopedagogik och företags- och entreprenörskap. Jag drar i alla tåtar jag har och hoppas att de snart sluter sig om någonting där på andra sidan. En av sakerna jag vill göra är att bli kostrådgivare. Med dessa kurser är jag ett steg närmare. Och med vårens utbud av fler jobb ökar chanserna att även få tag i ett riktigt ett. Att tjäna riktiga pengar igen. Att träffa nya människor, att konversera över en utelunch, att jobba med något som är kul och att kunna spara pengar till allt det vi och jag vill göra.

Solen lyser i alla fall och jag blev så kär när jag vaknade i morse och såg upp i hans grå ögon. Alla problem och tankar bara poff försvann när han började le sådär som han gör, det där nyvakna leendet jag älskar. Jag tänker inte fokusera på det negativa sakerna runt om kring mig (som mestadels sitter i mitt huvud). Det blir bara en stor nedåtgående spiral i så fall. Då är det bättre att hålla huvudet högt - att vara stolt - och sikta framåt och uppåt. Det som hänt det har hänt och det kan jag inte ändra, så alltså är det ingen idé att älta.

Och hur kan man vara mindre glad när vädret är så strålande som det är nu - när allting är så fint?