Det där när man äntligen kommer hem, trampar av sig jeansen; först hasa ner dem till fötterna, sedan två steg åt vänster så högerfoten lossnar ur det tajta höljet, sedan två steg åt höger - alltid så - så att det vänstra benet blir fritt. Och så sparkar man iväg dem. Alltid så.

Låter behåbanden falla från axlarna. Hallelujah gud och hans farmor.

Drar på sig de mjukaste, skönaste byxorna man äger och gräver i klädhögen avdelning Använda Men Ej Tvättmaskinsmutsiga efter ett linne, efter att man duschat varmt och länge förstås. Gärna ett som är trasigt i kanterna efter vassa naglar. Tar ut linserna, skakar ut håret ur tofsen och faller ner i soffan med en pust som legat i skugga sedan förra fredagen och som nu bräker fram över vardagsrummet likt ett utsvultet får på sommarbete.

En bok. Netflix. En telefon. Lite mat. Ost. Ett stort, gott vinglas.

Jag skulle kunna skriva om de där fredagarna när jag glider ner i min snyggaste klänning och omsorgsfullt borstar håret tills lockarna är fantastiska, bättrar på sminket och åker ut på middag.

Men inte idag. Gud, inte idag. Två timmars övertid den här veckan, ny klass under samtliga dagar på grund av sjukdom och ledighet. Tjatter, bråk, tårar, koncentrationssvårigheter - och jag pratar inte om mina.

Det där vinglaset smakar så gudomligt gott just nu. Om mina politiskt korrekta fjantövervakare har något att invända om innehållet i det glaset kan jag lägga ljus på min vackraste ägodel och så är det bra med det.

Jag behöver inte sprit. Jag dricker vin för att det passar till ost och passar till fredagsmyseriet och för att flaskan är liten och alldeles tillräcklig. Även om jag numera skulle älskat att bli dumfull i min ensamhet är det min ensak. Så, nu är den saken ur världen, och jag ska återgå till min vegetariska middag - ugnsgratinerad sötpotatis med bea och massa grönt - och mina mjukisbyxor och läsa eller rita i många timmar eller minuter, tills jag somnar eller tills Johan kommer hem från sin jobbmiddag, vilket som inträffar först.

Och beundra vår nya bebis. Japp vi är tre i familjen nu. För en stund, och jag älskar det.

Trevlig helg på er.

När datorn lagas skriver jag längre inlägg igen. Nu har maten nästan kallnat. Men bara nästan. Puss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...