Hej!

Jag försöker mig på ett blogginlägg ändå, mest för att jag är så glad över att få bo ihop med världens bästa individ som gör allt så mycket lättare. Jag tog tag i mig själv och städade ur köket igår och tog hand om den sedvanliga veckotvätten, sprang ett par rundor ner till tvättstugan, sedan en kort femtiometerspromenad till Gallerian och Apoteket för att hämta ut medicinus + Samarin och på kvällen följde jag med Johan till COOP. Så underbart med frisk luft, alltså ni anar inte känslan när man ligger som en död hare dagarna igenom!

Jag mår som sagt inte alldeles hundra just för tillfället. Jag är varm konstant, hostar, har en förskräcklig halsbränna och är supertrött trots att jag vilar flera gånger om dagen. Känns ungefär som en superseg influensa eller nåt, eller utmattning efter att stressen börjat lägga sig efter åratal av mördarstress. Nåja. Jag gillar inte att vara sysslolös och rastlös men när man inte orkar göra nåt är det snarare regel än undantag. Till och med att kramas och mysa drar jag mig för rätt ofta av den anledningen att jag känner mig jättevarm och Johan brukar för det mesta vara det också och då svettas jag ännu mer. Åh vad jag hatar det! Jag vill vara mig själv igen! Jag vill vara ett plåster som alltid annars... Hmmm. Nu ligger jag mest och kollar Facebook, Instagram och alla bloggar och spelar Wordfeud. Vill nån göra mig glad så heter jag "jjjenniiiee" där :-)

Men Johan är trots våra ändrade rutiner (dvs Jennie, mestadels liggande) heeelt fantastisk. Han diskar, lagar mat, dammsuger, städar, håller ordning på saker och ting och kommer med jämna mellanrum och tittar till mig när jag inte själv tassar ut i vardagsrummet för att goas en stund. En bra karl reder sig själv heter det ju och det måste jag hålla med om. Min fina <3 Kunde inte haft det bättre trots mitt tillstånd, även fast jag är halvt döende har jag vett att vara glad över det jag har. Haha. Som det kanske låter så mår jag faktiskt rätt okej nu för stunden men tror jag ändå skiter i Melodifestivalen, baaara skit med idag. Anton Ewald ser dessutom ut som en blandning av Brolle och Bäver, låter som Saade och dansar som Saucedo. Vilken kombo. Jag är inte så säker på vad jag tycker om den. Antar att han får göra lite mer "Begging" så kanske jag ändrar mig. Hihi :-)

Hej!

Inget vidare blogginlägg idag eller under de närmsta dagarna. Jag mår tyvärr väldigt dåligt och det blir inte bättre trots Alvedon, så jag försöker leva en dag i sänder och hoppas att det snart vänder. Jag är inte döende men nog känns det som det emellanåt, är inte alls i form och inte det minsta lik mitt vanliga jag alls! Har inte orkat träna på flera veckor, orkar inte diska, inte laga mat. Jag känner mig verkligen på botten, världens sämsta sambo och flickvän som ligger som en död sill dagarna i ända och låter Johan ta hand om allt här hemma. Åh vilket självömkande inlägg haha. Jag ska nog sluta innan det eskalerar alldeles. .

Men livet kan inte vara underbart alla gånger, annars lär man sig aldrig att uppskatta de dagar allting är perfekt. Så det är bara till att bita ihop och se glad ut och vara tacksam över att inte ha ett jobb man måste sjukskriva sig ifrån! Trevlig helg alla <3

Hej! 

Blev en soffliggardag idag. Onsdagen var till största del emot mig så jag såg ingen anledning till att kliva upp i onödan när jag väl lagt mig ner. Först vaknade jag rätt tidigt, var fortfarande trött men kunde inte somna om, åt skorpor med ost och skinka till frukost och därefter iväg på besiktning med mammas bil som vi hämtade på Tele 24. Väl där stannade vår bil, den gick inte igång!!! Bara stod där helt död och tog upp tre parkeringsplatser, my god vad less! Nu är Johan och Daniel och försöker få ordning på den men jag undrar jag, fy fan vad hemskt om vi måste med den på verkstan! Ja inte min dag idag med andra ord haha. 

Nu håller jag på att laga potatis till middag. Bakpotatis med smör och grillkrydda. Mums. Inte det minsta LCHF eller diabetsvänligt men just nu har jag varken sug efter det eller träning. Eller sug har jag väl, men lusten och orken finns inte. Jag vill bara rulla ihop mig till en boll och sova, ja ibland vänder det och man känner sig helt slut på krafter. Men som allt annat så vänder det väl också så småningom. Man ska inte stressa kroppen, den säger ofta till om någonting är fel så det är bara att lyssna på signalerna och vila upp sig när det behövs.

Nu blir det Biggest Loser i samma soffa. Hoppas att ni andra har en mer givande dag än jag, haha.

Hej! 

Sitter på min vanliga plats och slöser på Vänner, äter brownie-i-kopp till efterrätt efter att jag tidigare lagat en grekisk pastasallad med soltorkade tomater och fetaost. Riktigt gott var det och brownien kunde jag inte hålla mig ifrån efter att tidigare idag köpt kakao och tänkt att någon dag måste jag göra kladdkakemuffins. Men då kom jag på att jag hade ett sparat recept på brownie-i-kopp, ett femminutersrecept som smakar precis som kladdkaka, bara gjord i en kaffemugg istället för i former.

