Det känns som att tiden rusar förbi. Jag har redan varit arbetslös i en månad liksom. Jag tycker det är jobbigt med jobbsökandet, att våga, att inte veta exakt vad jag vill syssla med om dagarna. Tänkte ju läsa till kostrådgivare itll hösten och jag vill verkligen våga, men jag vet inte hur det går med det... dels kostar det pengar och dels är jag fastnaglad i golvet och behöver en rejäl känga åt rätt håll. Men efter att jag fått mitt licens har jag som dröm att skapa en kokbok, att komma in i verksamheten att hjälpa folk må bättre, äta bättre.

Fast å andra sidan känns det som, vem skulle gå till en tjugoåring som de tror bara läser innantill, rätt upp och ner från regelboken, bara för att jag är så ung och oerfaren? Jag hatar de orden nästan mer än liten och söt. Folk skulle skratta åt mig. Okej, låt höra, skulle de säga, vad ska lilla jag äta för att få ordning på min övervikt etc. Skulle du kunan vara så hemskt vänlig att svara på det? De vet inte att jag har diabetes. Att jag övervunnit min sjukdom genom att äta rätt. Att jag har överlevt genom att äta rätt och att jag VERKLIGEN vill hjälpa andra på traven, att må bättre, att överleva! Rätt kost gör så mycket! Jag har vilja, motivation, kunskap, erfarenhet... men åldern emot mig. Hur gör jag? Hur går jag vidare? Hur skaffar man sig ett klientel? Fan, vad jag längtar! Vad jag drömmer om det!

Nu har jag precis kommit hem från en dag i Norrtälje med min bloggkompis Josephine och hennes supersöta dotter Esmeralda. Vi hade jättemysigt, fikade, shoppade lite, surrade massa och promenerade runt i stan :) Det var lite kallt men det var det värt, jag gör gärna om det! Bara en timme bort med bussen och där kom man till ett helt nytt landskap som inte verkade som Stockholm någonstans. Trevliga butiksbiträden, kullerstensgator, gamla hus... Lite som Piteå. Och en himla trevlig bloggkompis. :) 

Nu sitter jag i soffan framför Masterchef och funderar på om jag ids laga någon middag haha. För en gångs skull känns stressen som att den är långt borta och jag kan andas ifred. Jag behöver inte stressa, jag har ingen anledning till att göra det. Det är vad det är och mitt liv är ganska bra just nu. Till helgen ska jag och vår ex-inneboende och söka jobb. Han saknar förmodligen all den där mähä-heten ever och gör verkligen det han tycker, utan att egentligen tänka efter angående det. Han bara kör. Och nu har han bestämt att han bjuder på lunch om jag går in i tio butiker och lämnar mitt CV. Jag har inget direkt val och är glad över hans känga i röven, det behöver jag verkligen. Heja dig. 

Nu lutar jag mig tillbaka och njuter av att det är första oktober och att träningen igår tog på ryggmusklerna. Det satte sig en biffig kille bredvid mig på roddmaskinen och jag var tvungen att köra lika hårt som honom, så jag körde tills han slutade haha bara för att vara lite bättre än hans muskler ;) Uj uj det känns idag vill jag lova.

Liten peppbild från januari, tre månader efter att träningen hade dragit igång. Nu är jag bara inne på femte veckan efter uppehållet men det kommer, det kommer! Jag siktar verkligen mot toppen den här gången, jag VILL och jag SKA!

WOD klar, nu mat och Masterchef. Jag hade en miljon saker att säga innan jag loggade in här men nu har träningen och ätandet sagt sitt och jag lutar mig tillbaka och njuter av kvällen som är tystare än vanligt då Johan jobbar sent och Johan 2 har flyttat ut... men, imorgon ska jag åka buss till fina bloggkompis Josephine och hennes Esmeralda! Hihi! Det ska bli sååå kul :)

Och dääär tog energin slut... matkoma... känner någon sig sugen att komma och diska? Eller kan disken flyga till diskhon av sig själv? Lite långt att kasta och soffan är för underbar för att lämnas ... helt underbar... tror jag kurar ihop mig med en film, te och tända ljus... det är jag värd efter dagens pass.

