Hej! 

Idag händer det mycket på agendan. Lägenheten ska städas och det härliga diskberget ska gås igenom. I eftermiddag kommer Frida på besök, ska bli sååå kul :) och sen är det spinning som gäller. Blev high carb low fat till frukost i form av plättar med jordgubbssylt så att jag grundar ordentligt med kolhydrater, jag märker redan nu på de få träningspassen jag varit på att kroppen kräver så mycket mindre insulin än tidigare veckor när jag inte tränade. Har man diabetes bör/ska man ta insulin till varje måltid, det vill säga fem-sex gånger om dagen. Mitt socker låg på ett bra värde hela gårdagen trots matintag, ända fram till kvällen då jag åt en citronbakelse och mitt första insulintagande blev ett faktum :)

Till lunch blir det blomkåls- och spenatsoppa med creme fraiche och bacon tänkte jag, och middagen som stod skrivet på matsedeln kände jag mig inte sådär jättesugen på så vi får se vart dagen slutar. Gårdagens bloggrubrik resulterade i en andra plats på besöksstatistisks-toppen också ;) Kanske borde börja skriva mer sådana rubriker så jag också kan få supermånga besök? Typ "GRAVID ♥", "Plötsligt händer det", "Vi väntar en..." - haha! Så taskigt.... Nog för att jag var ärlig igår, familjen Isaksson FICK verkligen tillökning... Även om det gällde den påhittade spelvarianten av familjen. Nå men kul hade jag när jag såg hur besökskurvan bara *ploff* upp i himlen typ, ibland måste man få skoja lite!

Nellie som orsakade bloggpanik tack vare William. Tänk vad en dotter kan göra ;) 

Hej! 

Träningsvärken är total och jag kan knappt röra på mig så jag tog en vilodag idag framför datorn istället. Närmare bestämt med Sims, som jag nu kommit ganska långt på. Nu är det bara minstingen Milly som bor kvar hemma, resten har gift sig eller skaffat egna barn och lämnat boet för gott. Det här är vad som har hänt under veckan som gått:

Det är skillnad på solskyddsfaktor och solskyddsfaktor... 

Nellie väntade sitt andra barn och han fick namnet William. Här med dottern Shiwani.

Hej! 

Jag vet att man inte ska tänka efter så mycket, gjort är gjort och kommer aldrig igen... man kan inte ta tillbaka det som varit, man kan inte ändra på det förflutna även om man ibland önskar det. Jag vet att det som hände var menat att bli, att det inte kunde ha blivit på något annat sätt. Mamma sade idag att jag måste sluta plåga mig själv genom att älta det som blev och ofta går det riktigt bra... men så fort kvällsmörkret gör sig påmint gör tankarna det också.

Jag vet att det är självplågeri, att det varken gör till eller från. Jag vet att det är för sent att ändra det som redan är skrivet, att det kommer att förbli så här. Men när jag läser på internet, ser på teve, när det ploppar upp någonting som påminner om roten till mitt ältande är det som att en kniv sakta vrids om inom mig. Jag väljer ofta att ignorera tanken till en början... men det växer sig större efter ett par timmar och tankarna slår knut på sig själva under ett par hektiska minuter innan de släpper det och går vidare. Så har det varit med allt jag gjort, jag har ofta rusat in i saker och tänkt efter först efteråt... inte för att jag på något sätt säger så om denna situation, för den var väl eftertänksam - hjärnan fick styra över hjärtat och jag KAN inte ångra det. 

Och det är sant. Jag ångrar inte det, jag ångrar det över huvudtaget inte. Det är inte ånger jag tampas med. Det är känslan, tankarna, om hur världen hade sett ut just idag om jag och vi valt att vandra på en annan stig än den vi nu befinner oss på. Vad som skulle ha hänt då, hur världen hade sett ut. Men det kan jag inte veta. Det får jag aldrig veta. Och det är okej. Det är okej, det är så det är. Det måste vara okej. Det kanske dyker upp en liknande stig någonstans, någon gång, och då ser saker och ting kanske annorlunda ut. Tåget och perrongen kanske har renoverats så att det bara är att stiga på och följa med i första klass. Någon gång, någonstans. Bara inte här. Inte nu. Inte idag.

Hej! 

