Hej!

Ibland skäms jag för att jag är svensk, för det mesta i samband med de bidrag som är med i Melodifestivalen och juryn som väljer ut finalisterna som får tävla. Nio av tio bidrag är mainstream som folk hörde nittionio versioner av igår, men då och då kommer det ändå något guldkorn och tar världen med storm. Hårdrock och bidrag som sticker ut går hem, men det fattar ju inte juryn utan slänger in massa smörpopsskit istället. Jag ska inte säga mer än att Melodifestivalen är igång och att det än så länge bara leverats SKIT. Loreen var underbar ifjol, ett av de ovanliga guldkornen, men inget av det jag sett idag har varit värt att hurra för, snarare tvärtom. Jag är en tävlingsmänniska ja, och det är pinsamt när Sverige och svenskar - vi, du och jag - skickar vidare sämsta möjliga bidrag.

Suck. Jag suckar bara. Det börjar bli pinsamt redan nu. Ge mig bra musik eller lägg ner hela programmet. Blä och fy och usch. Alla kan inte ha samma smak men Melodifestivalen är i grunden en TÄVLING där bäst låt vinner. Verkar bara som att svenskarna har missat det. Vad vi är tråkiga och intetsägande och ska sättas ner i ett och samma fack... Och att vi inte ens ska få stå för våra åsikter. Blä.

Nu har jag sagt mitt. Dagens Melodifestivalföreställning är pinsam rätt igenom, tyvärr. :-(

Hej!

Sovmorgon, gym, köttfärsätande och samtal på Slingervägen and that's saturday. Nu lite efterträningshäng i slingervägssoffan framför Jurassic Park 2 och hädanefter blir det inte många knop gjorda under resten av kvällen :-)

Hej! 

Slängde mig precis på soffan efter att ha ätit LCHF-kebab (ja helt enkelt utan pitabrödet men med allting annat) och en lång dusch. Arrow och fullkornsbröd till mellanmål och jag klagar inte, Stephen Amell var ett välkommet tillskott i teverutan, säsong två here we come! Något som däremot inte var välkommet var magknipet efter att ha ätit bröden, jäklar vad ont i magen jag fick! Samma i förra veckan när jag åt pasta hos mamma, kanske har något att göra med att jag nästan aldrig äter kolhydrater längre och kroppen "chockas" när jag väl äter en måltid med i princip bara sånt? Eller? Jag får sånt varje gång jag äter pasta eller bröd, gud nåde irriterande är det...

Så inget gym körde vi med idag, kanske hade blivit om jag inte gått och duschat och haft mina kvinnliga ritualer där inne medan Johan lagade middag, men jag var tvungen att värma upp kroppen och en dusch är det perfekta avslappningsmomentet för mig, det lindrade magknipet och mig själv som har frysit hela dagen. Ja här i min blogg skriver jag om sånt som cirkulerar runt mitt liv och är det nåt ni inte vill läsa om så får ni sluta helt, för jag anser att mitt liv och mina åsikter är ganska varierande och breda och skriver därför om det mesta! Förutom toalettbesök och sex, haha ;-)

Bland det mest avslappnande och bästa jag vet är att ta en lång, riktigt varm dusch med tända ljus i rummet och låg, klassisk musik från högtalarna (hej hopplös romantiker), raka benen och därefter smörja in hela kroppen med min skämma-bort-sig-själv-body-butter, slänga på en ansiktsmask och därefter måla naglarna, fixa håret lite lätt och dutta på en ansiktskräm från Apoteket och avsluta med Victorias Secret body misc - alla kvinnor har sin ritual och det är min! Luktar fräscht, känns fräsch och mår fräscht, dagens bästa helt klart :-) Så nu sitter jag här i soffan bredvid Johan och slötittar på Homeland, härliga fredagskväll (fast jag var bombsäker på att det var lördag, det är jag fortfarande...) och absolut inga måsten. Ritualer är drivkraften i ens liv, men ibland är det skönt att bara släppa allt och andas. 

Hej!

Sista januari och om två veckor är det Alla Hjärtans Dag och min fina Fridas födelsedag! Jag älskar Alla Hjärtans dag men har aldrig haft någon att "fira"den med så nu i år tänker den hopplösa romantikern fylla skålarna med hjärtformade chokladbitar och annat gott och stormysa till en film med Johan eller gå ut och äta eller nåt annat mys. Alla firar Halloween med gott och fylleberusat samvete utom jag som har det som vilken annan torsdag eller onsdag som helst, dricker gör jag aldrig hur som helst. Men alla hjärtans dag!! Förra året bodde Johan i Mariannelund 110 mil bort så det var den fina röda dagen, men nuuu så!

