Direktlänk till inlägg 15 april 2015
Efter veckor av hemlighetsmakeri, fnissande bakom kulisserna, mängder av meddelanden och telefonsamtal kom alltså dagen D. Jag var nervös hela dagen. Det kändes ungefär som att det var ens födelsedag eller julafton eller uppkörning... Nästan.
Jag såg dem på långt håll så jag gick iväg innan de kom in. Hjärtat ruuusade i bröstet. Jag hörde hur de satte sig ner, småpratade för ett par minuter. Och så gick jag dit.
Hej pappa.
Grattis på födelsedagen, pappa.
Jag har kommit från Stockholm för att fira dig. Vi har planerat det här i flera veckor. Trodde du verkligen att jag skulle missa din femtioårsdag? Finaste fina pappa, han blev såååå glad. Och tårarna rann både från det ena och det andra ögonparet, haha.
Ett förstört smink var en fis i rymden när jag fick fira min pappa tillsammans med hans och vår närmaste familj. Vi åt en jättegod middag, delade ut presenter, öppnade presenter, Anneli läste en så fin dikt så hela kalaset med tårar och floder började om och jag är sååå lycklig över att se dem tillsammans.
Och så sade jag åt henne, efter att ha torkat tårarna för femtionde gången den timmen, att jag har ju alltid velat ha en lillebror, och nu äntligen har jag fått mig en. Med tre dagars marginal, dubbelt så lång och dubbelt så muskulös. Haha.
Åh vad vi hade kul.
Sedan avslutade vi med bowling (där jag vann och kom sist - fuck lagom och sådär) och så splittrades vi, men nu är jag på kustbussen till Kalix igen för umgänge med min farmor och farfar och eventuellt ett till besök till pappa.
Jag kunde inte ha önskat mig en bättre tjugotvåårspresent än att se in i pappas ögon där på restaurangen, ögon som inte anade någonting alls, och presentera mig själv som en av alla de fina presenterna han fick.
Vad som än händer kommer vi alltid vara en familj. En, två, tre eller fyra familjer spelar ingen roll, en familj kan te sig på många olika plan och där skilsmässan tog vid vann jag plötsligt tre nya. Mammas nya, pappas nya, och min nya. Johan och jag. Jag älskar mina familjer. Att se dem glada, lyckliga, allihopa, är det bästa jag vet, och det gör mig glad och lycklig.
Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...
Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 |
|||
20 |
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 |
28 |
29 | 30 | ||||||
|