Jobbet slut för denna vecka och det kändes extra skönt att komma hem då Johan hade lovat att laga plättar till middag. Jag har sett framemot det ända sedan igår morse. Det var så HIMLA gott. När jag väl bestämmer mig för att sjunka ner i träsket gör jag det rejält. Två stora matskedar jordgubbssylt, stora klickar vispgrädde och så vira ihop plättan och in i munnen! Mmmm!!! Dagens första insulin på det och det visade sig vara för mycket då jag fick trycka plätta nummer tre timmen därpå för att överleva. Ännu mer grädde och sylt... ännu mer plättar... Mums!

Jobbet har flutit på bra i veckan och jag börjar få in jargongen nu. Ekvationerna ser inte lika skräckinjagande ut längre och mina jobbkompisar är så fina allihop. Satt i över en halvtimme och pratade diabetes med tre andra från en annan avdelning... en av dem har en dotter som vill börja föreläsa om vikten att sköta sitt blodsocker, speciellt runt en graviditet som är sååå livsviktigt. Hennes historia var fruktansvärd. Absolut fruktansvärd. Jag vet inte ens om jag vill skriva det här. Jag ville bara gråta och samtidigt slå en näve i bordet för att världen är så hemsk. Jag sköter min diabetes. Det skulle jag göra även om jag inte visste att jag väntade barn. För mig är det livsviktigt. Jag tänker nästan aldrig på hur hemsk sjukdom det faktiskt kan vara. Om man slarvar. Om man inte sköter sig. Speciellt jag som kvinna... jag kan förstöra betydligt mer än mitt eget liv för all framtid... och måste leva med den vetskapen under resten av mitt liv om det går illa. 

Jag vet att min diabetes kanske inte kommer att vara såhär medgörlig alltid. Jag förstår det. Men enligt alla de bloggar jag har läst och diabetiker jag pratat med som alla äter liknande kost så kan jag hindra sjukdomen från att vinna. Jag kan leva ett normalt liv minst lika länge som friska människor. Äter jag som jag ska och tränar ett par gånger i veckan så behöver jag inget måltidsinsulin. Jag går inte högre än 10.0 mmol/l trots plättar. Men att sluta med det... att börja äta massa pasta och ris och vitt bröd igen... sluta träna... sluta med grönsakerna... börja supa som fan och röka, strunta i att ta mitt insulin... Det fattar man ju själv att det är dumt även för en frisk människa, men för oss med diabetiker, kan det vara döden.  Diabetesen vinner inte över mig. Aldrig någonsin att den ska få göra. Jag tillåter det inte. JAG ska vinna över den. Jag äger min kropp, kan inte låta bukspottskörteln styra mitt liv. Jag har diabetes, ja. Men jag är inte diabetes. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...