Nu ska jag berätta om nåt som hände mig igår... jag jobbade till åtta och åkte sedan hem, hungrig och låg och visste att jag snart skulle få mat så det var ingen fara, fast nog var det stappliga ben jag vinglade hem på. Väl vid dörren kommer jag på att jag har glömt nyckeln på jobbet. Fyyy vilken panik. Ringde jourtelefonen, de svarade efter en kvart och jag förklarade läget med fem procents batteri kvar.

   - Det kommer kosta ett par tusenlappar att öppna dörren, är du medveten om det?
   - Du jag har diabetes och jag dör om jag inte kommer in, jag MÅSTE in.
   - Så du vill att vi skickar en bil till er då?
   - För flera tusen kronor?
    - Just precis.
    - Är du seriös? Hörde du inte vad jag sade? Jag DÖR om jag inte kommer in. Jag svimmar om jag inte kommer in. Jag är allvarlig, jag kan skicka läkarintyg på det.
    - Jaha, ja, men det kostar tyvärr så mycket ändå, det är ingenting jag kan göra åt.
    - Inte ens om jag kommer att vara död inom en timme om jag inte kommer IN GENOM DÖRREN?
   - Ehm.... allså... vi kan ju skicka faktura...

DRaaaaa åt heeeelvete vad arg jag blev!!! Jag skrek åt honom och lade på. Idiot. Sen ringde jag Johan och bölade som en gris och bad honom komma hem, gick till Coop och köpte mackor som jag åt på en parkbänk i väntan på honom. Gud vilka arroganta människor det lever. Jag blev så ledsen alltså, och arg... usch.... jag bor verkligen ihop med världens finaste. Gud vet vad jag hade gjort om jag bott själv... jag hade inte blivit glad den saken är klar... se sin utlandsresa bara ploff iväg när polisen stoppar en nyckel värd 3000 kronor i dörren... aldrig söger jag...

 

En fundersam människa

26 augusti 2013 17:51

Hur kommer det sig att du var på väg att svimma och dö när du ändå hade tid att gå till coop, stå i kö, hitta en bänk och sedan äta mackan? Det funkar ju inte så att ditt blodsocker återställs efter första tuggan så du hade lungt 1-10 timmar på dig. Är du inte säker på att du bara är ute efter uppmärksamhet när du överdriver såpass mycket i dina inlägg?

Jennie Written Things

26 augusti 2013 18:40

Tänk att jag vet vem du är och att du anonymt sitter och klankar ner på dina medmänniskor när du själv skrivit upprepade gånger hur mycket du hatar sånt gör att jag bara ler åt det hela, hur patetisk du är. Och vem är det som överdriver i sin blogg egentligen, hmmmm låt mig gissa...? Och för allmän vetskap.

* Affären ligger hundra meter bort.

* Jag befann mig någonstans mellan min lägenhet och Coop när jag ringde jouren.

* Klockan var strax före nio och affären var så gott som tom, så jag kunde enkelt hitta det jag sökte, betala och äta på ungefär fem minuter. 55 minuter kvar innan jag skulle dö alltså - gott om tid enligt mig ;-)

* Att vara utelåst och ha diabetes är inte kul någonstans. Jag är säker på att du upptäckt det själv nån gång. Jag ljög inte åt jouren, alltså. Och jag hade mina jobbkläder på mig vilket inte var det minsta varmt eller behagligt. Kort kjol och skjorta you know. Alltså. Jag ville in. Livshotande eller inte, så brukar kroniskt sjuka faktiskt få gå före lagen ibland. Visst sjutton kan man använda det för att få uppmärksamhet, som lilla fröken fräken ideligen gör i sin blogg (ja jag talar om dig nu) - i mitt fall gjorde jag det för att komma in i VÄRMEN och för att ÄTA då två timmar utomhus utan mat kunde ha resulterat i mindre trevliga sakwe.

Såatteh.... nu vet du. Puss och kram!

 

bfoktober

27 augusti 2013 15:15

utomstående förstår nog inte sig riktigt på diabetes.. innan jag fick min diabetesen så kunde ja verkligen ingenting, jag trodde inte de va såpass "allvarlig" sjukdom.. att om sockret sjunker så MÅSTE man ha nått direkt... tänk så lite folk vet... men men;)
Bra tt de fixade sig iaf=)
Kramkram

http://bfoktober.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

27 augusti 2013 16:01

Ja eller hur... blir man låg måste man ju käka nu nu nu!! Kroppen kräver mat direkt... tack, som sagt tur att jag inte bodde själv.. det hade slutat illa. Usch vad hemskt det var. Kraaam!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...