Tycker det borde finnas mer såna dagar där man månar om varandra, typ som på julen fast utan julklappar. Man samlas, äter gott och umgås med sina nära och kära, tar vara på den dagen. Den 28 februari har min farmor och farfar varit gifta i 53 år och de firar alltid den årsdagen, nu handlar det ju visserligen om bröllop men ja, fler såna njutardagar tack, vi är alldeles för dåliga på att visa uppskattning för varandra i dagens samhälle... :-)

Alla hjärtans dag. Det bara lyser om den dagen. Ta vara på er själva och på de ni håller nära, oavsett vilken dag det är men främst då, visa hur glada ni är över att få vara tillsammans med den ni tycker om. Och är ni inte tillsammans, säg det ändå, man ska vara ärlig och dessutom är den fjortonde februari kärlekens dag och den dag man kan skapa många fina minnen ihop!

Hej! 

Går framåt att somna "tidigt". Igår var den väl strax efter halv tolv, tolv när vi somnade? I alla fall ett stort framsteg från två, tre, haha. Idag blir det gym för hela slanten, träningsvärken ligger fortfarande och pyr i större delarna av musklerna men det är så härligt att träna att man glömmer bort allt annat, för när jag väl kommer in i mitt träningspass så kan jag nästan inte sluta förrän jag riktigt känner hur benen, eller armarna, verkligen inte orkar mer. Det är något sorts inre driv som säger "orka tio kalorier till, orka en halv minut till", och när de tio kalorierna är till ändå tänker jag "nu kör vi femtio till, en minut till", små mål som är oerhört viktiga! Det går inte att ställa sig på crosstrainern eller löpbandet och tänka "nu ska jag springa si och så fort i en halvtimme", i alla fall inte för mig, för då lessnar jag direkt. Men om jag istället börjar med att tänka "om jag springer i fem minuter till att börja med", orkar jag säkerligen både tio och femton, och sedan mitt vad det är så är jag uppe i trettio, trettiofem och kan avsluta träningspasset med ett triumferande leende skickat till min tankeverksamhet.

Det funkar bäst för mig och har gjort så i vilken träningsform eller trist föreläsning som helst. Bara fem minuter till, det orkar du, sedan tar vi det därifrån. Bara tre till bensparkar, bara tre till... Och de dagar man känner att "nej, jag orkar verkligen inte fara till gymmet idag", släpar man sig ändå dit och det är de gångerna träningspassen blir de mest effektiva och bra. De enda dåliga träningspass du egentligen kan göra är de du inte gör, är du väl på gymmet så är ingen träning en dålig sådan! Så vida du inte belastar fel och sådana saker vill säga, men annars! 

Nu ska jag spela Sims ett tag innan vi åker till gymmet. Kraftigt snöfall idag igen, men det gör samtidigt att minusgraderna inte är allt för många. Kanske att vi till och med går till gymmet, är det önsketänkande eller idioti? Efter träningspassen brukar jag vara mer än död och måste äta i princip NU NU NU även om jag sällan har någon matlust efter att man kört slut på kroppen. Nåja vi får se, huvudsaken är ju att vi tar oss dit i alla fall, och det är då ett som är säkert att vi kommer! 

Hej!

Idag har vi fått upp nya garrrdiner i vardagsrummet efter ett noga övervakande farmoröga. Jättesnygga men så sjukt dyra, nio kronor metern... Vet inte om jag törs ta hem folk hit till lägenheten för den sakens skull ;-) Och nya fästen till sovrumstulpangardinerna hann vi också med att sätta upp!

Annars har denna tisdag bara varit en slödag, sov nästan tolv timmar??? då jag envisades med att somna på Johans goliggstid, strax före elva... Nåja jag somnade efter många om och men och stök och bök och skrattanfall när Johan började bre om mig i sömnen och insisterade på att jag skulle ha täcket på knäet, mitt knä som var utanför. Men jag hade stoppat ut det i kylan för att överleva värmeböljan skapad av en mycket varm herre, två täcken och en minst lika varm mig själv, och så mitt i allt börjar Johan mumla att jag måste ha täcke över knänen, "annars fryser man" hahaha! Han själv hade inget minne alls av det i morse så ett gott skratt blev det av det hela ;-)

Dagens lunch/middag blev broccoligratäng med röd-, gul- och purjolök, bacon och så chili! Underbart gott och det tyckte Johan också efter att ha höjt ögonbrynen och frågat vars smulorna var "ska det inte vara några smulor här i, något hårt typ?" (Pajskal). Nej sade jag, det är ju LCHF, vill du ha smulor till får du leta under bordet för där glömde jag dammsuga sist :-) hihi

Hej! 

Nu är Johan hemma igen och livet kunde inte vara bättre ♥ Snöstorm utanför fönstret och världens sämsta före på vägen men vad gjorde det när jag fick syn på honom på Kallax och gjorde frivolter av glädje, haha. Tre veckor var han borta och det kändes som en hel evighet för min del, han hade ju sin utbildning tio timmar om dagen medan jag i princip satt sysslolös den första veckan. Just nu vill jag bara njuta så mycket jag kan av att Johan är hemma, vi åt pasta carbonara (gårdagens rester) till middag och for därefter till gymmet.

