Jag erkänner. Idag är första gången jag svurit åt en gamling. En äldre. En pensionär. En väldigt irriterande, jobbig, stroppig kvarterspolis som jag bara ville lägga fingrarna om halsen på. Japp, så arg var jag. För några veckor sedan plockade jag på mig skurhinken ur den allmänna tvättstugan en våning nedanför och in kom en tant som genast snörpte på munnen. "Vad håller du på med?"

"Jag ska skura", svarade jag.

"Vadå, hemma hos dig?"

"Ja, vadå, får man inte göra det?"

"Nej, absolut inte. Den måste vara här nere ifall någon ska använda den. Till exempel jag."

Efter många om och men gick jag därifrån med skurhinken och skurmoppen och återlämnade den efter tjugo minuter, vilket resulterade i en surmulen blick från den gamla tanten som stod kvar och väntade på mig. "Ja, det var på tiden", muttrade hon. Ja, det var visst det. Surpuppa. Och idag... Jag hade tvättid mellan sju och tolv. Vid elva gick jag ner för att flytta över allt i torktumlaren och in kom en gubbe. Gammal. Surmulen. Han såg på mig för ett par sekunder, tittade på tvättlistan. Ställde sig vid bänken på andra sidan rummet medan jag gick in i "min" tvättstuga och började greja.

När jag kom tillbaka, 11:56 exakt, för att tömma torktumlaren och gå hem stod gubben kvar, på exakt samma plats fyrtio minuter senare. Han kollade på klockan. Jag gjorde mitt. När jag kom ut i det allmänna rummet såg han på klockan igen. "Är du klar nu?" frågade han, inte allt för muntert. "Ja", sade jag, kånkade upp IKEA-påsen på axeln och gick iväg. "Inte så fort", sade gubben. "Har du torkat golvet?"

"Va?" sade jag. "Nej."
"Då måste du göra det. Detta skulle ha varit gjort innan klockan tolv."

"Jag har faktiskt lite bråttom."

"Du har säkert inte borstat bort dammet från torktumlefiltret heller. Har du det?"

"Men snälla nån."

"Har du det?"

Jag erkände. Nej det hade jag inte. För första gången på länge. Så klart. Glömde. Blev så irriterad på att han stod utanför med armarna i kors så jag glömde. 

Då följde gubben in med mig i tvättstugan och började vifta och öppna locket och tvingade mig att sopa helvetesjäveln ren, och sen när jag sade att nu är jag faktiskt klar, kan jag gå nu? Näe då måste jag SKURA GOLVEN OCKSÅ tyckte den snälla gamla farbrorn bara för att en enda liten dammråtta syntes i hörnet, som inte var min och som jag inte ens sett förrän han böjde sig ner och pekade på den med rynkiga gamla fingrar.

"Men för helvete, det är väl inte så noga när du uppenbarligen ska använda samma tvättstuga", fräste jag.

Han kollade på klockan. Igen. Då såg jag rött. Vände den tjuriga Wikström-sidan och finska Blomster-sidan till. Bägge delarna blir en nyckfull granat ifall det vill sig, och gubbens surmulenhet blev till en sådan bomb. Jag exploderade. Invärtes. Väldigt diskret. Med rök som pyrde ut ur öronen, så det kanske inte var lika diskret som jag trodde.

"Det är faktiskt inte så jävla noga", fortsatte jag, ytterst målmedvetet, och tog påsen över axeln. "Och nu går jag."

Och så gick jag. Bakom mig kom gubben farandes, ryckte tag i handtaget och drämde igen dörrjäveln bakom mig. 

Det var surtantens man.

Jag var så arg så jag hade kunnat låsa in honom i tvättstugan, men som den fantastiskt tålmodige och omtänksamma individ jag är så gjorde jag inte det. Men det hade varit fruktansvärt roligt att se honom ta sig ut genom fönstret och landa i de täta syrenbuskarna en och en halv meter nedanför medan jag stod utanför med popcorn och handfängsel. Han hade kunnat få bo i tvättstugan om han så gärna ville. Det hade varit värt handfängselet, åtminstone för en stund, för jag hade bara dragit klänningen över huvudet och var utan behå och var inte i presentabelt skick.

Man handfängslar inte en tjej som inte har gjort sig absolut redo för dagen. Jag hade för tusan bara duschat, därav endast den vida zebra-klänningen. Men jag lekte med tanken medan jag omsorgsfullt låste ytterdörren bakom mig och försäkrade mig om att inte häxan surtant eller Gestapo följde efter. Sedan satte jag mig ner och åt lite choklad och skrev ett humor-inlägg på Facebook om samma händelse. Lite kortare, visserligen, men jag var så arg.

Det är första gången jag svurit åt en gamling. Jag svär inte så ofta, och uppenbarligen inte åt gamlingar, förrän idag.

Men någon gång ska ju vara den första. Och kollar gubben på klockan en gång till medan jag befinner mig på två meters avstånd så lovar jag att han får en labét eller en hurvel i present fastän det inte är hans födelsedag. 

 

Micke

25 juni 2015 10:31

Tyvärr så går det knappast att ge igen med samma mynt eftersom bittra gamlingar har en slags selektiv demens som de kan ta till den gång dom själva hoppade över att skura golv eller tömma filter. Det är jävligt konstigt att dom som ändå inte har nåt annat för sig på ålderns höst kan vara såna tidspoliser. Slappna av och njut av den pyttelilla tid ni har kvar har man lust att säga, men det är ju knappast PK.

/M

http://zeunertz.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

25 juni 2015 14:48

Ja men exakt. :) På den timmen han stod och rullade tummarna i väntan på mig hann jag både diska, slösurfa och skriva en halv sida på boken. Behöver jag säga att den andra tvättstugan var ledig under hela morgonen, den alldeles bredvid? Han hade kunnat ta den om det nu var så bråttom. Men nej, så funkar det inte för Gestapo... Haha. Ja, en månad kvar nu bara, brrr!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...