Hej!

Trött men lycklig, Johan kommer hem imorgon (!!!) måndag och jag har precis städat hela lägenheten. Ja, jag började halv elva med dammsugandet, sedan gick jag och duschade, tog fram trasan och började dammtorka allting. Nu skiner det och luktar gott och är mer än respektabelt när min fina kommer hem :-)

Fråga mig inte varför jag började städa mitt i natten efter att grannarna sprungit marathon i trappuppgången med dundrande elefantfötter, fråga mig inte heller vad jag hade på mig under tiden. Jag hade nämligen högklackade skor. Högklackade svarta stiletter som gjorde mig tolv centimeter längre och som har varit borta i flera flera månadwr... Jag dog av glädje när jag hittade dem hemma hos pappa haha! Och energin höll i sig tills jag kom hem och såg hur ledsen dammsugaren såg ut. Jag tror jag sjöng högt också medan jag trippade runt med the killerheels lindade runt fötterna och dammsugarsnabeln frenetiskt viftandes åt vartenda håll där damm möjligtvis kunde finnas. Jag sjöng högt alltså. Falskt och högt. Och Johan gjorde mig så glad som bara den Johan kan! Jag är knäpp. Fullständigt knäpp, men så är jag också så vansinnigt kär i karln så hälften vore nog, och jag antar att det samtalet gjorde någonting bra med städhormonerna.

Men nu är jag helt slut och färdig för sängen där jag ska slänga mig själv och mina nyrakade ben. Nog för att jag rakar dem varje dag så varje gång jag kryper ner under täcket är lika underbar - och nej, jag är inget murmeldjur med varulvsliknande tendenser i hårväg utan gör det dels för att a) det är en gammal vana och b) jag har hårfobi. På mig själv. Så alla vet ;-) Hår är nasty och ska bara sitta på huvudet. Undra just om nyrakade ben möter täcke skulle kännas lika fantastiskt om man hade nyrakad skalle? Vet nån det? Måste vara tröttheten som talar. Jag ska aldrig ha kort huvudhår igen, hur skön nyrakade ben-känslan än är. Det enda jag skulle vela ha är.... zzZzzZz

Hej!

Blev att fara till Nyborg och hjälpa till att packa och därefter bära möbler uppför en sisådär sex sju halvtrappor fjorton gånger om, och jag ångrade ganska snart mitt hårda gympass igår om man säger så... En puls i tvåhundra - var är konditionen??? - och grym träningsvärk i magen och armarna gjorde det inte mindre ansträngande haha. Det gör till och med ont att skratta... Men kul var det när allt var färdigt installerat i lägenheten, huset är snart tomt och här finns ingenting annat än ett trevligt sällskap som hjälpte till att trycka undan krassligheten jag känt under gårdagen. Inte bli förkyld nu, inte mitt uppe i träningen!

Nu har vi precis ätit en Man-tager-vad-man-haver-lunch och jag lade mig på soffan en stund för att smälta maten och få upp värmen. Svetten rann undertrappbestigningen så inte så konstigt att man nu fryser när allting har lugnat sig, men snart ska jag också resa på mig för att hjälpa till... Jag ska bara... :-)

Hej! 

Råkade sova till halv elva idag, vakande av vad jag trodde var alarmet, men alarmet heter inte "Pappa ringer" så gissa förvåningen som uppstod när det inte riktigt klickade och jag höll i telefonen utan att hitta snooze-knappen och det stod fortfarande "Pappa ringer"??? Haha! Skyller min tankspriddhet på att jag var uppe till tre igår, idag (?) och inte kunde somna. Mycket som snurrar i hjärnan just nu... Ilska, besvikelse, ledsenhet, till största del besvikelse...