Nu börjar jag känna de första spåren av trötthet, blev ett rätt intensivt gympass och hjärnan har gått på högvarv hela dagen. Först det dåliga föret, minst lika dåliga sikten och lyckorussyndromet över att snart få se Johan, sedan stressen över att jag körde vilse när de stängt av en del av E4:n och vissheten om att jag kommer komma försent till Kallax. Men som tur var så var planet också föresenat och vi kom ungefär samtidigt till flygplatsen och åkte hem till stilla Kalix. Vi får se vart det bär av härnäst, men just nu spelar ingenting annat än här och nu roll, att bara få vara med Johan är det bästa jag kan föreställa mig för stunden. Nu är mina får - eller i det här fallet, mitt får, hemma i hagen igen och jag kan andas ut och njuta ♥

Hoppas ni har haft en trevlig måndag trots snökaoset och inte alltför många dikeskörningar. Imorgon utlovas visst samma väder, tur att man inte ska kring vägarna då annat än till farmor och farfar för att hämta våra nygjorda gardiner till vardagsrummet och eventuellt på jobbsökande. Ha en bra dag!

Hej! 

Sitter och lyssnar på Excalion och har precis tänt massor av ljus, ett spontant IKEA-besök har tagit upp större delen av dagen och jag kom hem med nya ljus, bestickförvaring och små burkar där jag tänkte förvara flingsalt och oregano och sådana där saker, riktigt snygga var dem! Farmor ringde och mer eller mindre väckte mig strax efter tio och sade att de skulle till Haparanda och undrade om jag ville följa med till det blågula huset och jag sade ja, så jag fick en kvart på mig att vakna och göra mig klar haha. Jag kastade mig upp ur sängen, bäddade lite slarvigt, in i badrummet och slängde lika fort på mig smink, ilade sedan iväg in i köket utan glasögon och stack huvudet in i kylen bara för att minnas att smöret var slut. Tryckte igång vattenkokaren, sprang till garderoben för att leta sockar men hittade bara en (jag såg bara en svart massa och så någonting rosa, vilket var mina "thursday"-sockar, eller i alla fal en av dem...) och påbörjade därefter jaken på mina glasögon som av någon anledning inte låg kvar där jag lagt dem innan jag sminkade mig! 

Och bara för det så ska jag visa en bild på mitt synfält vs en normal människas synfält, så att ni förstår mitt dilemma om jag inte har glasögonen eller linserna i närheten och plötsligt står handfallen utan något av dem, till exempel om jag krockar med någon inne på Gallerian och tappar glasögonen på det svarta golvet. Jag skulle inte ens se dem om jag böjde mig ner haha... Så bra ögon har jag ;-) 

Ja i alla fall, tänk dig själv att du går ut och går i en trädgård någonstans och får syn på denna solros. Den är gul och du ser den på långt håll och när du kommer så här nära så kan du se nästan vartenda fiber, vartenda frö som finns där i mitten av den, eller hur?

Vilket jag också gör om jag har på mig glasögonen eller linserna. Men om jag tappar dem eller tar av mig dem innan jag går ut på samma solrosfält, eller ut ur duschen i jakt på en handduk om jag inte vet vars jag lade den innan jag gick dit... Så ser jag ungefär det här:

I bästa fall, alltså. Haha. Jag ser mindre än 25 % av en normal människa normalt borde se. Nu blev det mycket "normalt" i detta inlägg, men i alla fall, ni förstår principen. Jag har ett väldigt gravt synfel som inte syns på utsidan om jag inte använder mina bågar, men det är ändå som diabetes, mina närmaste kompisar vet om att jag har "handikappet" och kan hjälpa mig om jag plötsligt tappar linserna eller måste ta ut dem. Glasögon har så många så det är svårt att veta vem som egentligen "behöver" dem och vem som bara har dem för syns skull, alltså, inte bokstavligt för syns skull but still. Jag kan då villigt erkänna att jag är lika beroende av mina glasögon/linser som av mina sprutor. Jag skulle inte kunna leva ett normalt liv utan mina bågar eller mina sprutor, jag kanske inte direkt skulle dö omgående men ändå bli som en lam anka och inte kunna göra någonting förutom om jag har objektet i fråga mindre än tjugo centimeter ifrån, för då ser jag dem alldeles ypperligt.

Nä nu blev det ett långt inlägg om mina ögon istället för om besöket på IKEA och vad jag tänkte göra under resten av kvällen, men det får gå ändå. Det är normalt, antar jag. Och jag gillar mina ögon ändå :-)

Och idag är det ett och ett halvt år sedan jag och Johan blev tillsammans ♥ Vi har våra upp- och nergångar men det är ändå honom jag vill vakna upp bredvid varje morgon och han jag vill gå till sängs med varje kväll. Han är verkligen det jag alltid önskat mig trots att han har sina egenheter, men jag har alltid gillat utmaningar och någonting att bita i så det går nog hand i hand ;-)