Sitter i soffan framför Tomb Raider med en väldigt snygg man tätt intill mig. Snart kommer Johan 2 hem och då blir det pizza och öl, i alla fall för grabbarna, jag själv är ju som jag är så jag hoppar nog både det ena och det andra ;) Jag äter ju vanligtvis ingenting efter klockan 18:00, så har det varit i flera år. Det är nåt fel på mig som inte är sugen på mat sent på kvällen haha, jag är ju alltid sugen annars, längtar tills nästa gång jag får äta...

Igår var vi och såg In Flames på Gröna Lund aaaah! Så bra! SÅ KALLT!!! Träffade på en man där i 35-årsåldern och hans kumpaner som var fulla och glada och icebreakern var "ah du vet väl var hans G-punkt sitter? På med latexhandskarna damen och ge honom en natt han sent kommer glömma" eh okej. Haha. Vi började diskutera lite, mest han och hans kumpaner. Han hade fru (Johan säger: SAMBO!!!) och barn och kom närmare och närmare ju längre vi satt där, och när Johan gått iväg för att beställa mer öl viskade han "jag hade gärna legat med dig om du inte haft din man där. Jag menar, du ser ju ut som 25, är från Norrland och är SMART! Men men. Du valde rätt i alla fall. Han är den snyggaste i det här sällskapet"

Eeeeh OKEJ. HAHA. Vi berättade även hur man raggar på krogen, ett enkelt "skavi?" räcker. Då vände hans kompis sig till mig från andra änden av bordet och bara, "ey damen, du och jag ska" Nej du det ska vi inte... och så började nästa kille göra närmanden och idka på att han minsann också hade velat om jag inte haft Johan. Hahaha alltså!!! Jag hade Johans vinterjacka på mig och såg ut som en trött femåring. Men okej. Jag förstår. Kul att jag still got it, om man så säger.

Idag var bakisdag och PT-timme på SATS Medborgarplatsen hehe. Gratis träning och bra träning! Superkul! Fick många användbara tips och tricks! Sen åt vi lunch på en thairestaurang utanför gymmet, satt där i en och en halv timme och pratade och åt och myste och såg på regnet och åt två portioner och efterrätt. Starkt starkt starkt. Men så gott och härligt. Nu mys i soffan. Imorgon mer träning. Gruppträning. Och jobbsökande. Mer jobbsökande.

Ungefär så här tätt satt vi för att inte frysa. Och jag kände mig som Ior. Men det är bra. Det är kul. Fulla människor är ärliga människor. Nu låter jag som världens fjortis men ja, vad ska jag säga, det var en härlig kväll och en tråd på Familjeliv som hamnade mitt uppe i Hetaste Debatterna avslutade min kväll! 

De här låtarna inspirerar mig så himla mycket just nu, när jag står vid ett vägskäl i livet och inte riktigt vet var jag ska gå. Jag har inte skrivit många ord i sommar. Det har stått stilla i huvudet, markören har blinkat men the connection mellan hjärnan och händerna har inte kopplat och den vita sidan har skrikit åt mig. Jag har raderat mycket i mina noveller, berättelser, historier, för att jag inte riktigt lärt mig det där med att vara elak i böcker och inte vill ha dem som en enda krämig kärlekshistoria. Livet är inte rosenrött alla gånger, jag är allt för väl medveten om det, men ändå... jag vet inte.

Hmm. Jag vill börja skriva igen. Jag lider av att inte skriva. Skrivandet är mitt liv. Jag tänker inte kasta bort det, det är ju massa ideer som flyger runt i huvudet men jag får liksom inte tag i dem... jag kan inte fokusera nog mycket. Det känns som att alla dömer mig, fastän jag själv är min värsta fiende och jag är för hård mot mig själv, jag vet. Men just nu... jag orkar liksom inte. Huset ser ut som fan men jag står helt handfallen, jag kan inte ens städa ordentligt, lusten finns inte. 

Då lyssnar jag på de här... tända ljus, städat hus... försvinner ner i min egen värld... där jag inte behöver bekymra mig om jobb, livet, flytt, städning, tvättstugan... jag bara är.

