Jag och Johan har också hjälpt en flygting nu i dagarna. Egentligen är det han, den, som hittade oss, så det är ett gemensamt beslut att hysa in honom här, ge honom mat och säga god natt varje kväll. Lyssna efter hans vingslag som far förbi för att landa och somna i fotändan och stiga upp med oss när vi vaknar. En flygting. Ett flygting.

Han är liten och svart och igår döpte vi honom till Henrik. Jag tjöt av skratt och sa att det var perfekt. Johan fnös och garvade litegrann, och nu fnissar jag varje gång han surrar förbi. Han flög in i badrummet när jag borstade tänderna i morse, satt på väggen hela tiden och följde med ut i köket sen. Han satt på Johans lår när Johan slumrade till dagen före det, och han liksom bara är där på avstånd, aldrig på det jobbiga sättet, bara liksom är.

Vi har helt enkelt inte hjärta att döda honom. Och när man har balkongdörren vidöppen och han vägrar flyga ut, då får han faktiskt fortsätta surra förbi våra femtioåtta kvadrat. Det är ett ansvar att ha djur. Pappa sade det när vi var små. Jag är ansvarsfull. Jag tar hand om flygtingar. Jag ser efter människor och djur i nöd.

Jag och vi är betydligt mer vänliga, ansvarsfulla och öppenhjärtade än de jäkla Djursholmarna som inte tar emot flyktingar i behov för att det "förstör auran i vårt centrum." Fy fan jag vill bara ge stroppen som sade så till SvD en riktigt svidande näsknäpp rakt på hans stroppiga fiiina rikssvenska snok och är glad att jag slipper bo granne med honom och förstöra hans fiiina äckliga "aura".

Flygtingar eller flyktingar. Man behöver inte mosa dem i tidningar (bildligt och bokstavligt) bara för att man är irriterad. Man måste se till den större bilden. Kunna skratta åt en surrande fluga vid namn Henrik. Kunna skicka iväg ett sms till djur eller människor i behov. Inte bara när det är på tapeten utan även under annan tid när media har tystnat och de (sjuka, döende, volontärer, frivilliga, anställda) människorna kämpar i skuggan, i blindo för någonting bättre. En bättre värld för oss allihop.

Vad är en förändrad "aura" i jämförelse med fler räddade - tacksamma - liv? Hur sätter man egentligen värde på vem som har "rättigheterna" att vara här och inte? Här, där, överallt. 

 

Zeunertz

17 september 2015 14:16

Härlig liknelse och skojig ordkonstruktion. :) Ett argument som handlar och att förstöra en aura är knappast hållbart.

/M

http://Zeunertz-bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...