Men livet är inte fantastiskt alla gånger och som jag skrev för bara ett par dagar sedan - vi kommer att bli sårade många gånger till av de som står oss närmast, det är oundvikligt - och det var också detta, antar jag. Men funderingarna blev inte mindre för det, vilket i sin tur ledde till samma gamla ältande, samma gamla spiral. Åh som jag ibland önskar att jag bara hade halva min hjärtvolym och inte brydde mig så mycket om att alla andra ska ha det bra, sätter dem i första rummet och mig sist, alltid. Varför gör jag det? Varför gör jag det när jag vet att jag bara blir sårad i slutändan, sönderstressad med ångest och oro som hänger över mig? Och varför ältar jag det när jag vet att det inte är jag som gjort fel den här gången?

Nu ska jag gå och fortsätta med middagen, eller snarare att konsumera den. Varit på gymmet i en och en halv timme och tränat överkroppen, jag kommer vara som en däckad räv helgen igenom. Inte mig emot, jag har ändå ingenting viktigt på agendan som måste göras. Ett besök till farmor och farfar för gardinkonsulation väntar, men annars ingenting speciellt. Kanske om pappa fått i ordning sin lägenhet helt och fullt och bjuder på visning, det hade varit kul :-) Och justja, att sitta ensam resten av tiden och vänta på en pojkvän som inte ens vet när han kommer hem glömde jag nämna, sååå kul... Love my life right now.

Och så en låt som jag alltid lyssnar på innan och under träning: 

Hej! 

Onsdag och idag har jag inte fått gjort så mycket. Frida kom över under förmiddagen, sedan svängde mamma förbi på middag innan vi gick iväg på "möte" med Synoptik angående linsabonnemanget. Jag fick mina pengar tillbaka och kan inte säga annat än att jag är nöjd över att det löste sig, men visst är det trist ändå att det blev ett sådant strul... Annars är träningsvärken total, mina underarmar är som fladdrande sillar, magmusklerna är ungefär likadana och vaderna ska vi inte ens prata om haha! Skönt att för en gångs skull ha ett rejält träningspass som tydligen gav lite, då blir det tillbaka till Nova för ytterligare ett pass imorgon :-) 

Nu ska jag fortsätta dricka mitt te och spela Sims och sedan är det dags att säga godnatt, torsdag imorgon och en dag närmare tills Johan kommer hem. Förhoppningsvis är han hemma på söndag då one of the big days är i antågande, hur många gånger firar man ett och ett halvt år tillsammans? Ja man får ta det onda med det goda när man föll för en hopplös romantiker (som jag är) antar jag haha ;-) Det finns ingenting jag hellre vill än att vara med Johan. Ingenting, med honom har jag allt jag någonsin önskat mig och det är ingen nyhet, men väl värt att påpeka då och då ♥ 

Hej! 

Jag vill tipsa om min favoritserie genom tiderna: Wildfire, som handlar om en tjej, Kris, som får chansen att jobba på Raintree, ett stall där de utbildar och tävlar fullblod. Hon kommer ifrån ett kriminellt förflutet och Pablo, tränaren av Raintree, får syn på henne på ungdomsfängelset där hon verkar ha en fallenhet för hästar. Därefter börjar ett liv hon inte trodde sig någonsin kunna leva i - hennes hästintresse gör att hon vill bli en del av Raintree och deras galoppverksamhet, men hennes förflutna sätter stopp för det. Pablo och Jean, mamman i familjen, gör allt för att få myndigheterna att låta henne stanna på gården tillsammans med dem, hästarna och de två sönerna varav den äldsta, Matt, är en rikig goding ;-) Och tillsammans med hästen Wildfire som hon sedan stjäl ifrån ungdomsfängelset, Wildfire som är ett engelskt fullblod med stor fallenhet för galoppsporten och tillika hennes bästa vän, skapar hon stor uppståndelse.

Men i grannstallet Davis Farms, det störa och exklusivaste stallet i den delen av USA, bor den dryga familjen Davis som också galopptävlar. Familjen har två barn, Danielle och Junior, och Junior är också en väldigt het goding som inte är så brydd om hästar egentligen och Dani, hans lillasyster, är världens snobb och är bara, precis som sin far, brydd om att vinna... och brydd om att vinna över Raintree. Problem uppstår, kärlek uppstår, serien går vidare och är så sjukt spännande med tävlingar, intriger, triangeldramor, humor och inte minst kärlek och svek, till och med död... Och ja man får gråta som en idiot mer än en gång!!! Jag säger bara en sak: SE DEN.

