Jag har alltid en bok med mig i väskan, bokmal som jag är. Ett hus utan böcker fungerar inte för mig, jag måste få vara omringad av dem, antingen på sängbordet, på bordet eller i badrummet (kisspauserna blir ibland väldans långa när jag hittat en bra dassbok). Jag skulle utan problem kunna stänga in mig i ett kontor med en skön, härlig soffa, en mjuk pläd och en bok och en tekopp bredvid. I timmar skulle jag kunna stanna där, i en sorts bubbla där omvärlden inte existerar. 

Det är livsfarligt att begrava näsan i en bok på bussen och tunnelbanan på väg till och från jobbet. Jösses. Jag sugs så hårt in i mina berättelser att jag inte hör eller ser någonting annat. Ibland så kommer jag på mig själv och tvingar upp ögonen ur boken och inser att oj, jag ska kliva av på nästa station eller som igår, oj, jag glömde kliva av över huvudtaget. Jag älskar böcker. Jag behövder böcker. 

I vår nästa lägenhet, som jag hoppas blir en trea, ska jag göra ett slags kontor i det tredje rummet. Ett skrivbord med bra belysning (viktigt för min syn och koncentration) och plats för min dator, pennor, papper, pärmar, var sak på sin plats - en härlig, mysig soffa och självklart bokhyllor. Bokhyllor som dignar av böcker jag ännu inte läst, böcker jag läst och älskat. Mitt egna krypin. Där jag kan läsa. Där jag kan skriva. Det blir inte samma känsla halvliggandes i en soffa med fötterna mot bordskanten och datorn som vilar mot magen och höfterna.

Sen rumlar den snygge, sexige Johan in genom dörren, kastar ett leende åt mitt hål, sätter sig bredvid mig och slår igång teven som skrålar igång Simpsons. Hej, skriver du? Och det blir liksom kortslutnig i hjärnan - mina bokkaraktärer är mitt uppe i ett gräl eller sin hittills enda sexakt och så ska jag på bara ett par millisekunder släppa dem för att komma tillbaka till verkligheten och ha en normal konversation efter att ha spenderat två timmar på Västernäs hos Johannes och Jasmine. Inte konstigt att man får hjärnklåda. Inte konstigt att jag mumlar något ohörbart och han inte förstår mig på ett par minuter.

Nu kom han precis hem så nu kan jag inte längre koncentrera mig, haha. Därav mitt kontor. Jag måste få ett kontor. Lugn och ro och koncentration så att jag kan skriva färdigt min bok en gång för alla. Så att jag kan göra en sak i taget. Jag är inte bra på att göra en sak i taget, speciellt inte när Johan är i krokarna och är så förbannat attraktiv så allting inom mig smälter så fort jag tittar på honom. Jag kommer knappt ens ihåg vad jag skrivit här sedan han klev in genom dörren. Det var någonting om kyckling, eller hur? Den stundande kycklingmiddagen? Åh, vad han gör med mig. :-)

 

Maria

17 maj 2014 19:13

Villken fin blogg och känner igen
det där med att vara en bokmal.
Är verkligen kul med böcker.
Kan själv inte låta bli:D

http://ladylike.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

18 maj 2014 09:43

Hej från en bokmal till en annan. Ja, eller hur! Böcker är helt underbara!

 

Bokslukaren

21 maj 2014 19:42

Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ.

http://bokslukarens.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

22 maj 2014 12:36

Det är precis så det är! Vad vore ett hem utan böcker? Böcker att plöja igenom, att titta på, att drömma om, att minnas från?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...