Hej!

Nu går onsdagen mot sitt slut och det har varit en fullspäckad dag med uppstigning redan före åtta, diabetesundersökning, arbetsförmedlingen, farmor och farfar, besök av fd jobbkompis Jens, Sims-spelande, middagsförberedelser, ett inställt spinningpass och mys med världens finaste. Träffade även massor av gamla jobbkompisar på AF, så kul! Och nu har jag precis gått och lagt mig. Imorgon väntar tvätt, städning och gärna ett besök till pappa som jag inte träffat på veckor nu känns det som... :-( Och ett gympass om kroppen godkänner det. Ångrar mig så att jag hoppade över spinningen idag men blev avrådd från träning så det kändes lika bra att lyda... Men såååå trist!! Jag vill ju komma igång igen!! Kollade på månadsgamla bilder av min kropp här nyss och blev helt paff, vad tusan hände?! Grrr nog ska jag tillbaka!!!

Under tiden dreglar jag lite extra över Johans superkropp istället haha ;-) Underbart att se hur vilja och hängivenhet kan förflytta berg om man vill. Han må vara tveksam inför framtiden och dess möjligheter inom jobb och flytt men träningen ger han aldrig upp, inte så länge han har två friska fötter som bär honom. Jag älskar det. Det är hett. Killar som tar i på gymmet är hett. Brännhett. Muskler är detsamma, dunderhett. Ja, jag kan villigt erkänna att Johan fortfarande gör mig nervös när han spänner sig eller tar av sig tröjan. Jag gör loopar av nervositet när han visar sin överkropp trots att vi varit sambos i ett år haha! Blir som en jag vet inte vad, får inte fram fullständiga meningar och glömmer bort vad jag skulle göra innan han stack fram bringan eller ler åt mig. Haha! Heeelt blankt blir det. Helt sinnes. Jag är dunderkär. Upp över öronen dunderkär, det är pinsamt alltså. Men jag önskar inget annorlunda. Jag visste redan från dag ett, in-genom-siljadörrarna-dagen att han hade Det Där. Och nu ska jag sluta tänka på det för annars blir jag knäpp ;-)

Men jag kan inte låtsas vara nån jag inte är. Inte ens lite. Jag är kär och ser till att ta vara på det istället för att ta det för givet. Det kan ta slut imorgon, det vet man inte. Jag är bara tacksam över varje dag vi får tillsammans och vill så gärna att det blir livet ut. Jag hoppas!!! :-)

(Bild "livets gång" made by Johan)

Hej! 

Luleåbesök igår hos min fina kusin Angelica och hennes son som jag fick gosa lite med. Vi gick ner på stan och jag kom hem med the, jeans (från Gina Tricot på rea, 149 :- och sitter som smäck!), underkläder från samma affär och en SOLO till bussresan hem som förövrigt var gratis + en direktbuss raka vägen till Kalix busstation och alltså vår lägenhet :-D Däckade av allergipillrerna klockan nio, var dötrött när väckaren ringde elva timmar senare men släpade mig ändå till det årliga diabetesbesöket på sjukhuset i 22 minus, stannade hos farmor och farfar på hemvägen och nu ska vi på Valhall och trycka kyckling och chilibea. Happy wednesday! 

Bilder kommer sen, nu är jag huuuungrig! 

Hej! 

Pronaxen mot mensvärken är intagen och det är dags att göra något åt ansiktet, ska iväg och låta Hanna göra underverk med mitt barr till hår snart så jag vill inte vara nyvaken-rosig. Jag vet inte riktigt vad håret har för färg ens och det oroar mig något. Brunröttgrått? Ja inte är det vackert men jag är alldeles säker på att det kommer vara det om ett par timmar när vi stoppat färgburkar och saxar i det. Påminner mig också om att jag måste köpa nytt hårspray, mitt gamla är slut. Inklusive håroljan. Blä. Utgifter, utgifter, och imorgon blir det ytterligare sådana då jag och min fina kusin tänker besöka Luleås shoppingutbud. Men jag har sagt att jag är värd det, så jag tänker inte gråta över det... Någon gång måste man ju få unna sig! 

