Hej!

Det har varit ett par omtumlande dagar och veckor som förflutit. Mycket som snurrat, vridits och vänts på i oändlighet men nu tillhör det lådan med texten "historia" skrivet utanför. Lådan, skrinet som jag nu låser och förankrar i just historien. Nu behöver vi inte grubbla längre, inte ligga sömnlösa. Allting har ordnat sig på ett eller annat sätt, faktiskt på ett mycket positivt sådant och jag kan äntligen säga "nu mår jag bra igen", för det gör jag verkligen! Vem kunde tro det för en månad sen, ens en vecka sedan... Att efter den mörkaste tunneln väntade och väntar en fantastisk glänta med hela jordens färger på samma plats. Hopp, livsgnista, lycka, flyger tillsammans med fåglarna och fjärilarna och det finns inte det minsta problem eller illvilja kvar, allt är bortspolat. Det krävde mycket för att komma dit, kanske mer än jag och vi i nuläget förstår, men det vi vet helt och fullt är att vi har varandra och att vi går hand i hand på den där ängen och har lämnat den mörka tunneln bakom oss. Allt är bra nu. Allt är underbart, precis som det ska vara och alltid borde ha varit.

Det som evigt gått förlorat kommer aldrig igen men ur det onda kan någonting bättre komma. Någonting starkare. Tåligare. Stabilare. Och vi gör det tillsammans. Jag och Johan. Min familj. Mina närstående, de som jag inte kan säga nog hur mycket jag uppskattar och värdesätter. Jag tappade bort en del av mig själv som de hjälpte mig hitta tillbaka till, utan att ifrågasätta eller missförstå. Jag blev hel igen, vilket jag aldrig trodde jag skulle bli... Och jag älskar er, nu och för alltid, alltid!

"Love knows no limit to its endurance; no end to its trust; no fading of its hope; it can outlast everything - love still stands when all else has fallen"

Och: Om ni undrar något eller bara är nyfikna - fråga. Prata med mig, inte om mig. Det skulle betyda mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...