Jag måste säga att jag gillar hösten. Löv som ändrar färg, vindar som ändrar karaktär och blåser ända in i märgen. Bitande kyla i kinderna. Den första snön. Den föll i Norrbotten inatt. Det är något visst med det, helt enkelt. Känslan jag har när det blir höst. Adeles Set Fire To The Rain påminner mig om hösten, likaså Twilight-filmerna, mörkret, tända ljus, te med kanelsmak. Och nu är jag vuxen, har flyttat långt hemifrån och gör ingenting. Det känns som att dagarna flyger förbi, jag hinner inte göra någonting så är de borta. Igår satt jag på Arbetsförmedlingen i fem timmar. Sen var dagen typ slut...

Varför gör jag bara inte massa saker? Varför vågar jag inte? Varför är jag så rädd att ta mig för? Varför oroar jag mig hela tiden... ältar. Åh vaaarför. Om bussen kommer då, då hinner jag nog göra det och det innan... steget före, hela tiden, alltid tänka på alla andra, aldrig mig själv, det behövs inte. Jag kan inte bara bry mig om mig själv. Vad är det för fel på mig?

Jag vill bara kura ner mig i soffan och se Twilight-filmerna med lugn musik någonstans ifrån, tända ljus och någonting gott att äta till. Fotografera hösten. 'Njuta av kylan. Av färgerna. Se dokumentärfilmer på tvåan varje söndag klockan 19:00. Njuta av min första höst som Stockholmare. En annorlunda höst. Min tjugonde höst som kunde ha blivit en allra första höst. Men sånt är livet. Det är inte meningen att vi ska förstå allt, att vi ska veta vad som kommer hända i framtiden. Gör vi det skulle varenda människa bli knäpp. Jag önskar bara... att jag hade mod att göra alla de saker som jag drömmer om och längtar till.

Här och nu. Svid i ögonen av trötthet och träningsvärk och rostade bröd och Tomb Raider och soffmys i Johans t-shirt och världens mest smickrande bild som någonsin har existerat (nej, nu ljög jag. De bilder som Johan hittade på sin telefon från urminnes tider är fan ta mig riktigt heta.... fox face rävdamp deluxe. Åh så fina. Jag tror jag blev kär igen på nytt just nu haha.)

Arbetsförmedlingen i fyra timmar. Svinkalla vindar och ingen varm jacka eller handskar eller mössa. Får gå på jakt efter en varmare. Eller ringa hem till mamma och be henne skicka efter mina vinterjackor... för idag var det verkligen snorkallt och mina händer gjorde ont. Happ, galopperade hem från Galoppfältet och lade mig i soffan med en filt och en bok och sen kom Johan 2 hem. Nu är Johan 2 borta och Johan 1 alldeles intill mig. Mysig onsdag :) Jättemysig!

Lång sovmorgon och sen iväg för träning och möte med en PT på SATS. Det var första träffen och vi gjorde ett träningsprogram med nya övningar som jag körde igenom - mest mage och rygg, mina problemområden som jag inte kör så mycket. Saknar liksom inspiration för den sortens övningar. Men nu så! Har jag inte träningsvärk imorgon så vet jag inte vad som ger det. Träningen börjar komma igång nu, ett härligt benpass blev fredagens underhållning och innesittarhelg var ett faktum. Kunde knappt gå, ehm... men släpade ändå iväg benen till Täby Galleria och tillbaka på ett självmordsuppdrag. Det behövdes om man säger så... fast trapporna... att sätta sig på toa... att böja sig ner... det var inte att leka med ;)

Nu ligger jag i sängen och har just påbörjat en av mina favoritböcker för fjärde gången. Min fina, varma och underbara Johan ser på säsongsavslutningen av Dexter och luktar sådär gott av dusch, eau de Johan och min hudlotion så hjärtat gör fåniga dubbelhopp bara av tanken och synen ååh. Imorgon är en ny dag med nya träningsmöjligheter, lämna CV på ett par affärer och that's tuesday. Förhoppningsvis fixar sig tvättstugan och ugnen också med hjälp av hyresägarens hjälp. Det blir nog bra det här!