Sen åt jag min första LCHF-måltid på ehm, en månad? nyss, tvekade mellan korv + wok och rostat vitt bröd. Korven vann tillslut över sötsuget och här sitter jag nu mätt och belåten och är glad över att jag stod emot. Sötsuget blir inte mindre av att man häver i sig massa onödiga och onyttiga kolhydrater, och blodsockret blir absolut inte glad över det heller. Men nu jävlar ska jag börja om på ny kula mot superformen igen. Ett lagom mål att se fram emot till sommaren.

Hej!

Jaha, då började tankarna irra runt inuti min hjärna. Så fort jag släckt sovrumslampan och krypit ner under täcket så hör jag hur de kommer smygandes. Först på tå, ytterst försiktigt, bara en uns av eftertänksamhet och verklighetscheck. Sedan högre, flera. De går inte längre obemärkt förbi. Herregud, vad hände? Hände det verkligen? Det gick så snabbt. Du kommer bli varm i kroppen nu och få hjärtklappning, men det är helt normalt. 16.8 För starka lysen. De bländar mig. Någonting är fel. Det känns inte som det brukar. Tårar, gråt. Vad är det som låter? Åh, Jennie. Kom hit. Få det att sluta. Jag kan inte. Ingen kan. Klart vi ska. Mår du bra? Du är så varm. Dagar som passerar. Orkeslös. Tankfull. Tankspridd. Och så är klockan 12:00 och allting är som vanligt igen. Allt är okej. Allt är bra nu. Ingenting har förändrats. Allt har förändrats. Vi är starkare. Vi älskar varandra, villkorslöst. Alltid. Oerhört mycket. Gå ingenstans just nu. Var här med mig, en dag i taget.

Och så lugnar sig tankarna. Ögonlocken faller igen. Tröttheten tar över där tankarna försvann. Det är som att de dansar på värre än fan, ett jobbigt styrketräningspass, och sen är man helt körd i huvudet. Slutkörd. Jättetrött. Orkar inte tänka mer, för innerst inne vet man svaret på alla frågetecken, man vet att tårarna inte sträcker sig så djupt som det verkar. Man vet att allting har ordnat upp sig. Att man slipper oroa sig. Tankarna är heller inte så djupa egentligen, de är bara glasyren på tårtan som skuggar fyllningen, som hintar om vad som finns där inne. Jag är inte onormal. Alla ältar och funderar. Jag är bara så trött så jag inte orkar följa med dansmovesen och istället avreagerar mig via skrift i väntan på John Blund. Och nu kom han. Tankarna har försvunnit. Jag kan sova ifred från dem, och jag gör det i sällskap av den bästa. När han är här rår sig ingenting på mig - jag är hel. Jag är älskad. Jag är lycklig. Och det här är min blogg som jag får skriva i precis hur mycket som helst och precis vad jag vill, även om det bara är nonsens. God natt <3

Hej!

Söndagen har bestått av Simsspelande, väckning av sambo ("Vaaa klockan kan INTE vara halv elva?!) mys med densamme och nu ligger jag i soffan hos farmor och farfar efter att ha tryckt plättar och laxsoppa. Ett lugnande samtal av en far som fått det hett om öronen och haft besök av tre brandbilar redan klockan fem i morse har jag också hunnit avverka. När barnen inte är hemma passar de på att vara inblandade i massa äventyr, är det inte typiskt så säg ;-)

Nu ska jag fortsätta vila och därefter kila hem till Johan och disken, Max Payne och min simself som tidgare i morse fick trillingar varav den ena, en tjej, råkades döpas till Julian haha! Ja upp och ner går det och hjärnan har börjat spinna på veckans bravader, på gott och ont... Nåja det är som det är, sämre kunde man ju må!

Hej! 

Lite youghurt, Hallon&Persika-müsli med bananskivor, två rostade bröd med ost och kalkon och lite grävande i glassförpackningen startade jag min morgon med. Mår hur bra som helst och ska snart återgå till mitt LCHF-ätande, hela februari och mars har varit en äta-vad-jag-vill-månad och jag känner verkligen skillnad. Nu är jag oftare uppsvälld, har mycket vätska i kroppen och ingen ork och så fruuuuuktansvärt sötsugen alltid alltid!!! Med LCHF var magen alltid platt som en pannkaka. Nä, jag har verkligen saknat det så jag tror jag lagar något extra gott ala LCHG/GI idag till middag nu när krafterna är tillbaka! 

