Med risk för att låta bitter och grinig med "ingenting innanför pannbenet" som folk, alla dessa änglar, är så noga med att säga när någon gjort något dumt eller otänkt, saker som de minsann aaaaldrig skulle göra. Men jag blir så trött på det. Misstag händer alla (inte dem tydligen). Låt mig förtydliga.

En hund. En hund är ett husdjur med fyra ben och svans och kommer i varierande storlek. Det är ett husdjur precis som katter, fiskar, vandrande pinnar, marsvin och kaniner. Den kan även vara människors bästa vän och allt det där och jag älskar djur, jag älskar hundar även om jag är allergisk och jag förstår det, men låt mig bara vara saklig - hundar är husdjur. 

I Kina kommer de nu att ha en hundslaktarfestival som västvärlden är så upprörd över. Jag är inte upprörd. Jag kanske inte tycker om det, men jag är inte upprörd. Det är deras kultur där borta. Vi slaktar kor. De slaktar hundar. Hundar har inget mänskligt, sentimentalt värde för dem, liksom kor inte har det för de flesta av oss. Men inte går kineserna bananas när vi slaktar hundratals, tusentals kor varje dag. Det är vår kultur. Det är även (vissa) muslimernas kultur att stena kvinnor till döds fortfarande och det blir jag upprörd av för att det handlar om en människa, men djur - djur som har så olika uppfattning var man åker i världen. 

För oss i Sverige är det hemskt att Kina anordnar den festivalen. Vi kan inte tänka längre än våra egna gränser, ibland inte ens utanför vårt eget hushåll. "Jag skulle aaaaldrig" säger dem och ser ner på sina två husdjur, sina två hundar, som de kallar familjemedlemmar och älskar lika mycket som sina barn (?). Självklart inte, det skulle inte jag heller. Men vi lever inte i Kina, vi har inte Kinas värderingar och kultur.

Varför kan man inte se att det finns - minst - två sidor av det hela? Varför bara se innanför sitt eget pannben, se på den djurfamilj man har och tänka hur hemskt det är? Skulle jag bli hotad av en orm under en löptur hade jag antagligen kastat något mycket hårt och trubbigt på den, mot den eller i dess riktning. Ormar har inget känslomässigt värde för mig, men för en granne jag hade när jag var liten som hade flera majsormar, han älskade dem lika mycket som hans syster älskade sin hund.

Det handlar om perspektiv. Att många av oss inte kan se längre än sin egen näsa. Och jag blir så sur på sånt. Någon som lämnade bagageluckan öppen, vevade ner rutorna till hälften under en molnig dag och knöt fast kopplet runt kofångaren när hon måste jobba och hunden annars skulle riva sönder lägenheten. Fem timmar senare, under sin lunch, var bagageluckan stängd och hunden nästan död.

Jobbigt, jävligt jobbigt, men otur. Otänkt. Hon är inte dum, hon är faktiskt väldigt fin som människa. Och alla gör vi misstag. Det betyder inte att vi är dumma i huvudet för det och borde korsfästas, hängas, skjutas, fråntas rätten till våra barn, hamna på psyket, bli misshandlad inför allmän beskådad. Låt mig bara fråga en enda sak. Hade det blivit samma rabalder och smutskastningar i tidningarna, media, Facebook, ett helt år senare, om det handlat om någons älskade hamster? 

Nej. Exakt. 

Slut på grinerier. Nu ska jag göra mig klar för dagen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...