Jag älskar doften av nyklippt gräs. Dofterna i en skog efter att det har regnat; den friska, härliga, lugna doften efter att ovädret dragit fram. Koltrastarna som sjunger ihop med bräkandeet av rödvingetrastar. Det är något speciellt i luften efter att det har regnat. Medan det har regnat.

Och idag blev jag täppt i näsan redan när jag slog upp ytterdörren. Hmmm. Det är flera på jobbet com hostar och nyser, ovanligt mycket för årstiden enligt dem själv. Jag har aldrig känt av några besvär alls om våren, men jag är glad att det bara är snorgångarna det täpper igen... Men... den här enorma tröttheten, jag blir galen. Jag är så... seg. Seg som en gammal kola, omöjlig att tugga sönder. Det lockar inte det minsta att gå till gymmet och jag orkar inte lika mycket när jag väl är där. Inte ens koffein som vanligtvis brukar vara raketbränsle för lilla Jennie hjälper. Bah... jag blir tokig.

Vad gör man åt det? Härdar ut det? Nåja, jag får väl göra det. Promenera är härligt hur som helst. Gymmet förvandlades till en löptur utomhus, löpturen förvandlades till en promenad som lika gärna hade kunnat sluta i soffan framför ännu ett avsnitt av Wildfire, den nionde i ordningen närmare bestämt. Men ut kom jag. Det var härligt. Underbart. Alla ljud. Alla dofter. Hur sjutton ska jag orka dra mig på gymmet med den här segheten? Jag är inte trött-trött. Inte sov-trött. Bara... seg, helt enkelt.

Nu fortsätter den lugna listan att spelas och jag ska precis pota in Pulled Pork i ugnen tillsammans med ugnsgrönsakerna. Jag är så seg så jag skulle kunna försvinna in i soffkuddarna. Har inte ätit så bra idag heller. Jag vet vad det gör med blodsockret. Rekordhögt blir det. Men jag orkar inte. Just nu orkar jag bara inte. Ingenting. Igår kväll virade jag in mig i täcket, tog kudden med mig och mosade in mig intill Johan i soffan. "Jag ligger hellre här och inte kan sova där du är, än ligger i sängen och inte kan sova, utan dig." Jag tror jag somnade på fem minuter, emot den där varma axeln. Och Johan bar mig till sängen, med täcket och kudden och allt, och där sov jag, hela natten, till jag slog upp ögonen och såg rakt upp i hans. "God morgon, sötnos." Och så log han. Mitt hjärta är ditt för alltid, jag säger då det.