Jag skulle skriva nåt klatschigt sådär men jag orkar inte för jag är så arg. Ja inte arg som i arg åt allting utan arg som jag har PMS och är arg åt allting just för stunden idag (det var glatt igår och jättelesset i lördags). Varför osten är så liten. Varför diskmaskinen inte är igång. Varför jag inte hittade något i hela Täby Centrum att ha på mig imorgon när vi har julbord med jobbet och alla ska dit och man vill verka respektabel och ändå ledig och fin när det med tanke på allt är ens första julbord med det nya jobbet och alla kanske inte vet att man är en i gänget när jag så sent som förra veckan fick glädja en kollega som inte visste att jag blivit fast. Ja men typ så. 

Nä istället är jag en tjock varmkorv. Och det känns ju kul. Jag måste föna håret göra mig fin i förväg för jag öppnar imorgon och kommer stanna kvar på skolan till stängning hurra tolv timmar jamen dra nu vad kul jo det är det faktiskt men jag är ganska less redan nu i förväg, allt beroende på att jag är fet som en gris. Gris ska jag äta massor av imorgon, passa på när man ändå ser ut som en och inget i hela Täby Centrum passar eller lockar och Johan som skrattar när man kommer tultandes i full vintermundering.

När man ryter åt två barn man aldrig rytit åt tidigare men som hade anledning till det och sedan stod de och bara tittade på mig, hon som aldrig har rytit så högt röt nu så öronen gick i baklås. Herregud. Och på tisdagar är jag ansvarig för fotbollsplanen på en av rasterna, och då tänkte jag på hur mycket jag inte tycker om fotboll medan jag stod där och frös och aktade mig för att bli skjuten i huvudet. Elva fjantar som springer och jagar en boll och får orimligt mycket pengar för att skjuta den framför sig. Herregud vilken sport, vem kom på den egentligen? Ja inte var det någon med sinne för humor. Vilka töntar. Det är verkligen antiklimax för mig såhär i PMS-tider. Raggar eller blir uppraggad av en kille på krogen och sen säger han att han spelar fotboll. 

Tack och adjö.

Jag har insett det idag. Inte för att jag raggar eller söker efter någon just nu. Aldrig. Det vill jag inte göra. Jag vill vara med Johan. Alltid. Men bara för att säga det, och sådär. Hur det skulle vara om det hände här och nu i dessa tider (sinnesstämningar).

Och så regnar det. Jaha det var ju trevligt om man nu gillar regn och minusgrader. Det gör inte jag, inte längre, inte när droppandet är det enda man hör fast jo. Och allting som händer förvrider man. Vänder. Allt som sägs. Menar han det? Menade han inte så? Tänker han lämna mig? Klart han tänker. Fastän ingenting är annorlunda och fastän jag vet att han älskar mig och jag älskar honom och jag är så dunderkär så det fladdrar i magen. Och jag är så irriterad och glad och ledsen och arg och glad och.... Fast nu blev jag glad när jag tänkte på det, på honom. Hurra!

Och det är ju kul om man nu gillar sånt, att må så, när man glömt hur det kändes. 

Fast nu blev jag ännu mer glad för Johan kom precis hem så nu ska jag vara glad. Jätteglad. Och somna klockan nio för att jag har öppning imorgon hurra. Vem sjutton kom på att börja arbeta klockan sju på morgon? Jo, jag. Jag älskar mitt jobb. Jag är glad för att jag får gå dit, för att jag faktiskt har en julfest att besöka och äta mig mätt på och skratta och prata med kollegorna och en härligt fin sambo att komma hem till och pussa på. Det gillar jag.

Och jag hatar inte fotboll.