Och en härlig dag är det utanför fönstret. Solen skiner, även om det är lite kallare så luktar det vår. Om lite mer än en månad fyller jag 20, haha. Herregud. För ett år sedan ungefär var jag i New York i 25 graders värme, låg i Central Park på en gräsplätt och solade fram årets första bikiniränder. Heeelt underbart. Satt uppe på Top of the Rocks och fotade New York uppifrån, klarblå himmel och man såg flera kilometer åt varje håll. Besökte Ground Zero, platsen där World Trade Center har stått, promenerade över Brooklyn Bridge, åkte tåg till Bronx, ett förortsghetto där lägenheterna saknade fönster och där de pyttesmå husen stod prydligt uppradade efter varandra. Provade bröllopsklänningar på Kleinfelds, världens största bröllopsklänningsbutik. Shoppade på Macy's, Victoria's Secret, Forever 21 bla och skor skor och åter skor. Kollade väl mest på skor också, provade ett par designerskor killer heels för cirkus tvåtusen dollar, blev starstrucked över Rihanna och Taylor Swift som gick över samma övergångsställe som mig ;-) ... Och hotellet låg på samma väg som Empire State Building och mittemot Madison Square Garden vilket fyra av oss åtta tjejer hade utsikt över från hotellrummet (Empire alltså, inte Madison). Ja jag vill soooo bad tillbaka dit. So bad so bad so bad så ni fattar inte.

  Frihetsgudinnan sett ifrån Brooklyn Bridge

   NYPD - What Max Payne does for living

  Times Square

  Varmt uppe på Top of the Rocks - i mars!!

  Central Park sett ifrån TOTR

Hej!

Det har varit ett par omtumlande dagar och veckor som förflutit. Mycket som snurrat, vridits och vänts på i oändlighet men nu tillhör det lådan med texten "historia" skrivet utanför. Lådan, skrinet som jag nu låser och förankrar i just historien. Nu behöver vi inte grubbla längre, inte ligga sömnlösa. Allting har ordnat sig på ett eller annat sätt, faktiskt på ett mycket positivt sådant och jag kan äntligen säga "nu mår jag bra igen", för det gör jag verkligen! Vem kunde tro det för en månad sen, ens en vecka sedan... Att efter den mörkaste tunneln väntade och väntar en fantastisk glänta med hela jordens färger på samma plats. Hopp, livsgnista, lycka, flyger tillsammans med fåglarna och fjärilarna och det finns inte det minsta problem eller illvilja kvar, allt är bortspolat. Det krävde mycket för att komma dit, kanske mer än jag och vi i nuläget förstår, men det vi vet helt och fullt är att vi har varandra och att vi går hand i hand på den där ängen och har lämnat den mörka tunneln bakom oss. Allt är bra nu. Allt är underbart, precis som det ska vara och alltid borde ha varit.

Det som evigt gått förlorat kommer aldrig igen men ur det onda kan någonting bättre komma. Någonting starkare. Tåligare. Stabilare. Och vi gör det tillsammans. Jag och Johan. Min familj. Mina närstående, de som jag inte kan säga nog hur mycket jag uppskattar och värdesätter. Jag tappade bort en del av mig själv som de hjälpte mig hitta tillbaka till, utan att ifrågasätta eller missförstå. Jag blev hel igen, vilket jag aldrig trodde jag skulle bli... Och jag älskar er, nu och för alltid, alltid!

"Love knows no limit to its endurance; no end to its trust; no fading of its hope; it can outlast everything - love still stands when all else has fallen"

Och: Om ni undrar något eller bara är nyfikna - fråga. Prata med mig, inte om mig. Det skulle betyda mycket.

Hej! 

Ville bara tips om Frebacos Hallon & Persika Müsli som Johan köpte här om dagen. Tvärtemot för vad det låter så innehåller blandningen bara 2gr/100gr socker vilket nog måste vara rekord i müslivärlden. Supergod med Blåbär Soygurt! Och perfekt för oss med diabetes.