Hej!

Något jag tycker är rätt intressant med att bo här är hur många olika sorters människor det finns. Vi har personal här på företaget från alla möjliga världsdelar och hudfärger, ingen är stöpt i samma form som någon annan och ingen är den andra lik. Här behöver man inte bry sig om man har en dålig hårdag eller fel kläder på sig för ingen bryr sig, människorna här har redan sett det mesta och deras blickar sveper förbi utan att ta någon större notis om hur man ser ut.

Jag åkte med sista tåget till jobbet imorse, orkade inte stressa med det som gick tio i sju. Och när jag klev ur på jobbets station sprang det ut en av mina nyaste jobbkompisar, en överambitiös kille som verkligen anstränger sig för att visa att han är bra på det han gör på jobbet haha. Han pratade med en annan tjej som gick ett par meter framför mig, också en jobbkompis, och han sade att han inte vill bli svartlistad och få dåligt inflytande och sprang verkligen iväg emot jobbet. Klockan var 07:37 och vi börjar 07:45 men öppnar inte telefonerna förrän 08:00. Ingen stress alltså. Jag hade hörlurar och långsam musik och njöt av den friska luften och gick ännu mer långsammare när jag såg mina jobbkompisar som verkligen sprang.

Det handlar inte om att jag inte är ambitiös, för det är jag. Jag är bara inte van vid tempot. Jag vet att jag hinner. Jobbet ligger 500 meter ifrån tunnelbanestationen och det är nerförsbacke hela vägen. Och kommer jag två minuter sent är jag ledsen för det, men ingen bryr sig egentligen för telefonerna har inte öppnat. Alltså hallå. Jag gör mitt jobb, jag gör det bra och jag tänker inte springa från tunnelbanan för att hinna. Det såg bara så kul ut när de verkligen sprang och ojade sig över att de skulle bli sena och "är man en minut sen så räknas det som en kvart" wtf? NI HINNER MY GOD.

Haha. Sen lallade jag in i Kalixbotempo, satte mig vid datorn, loggade in, stämplade in och väntade på första samtalet som kom efter en timme. Så ja... jag hann, jag också, även om jag tog det lugnt. Varför är Stockholmarna så frukansvärt stressade för? Tagga ner. Ni hinner. Och hinner ni inte, åk tidigare hemifrån damn it!

Taggar: #stress #tankar #funderingar #stockholm #tunnelbana #kalix #sommar #jobb #huvudstaden

 

Krokii

14 juli 2013 10:55

Det är helt rätt!! Stressa mindre, våga vägra det stockholmska tempot. Sambon min är från Gbg och tycker inte heller om stressen här i huvudstaden. Själv är jag född här och saktar bara ner på semestern, men sen jag blev sjuk har jag tänkt om och tempot har automatiskt skruvats ner. Rejält! :)

http://krokii.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

14 juli 2013 10:59

Jag stressade skitmycket när jag kom hit, mådde jättedåligt alltså! Men nu tänke jag tagga ner, jag orkar inte stressa, lugnet hemma var så rogivande och skönt och saker och ting funkar precis lika bra ändå även om man tar det lite lugnare... :) Bra att du tar det lugnt och låter kroppen återhämta sig, stressen äter sig inifrån och ut och kan göra en sjuk tillslut om man inte gör någonting åt det. ..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...