Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin egen arbetstid, svara ja eller nej samt kryssa i vilka dagar och tider man är tillgänglig, och sedan invänta nästa sms. Vi har dock jobbat hela veckan båda två, morgondagen är fortfarande obokad och jag sitter och väntar på sms gällande idag.

Igår var en sådan där gråsuggedag. Jag arbetade inte utan drog en väldigt lång sovmorgon till strax före nio, och tillbringade hela förmiddagen i soffan fortfarande med pyjamas på - eller den stora t-shirten egentligen, morgonrock är alldeles för varmt, och där satt jag mer eller mindre till klockan ett. Johan var hemma efter någon halvtimme, han hade öppning på förskolan han var på, så han sladdade in genom dörren när solen stod högt på himlen och sjönk ner bredvid mig.

Lite handling på COOP, tilltänkt handling på Team Sportia eller H&M efter ett nytt träningslinne men jag hittade ingenting som dög så jag får pallra mig upp på vinden hos mamma där vi har de flesta av våra grejer som inte är här. Tror det ska finnas något linne där i gömmorna om inte min kära systeryster plockat med sig det. Mitt favoritlinne köpte jag för många år sedan, tror det är åtta nio år sedan nu, och jag har haft det sedan dess. Jag älskar det. Färgen är jättesnygg, passformen perfekt, inbyggd behå även om jag alltid använder en egen under.

Och den blev också heeeelt förstörd av bananjobbet. När man jobbar i en bananfabrik som vi gjorde med de olika momenten är bananerna i regel blöta, i vatten eller i angränsning till vatten och släpper ifrån sig det vi kallar banana gum. Lägg till en ständigt fuktig miljö och detta banana gum fastnar på kläderna... och går inte att få bort. Nope, nix, nej, inte ens med Vanish. Så mitt älskade träningslinne jag använde den första veckan tills vi åkte och köpte oss slit-och-släng-kläder från K-Mart i närmaste stad, blev förstört. Jag använde den medan vi var kvar där, löpning och allmän träning, men den var för skitig för att ta med hem och fick gå till de sälla jaktmarkerna. 

Det var det bästa linnet jag någonsin haft. Såg lika bra ut ny som när jag köpte den för nio år sedan. Och det kom ifrån en andrahandssortering i Haparanda, typ i stil med Stadium Outlet. Jag saknar det varenda gång jag ska träna. Om man nu kan vara så materialistisk, vilket man kan. Jag har inte hittat dess like än. Jag har såklart fler, andra linnen, men ingen lika bra. 

Vi beställde i alla fall lite proteinpulver och grejer från MMSports här om dagen och jag klickade dit ett par nya träningsbyxor i alla fall, nedsatta med 70 %. Jag hittade ett annat par jag också ville ha men blev väldigt osäker på storleken - den enda som fanns kvar var i XXS. Jag är inte lång och inte särskilt bred men jag har höfter och rumpa och det stod att den redan innan var väldigt tighta, men det fanns ingen storleksguide att ta hänsyn till så jag fick se dem gå. MMSports använder sig visserligen av gratis returer så det hade inte gjort så mycket om jag inte kunnat ha dem, men ändå... Och jag som sade mig vara betydligt bättre med det materialistiska, har gått runt i samma kläder i ett år och det enda nya jag har köpt sedan vi kom hem är underkläder, två jeans och en träningsjacka just för att jag inte hade någonting kvar när jag kom hem. Mina grejer hade blivit dammsugade av en viss Systeryster. 

Och sen såg jag på kläderna som var kvar och tänkte att jag inte kunde relatera till dem längre, mång av dem är inte min stil, om jag ens har någon. Så Systeryster får gärna komma och ta det hon vill ha - förutom mina klänningar för klänningar är livet - och resten ska jag skänka bort. Man behöver inte så mycket. En basgarderob. Lite färg. Soliga klänningar. Och några svarta.

Jeansen jag köpte visade sig dessutom vara av helt ekologisk bomull. Tjena hejsan vad glad jag blev. Då kändes det genast bättre i hjärtat och samvetet.

PUSS (Ingen bild idag)