Jag har just landat hemma i lägenheten efter ett besök hos mormor, mamma och Mr Gym. Magpass stod på schemat för gymmets del men när jag var färdig med dem sista magmaskinen (som är grym!) kände jag mig inte riktigt klar och gick för att köra lite armar också. "Lite" visade sig bli tills jag inte ens orkade greppa hanteln för att få den ovanför huvudet. Överkroppen fick sig en bra genomgång och efter två limpsmörgåsar i omklädningsrummet var jag redo för en dejt med mamma och mormor. Kommer ha sååå ont i morgon och jag längtar... :) 

Nu ska jag äta nåt gott och invänta sambon som stack iväg till gymmet en andra sväng. Sedan kaaaanske jag kan få honom att göra lite plättar i och med att det faktiskt är våffeldagen idag hihi. Mina plättar ser mest ut som en sorglig hög med... plättmos så det är ingen idé att ens försöka... Jag trodde jag kunde laga mat tills Johan ställde sig framför spisen och mina matlagningsskills *poff* försvann till en plats långt, långt borta i takt med att karlen radade upp perfekta plättar och omeletter och samtidigt gav husmanskost en riktig gourmétkänsla, så jag överlåter Maträtter Vid Speciella Tillfällen till honom hädanefter. Mat är gott och till för att ätas JA, men det skadar inte om upplägget gör att man vill äta upp allt på samma gång inklusive tallriken...

Hej! 

Sitter och kollar på resor och drömmer mig bort, just nu fastnade drömmarna i Spanien och Gran Canaria på ett underbart femstjärnigt hotell till bra pris, mitt i centrum och med stranden just utanför knuten. Jag vill jag vill jag vill. Nej vi har inget jobb men jag vill jag vill jag vill. Det skulle vara heeeelt underbart. Sol, bad, upplevelser... Johan ♥ Åh det här är verkligen inte bra för mitt hjärta känner jag, jag vill så gärna åka... :) 

Hej! 

När saker inte går som man vill får man ta huvudet till hjälp. Johan gnisslade tänder i mitt öra inatt och jag, irriterad och halvt i sömnen, vänder mig om och skallar honom med bakhuvudet (aj!!!). En jävla smäll blev det, jag såg stjärnor och Johan slängde sig åt andra hållet, vrålade ut en hel massa fina saker som jag var, bland annat f-ordet och fem-sex svordomar framför ;) Tror aldrig att jag hört den ramsan tidigare, inte med såå många svordomar i alla fall... haha. Sängen är liten och man får utstå vissa omilda handtag emellanåt, som en armbåge i sidan (jag) eller en knytnäve i mellangärdet (Johan)... ouff... så en ny säng hade verkligen suttit fint.

Nu ska vi iväg till gymmet för lite konditionsträning, jag funderar på att springa lite men vi får se, crosstrainern är en favorit i konditionsrummet så det finns stor chans att jag hamnar på den istället. Träningsvärken trycks undan och ersätts med svett, muskelvärk och tårar, för om man inte tar i på gymmet så har man inget där att göra är min mening :)

Hej! 

Egentligen skulle jag skriva någonting fyndigt om hur fint väder det har varit och att vi promenerade längs älven hela vägen till Stenbäcken och Johans föräldrar, smörgåsar och kakor (det är ju lördag, som min herre sade och tryckte i sig en till). Egentligen skulle jag skriva någonting om att vi därefter följde med Anne-Gerd till Johans mormor och satt där ett tag, hur vi sedan gick på COOP och Johan tog upp massa snö och klappade händerna rakt i ansiktet på mig så att jag ehum, ökade tonläget något... varvid Johans två kusiner utbrast "men heeeej!" ett par meter därifrån, samt hur en tredje kusin uppenbarade sig inne i affären och jag sprang iväg för att handla klart då jag var låg och hungrig och Johan var mosatrampare deluxe.

Men nu är jag inte det minsta låg och hungrig längre, jag är faktiskt extremt jätteproppmätt och det känns som att jag i själva verket är gravid med tvillingar varav den ena är en siames och den andra är en trilling och inte med en hamburgare, massa pommes chateu och bryssekål som det i själva verket är. Så jag ligger på soffan, däckad och död, superjäklamätt och orkar inte röra en muskel. Ett par resesidor fyller upp resterande utrymme efter Bloggplatsen, Facebook och en blogg av en tjej som tror hon är center of the world och att alla vill vara som henne, vi vill bara inte erkänna det - för att vi är sååå vansinnigt avundsjuka.

Well, det vill inte jag och avundsjuk är jag definitivt inte, jag är fullt nöjd med min tillvaro som den är, och nu ska jag se Taken med min karl sedan nästan två år tillbaka, en karl och sambo jag hellre tillbringar min tid med än framför en kamera mitt i storstan där alla kastar "avundsjuka blickar" på mig. What a life. Men hennes blogg är jätterolig att läsa ändå, drömmar ska man ha absolut. Det är ju de som för oss framåt.... :)

/ Med reservation för ironi. Jag har en tendens till att bli lite grinig ibland. Men vet ni vad? Man måste inte vara perfekt. Man måste inte vara perfekt jämt, skriva perfekta saker och visa upp en perfekt fasad. Man duger ändå, precis som man är, precis så som det stod i Lina Norberg-Juusos krönika i dagens NSD, även om man har en stökig lägenhet, lider av PMS och är allmänt grinig för att man inte förstår hur vissa personer, i detta fall bloggerskan, på riktigt tänker.