Det är inte för inte som jag har velat bli jockey hela mitt liv, och inte för inte som jag har sett alla fyra säsonger en miljon gånger. Världens bästa serie utan tvekan! 

Hej! 

Pausvila från städningen så passar på att kasta in ett inlägg. Två tvättmaskiner är igång, laxen är på tining (ICA hade bara portionsförpackningar och inte hela sidor, så jag köpte bara portions till middag) och mitt och mammas H&M-paket ligger på köksbordet. Jag ska skicka tillbaka allt utom ett par träningsbyxor, de tre tröjorna var för stora (??), linnet också för att inte tala om byxorna. 25/30 brukar jag ha på jeans men nähä, tydligen inte, så de åker tillbaka också. Hoppas mammas grejer passar däremot, kastade ett par avundsjuka ögon speciellt efter hennes kornblå tröja ;-)  Nåja det är ju mindre utgifter när jag inte ska ha kvar dem, har börjat med en månadslista med inkomster/utkomster som jag tänker hålla koll på så att det inte går helt åt pipsvängen med ekonomin.. Jag är ju som sagt inte så bra på att hålla i mina pengar, har lagt barnspärr på mina sparkonton så att jag inte går och småäter därifrån hela tiden utan har en fast budget att röra mig med. Blä vad tråkigt det ÄR!

Nå, för att inte fastna i soffan igen - jag höll på riktigt att somna i den igår - så ska jag springa ner till tvättstugan för att se hur det står till med den. Klockan sex kommer mamma och Johanna på visit och bestämde mig då för att göra laxen, men säg inte att det är senap i fyllningen för då kommer ingen av dem haha ;-)

   

Den här låten håller uppe stämningen både i städningen och på gymmet. När bröt du senast mot lagen? Jag är nog inne på min femtonde gång idag, den går på repeat hela tiden. Love.

Hej!

Sitter och ser på "No Reservation" och unnade mig precis en citronmuffins med gegga inuti, så gott! Snart blir det bed time här på Nytorget och imorgon väntar träning, beroende på vad träningsvärken säger, och ett besök på COOP för att hitta middagsmat. Det står mellan hel laxsida och kycklinggryta med champinjoner, velat mellan ett nytt laxrecept och Johans supergoda kyckling (eller fläskfilé, det går att variera) med soya, vispgrädde, champinjoner och bacon. Han bjöd på det en gång i Mariannelund och det blev till en paradrätt efter det, vi åt ihjäl oss minst sagt, haha.

Men hel laxsida och creme fraiche med dijonsenap och den obligatoriska citronpepparn... Det vattnas i munnen bara vid tanken. Jag får sova på saken. Och just nu känns det som att jag håller på att somna här i vår soffa, den har något jag vet inte, rovgivande, som får ögonlocken att ramla ner så fort man sätter sig i den. Nä, godnatt kära läsare! 

     

Hej! 

Träningsladdar med en ny komigång-lista på Spotify med de allra bästa rock/metal-låtarna genom tiderna och kollar fitnessbilder på Google. Jag har inte på riktigt börjat se gymmet som någonting som faktiskt kan ändra på hur jag ser ut och hur jag ser mig själv förrän jag ställde mig vid spegeln inne i omklädningsrummet efter ett gympass och bara, men vänta nu, sådär såg jag väl inte ut tidigare, eller...? Kul med förändring och kul att se att träningen faktiskt ger, att den förändrar, både från insidan och utsidan.

Träning är ingenting man ska mesa med, att ställa sig på löpbandet med sina nya fina, dyra löparskor, översminkad och slutar springa så fort en svettdroppe kommer fram för att man inte vill lukta om det nu skulle råkas gå förbi någon rätt skaplig man. Ingen bryr sig ändå om hur man ser ut, alla är där för en och samma sak - att träna, att uppnå resultat. Och ingen har någonsin drunknat av lite svett.