Recept på det är: Blanda två matskedar vatten, två matskedar olja, en tesked vaniljsocker och lite salt i en kaffemugg eller annan kopp. Tillsätt därefter fyra matskedar socker, två matskedar kakao, två matskedar vetemjöl och en skvätt mjölk. Och så in i mikron på full effekt i 1 - 1 ½ minut. Det ska vara kladdigt i mitten när du tar ut den och förhoppningsvis ska det smaka som kladdkaka, det gjorde i alla fall min och gott var det verkligen! 

Nu är Johan på gymmet, jag... slackar för fullt och äter än mer haha. Fått lite feber efter kattbesöket i förrgår men det var väntat, får hålla mig i kragen i ett par dagar så försvinner det. Hoppas ni andra har en fin dag och njöt av den tidigare värmen och takdroppet, nuuu är det snart VÅR! Mars är den första vårmånaden och vintern är över om TVÅ dagar! Hurra!

Hej! 

ÄNTLIGEN finns den ute på Spotify och Youtube, jag är såååå kär i den här! Helt och hållet underbar och alldeles för fin för skräp-Melodifestivalen. You go boys, vinn nu hela allt ♥

Hej!

Promenerade längs efter älven till Johans föräldrar tidigare idag, vilket himla fint väder! Slog oss ner i soffan och "såg" finalerna i skidor (i alla fall de andra fyra sportnissarna, jag spelade Angry Birds och kände mig tjock höhö...) och åt rostade bröd med salami och ost. Mums! Nu ska Stenbäcken-Isakssons fara och joina skidåkningen och Johan kockar ihop ris till svärmors kycklinggryta så länge. Jag trivs värre bra här i soffan med tunga ögonlock, som Johans pappa sade: "här i huset äter vi och sover, och så börjar cirkeln om" och det är verkligen något rogivande med att vara här, mat finns i överflöd och efteråt somnar alla.

Sämre söndag kunde man ju ha helt klart. I eftermiddag/kväll far vi på besök till två jobbkompisar på Djuptjärn och imorgon är det en ny vecka med nya möjligheter. Ut i finvädret och njut, ni också!

Hej! 

En promenad till gymmet och tillbaka, lite korvsoppa med senap och flingsalt, musik i högtalarna och återhämtningssurfande har min lördag so far bestått av. Två plusgrader och vår i luften känns helt underbart. Nu ska jag snart bege mig mot duschen och sedan sätta mig och spela Sims, fått ett himla sug efter det helt plötsligt haha. Och så tyckte jag Johan sade någonting om "vi kollar på nån sista-minuten när jag kommer hem", vilket lät fantastiskt frestande. En dag i taget. Det går framåt. Allt går framåt. Tiden passerar, minuterna försvinner, en efter en. Det går ändå. Allt går. Det kommer att bli bra oavsett.

I don't wanna run away, baby

You're the one I need tonight
Baby, now I need to hold you tight

Hej! 

Jag är rädd att göra fel. Rädd att göra misstag som kommer förfölja mig, som kommer finnas i varje skugga, i varje mening jag läser, varje bok som ögonen vandrar igenom. Jag är rädd att misslyckas, att göra fel. Jag har ingen skev självbild och tror att jag är bättre än vad jag är, tror inte heller att jag är så grobianiskt omtyckt så alla i hela världen drömmer om att leva mitt liv. Varför skulle jag det? Den självkänsla jag har säger mig att jag är bra ändå, att jag duger precis som jag är. Självförtroendet är inte så högt. Jag är feg. Perfektionist, hopplös romantiker som tänker med hjärtat, aldrig med huvudet. Jag är rastlös, orolig, haft ångest i flera år och varit deprimerad fler gånger än jag kan räkna till, till och från i lika många år som ångesten har funnits där. Jag är inte perfekt och jag kanske är dum som erkänner mina brister, men så är det. Jag ältar på tok för mycket och ofta.

Tankarna har så klart slagit knut på sig själva nu. Jag vill inte göra fel, komma fram till fel slutsats, för det går inte att ångra, gjort är gjort. Det är en sak att vela, en annan att faktiskt göra det. En helt annan sak att göra det i blindo. Och det grunnar sig i grund och botten på rädsla att göra fel, att misslyckas, att ramla ihop och inte veta vart man ska fortsätta gå. Hur ska man någonsin våga ta steget? Höger eller vänster? Vägen delar sig, sakta men säkert, och det börjar bli dags att välja vad jag vill göra med mitt liv, med vårt liv, för jag vill inget hellre än att göra det tillsammans! ♥ Här, eller där? Eller någon annanstans? Eller inte alls? Kastar jag bort en möjlighet och tar en annan så kommer den första möjligheten kanske aldrig komma tillbaka, och grabbar jag istället tag i den så kommer jag inte veta vars den andra möjligheten skulle ha lett. Åh beslutsångest! Beslutsångest deluxe!

Följa mitt hjärta, det som för en gångs skull hamrar fort av rädsla, ovisshet, maktlöshet, vilja, längtan, oro, glädje, sorg, smärta? Eller följa min hjärna och höra ekot från hjärtats jämmer som med tiden kommer ebba ut och nästan försvinna, förr eller senare? Vad jag än väljer så kommer det kännas i obeslutsamhetskanalerna. Höger... eller vänster? My ass this is hard.

You were given this life because you are strong enough to live it. Jo eller hur, jag känner mig verkligen jättestark just nu för tillfället när jag inte ens kan bestämma mig för en liten enkel sak. Herregud alltså. Är det en prövning? Ett äventyr i sig? Varför är det så svårt att bestämma sig? Varför?