Hej!

Tillbaka på jobbet med ny energi trots att jag sovit lite. Det är en månad kvar på anställningen och får jag inte fortsätta kan jag åtminstone sluta med flaggan i topp och visa vem de anställde från början :) Jag börjar som sagt komma in i jargongen mer och mer, nu är det inte superjobbigt att åka tunnelbana med massa människor eller att gå till jobbet. Klart man får bakslag ibland men man är ju bara människa. Och dessutom en liten människa som aldrig har bott i Stockholm tidigare, en liten tjej som inte är van vid Stockholmstempot, Stockholmsmumöret eller Stockholmspersonligeterna. Klart det krockar lite med en insnöad bybo från landet då, det är väl inte så konstigt? Jag trivdes med jobbet hemma och det tog ett tag att vänja om sig vid det nya även om det var samma... men nu känner jag ingenting, ingenting dåligt :) Det är vad det är och jag TRIVS tack vare mina jobbkompisar, de gör det så kul att komma till jobbet... och det menar jag. Jag skulle gärna jobba kvar här om de också fick göra det.

Det är vad jag kommit fram till när jag satt på den röda filten i kanten av ängen och funderade igår. Och det menar jag också. Det är sant. Det går bra nu. Nu ska jag boka biljett hem til Kalix för en långhelg där om knappt tre veckor, och sen ska jag fortsätta boka resor, svara på mail och göra det jag gör allra bäst, därför att det som inte dödar härdar och jag har blivit stärkt, inifrån och ut, av att flytta hit för att börja jobba för ett företag jag en gång älskat, tappat bort och nu hittat tillbaka till igen. Long  time no seen men nu är jag här igen, på den punkten att det känns kul igen. Det känns bra, helt enkelt.