Hej!

Nyduschad och supertrött efter dagens 07:45-16:00-jobb. Somnade inte förrän just före elva och skulle upp vid sex igen håhåjaja, men det fick gå det också. Skulle egentligen på spinning men jag kände mig inte så jättekry så jag avbokade den vid lunch. Tur var väl det, för jag var inte hemma förrän 17:20 efter nästan en halvtimmes väntan i Gamla Stan på tunnelbanan som aldrig kom. Hade blivit liiite för stressigt kände jag. 

Så nu ska jag bara ta det lugnt, dricka te och eventuellt göra lunch till imorgon. Är inte det minsta sugen men mat måste jag ha och jag tänker inte äta ute med min mage och allergier när det är enklare att göra nyttig, hälsosam mat hemma. Behöver alla pengar jag kan få också hehe. Stockholn är farligt, finns alltid någonting att köpa när man går runt i affärerna... Alltid! Men nu har jag börjat skissa på lite personliga mål som jag tänker försöka hålla mig till, uppdelat i olika steg för att ha någonting specifikt att spara till, att längta till...

Det första är en väska jag spanat in (första lönen-present till mig själv), sen lite längre bort en röd eller beige skinnjacka (har spanat in två specifika), en present till Johan (jag vet vad!), och så vidare. Det blir så mycket lättare och roligare att spara pengar och "hålla sig" när ma har saker att längta till. Jag har så mycket som snurrar runt i huvudet på saker som kommer under de närmsta åren. En tatuering... Hälsocoach... Skaffa mer muskler, definierade såna... Ny hårfärg... En lägenhet... En ring hihi ;) Vara förlovad med Johan... Vilken dröm. Man vet aldrig var man slutar. Drömmar kan ta en långt och jag är så redo för allt det!

Hej!

Uppdatering på ledighetsdag-fronten. Inte ett spår av bröderna Isaksson. Inte ett sms. Och som den virrhjärna jag är kan jag inte låta bli att undra om det hänt nåt. Så här länge är man väl ändå inte borta på en och samma galleria? Affärerna stänger ju klockan åtta... Ser massa scenarion framför mig och vet att det inte går över förrän de är hemma igen. Vi pratade aldrig om att vara borta såhär länge. Inte på vår lediga dag. Samtidigt är jag arg. Jävligt arg, just för att det är vår lediga dag, vår, där vi båda är lediga! Den hade jag velat tillbringa tillsammans för vi hinner ses en timme om dagen annars. Och vad händer?

Jo, de åker iväg och är borta hela dagen, jag åker på feber, huvudvärk och frossa, måste vara social med vår jättegulliga lägenhetsägare, gå till COOP och handla saker att göra till middag, sen göra middag och äta den i förhoppning om att de snart kommer hem, och hela tiden är jag fly förbannad. Nu har det blossat upp igen. Ilskan. Tack för att jag får vara ledig. Skitjävla dag. Hade hellre suttit och jobbat och flamsat, skämt ut mig och fnissat för mycket men nej. Jag ska vara ledig, irriterad, ensam och febrig och inte ett jävla alternativ har jag valt själv. Hur fantastiskt roligt. Nu är klockan åtta och jag börjar jobba om tolv timmar, mindre, och vad har jag gjort idag? Inte ens tagit det lugnt, inte tagit vara på dagen. Hur svårt kan det vara att slänga iväg ett sms? Säga vart man är? Säga hej, vi kommer snart? Nä jag ska ligga här snorig och irriterad och vänta på att det blir dags att gå och sova, för så kul har jag. Vad har hänt? Varför kommer de inte? Varför ringer de inte? Varför hör ingen av sig? Varför varför varför.

Varför. But pleeease. Så svårt är det inte. Ligger de döda i ett dike? Har de virrat bort sig, tappat telefonen i backen? De har varit borta i åtta timmar. Huuuuur kul. Och jag har feber och råkade somna i en timme på sängen, så nu är jag inte ens trött. Bara irriterad, less och orolig. Kom hem please. Ge mig ett livstecken. Ge mig ett livstecken så jag kan bli ännu mer irriterad. Hellre irriterad än orolig. Men det är ju klart, jag är ju liten och irriterande så jag förstår varför de inte hör av sig. Den ena i alls fall. Johan har ingen telefon som fungerar. HAN hade hört av sig om han kunnat... Ååååh vad jag är arg!!! Orolig. Arg. Orolig. Febrig...

Hej!

Vaknade efter en mardröm helt kallsvettig och med hjärtklappning. Kände att jag var på gränsen till att bli låg men jag somnade om och sockret hade stabiliterat sig till nio när vi började vakna för dagen. Usch vilken dröm. Stress stress stress. Kände mig extra mysig och ville ligga kvar i sängen hela dagen invid Johan, men vid tio blev det uppstigning och frukost då sockret var på riktigt lågt. Efter en rad pikningar, dumma kommentarer och irritationsmoment kände jag mig sur som ett bi och fick ont i magen av stress, "nå nu åker vi nånstans är ni klara" inga namn nämnda men det var då inte Johan som sade så, jag hade knappt borstat håret ens en gång... Ibland är det tacksamt med en tillfällig inneboende men ibland är det bara jobbigt och speciellt när man inte lärt sig vad finkänslighet och visa hänsyn betyder!!! Inga namn nämnda!!

Jag ville bara ha en lugn dag hemma efter veckans stressande till och från jobbet och gymmet och alla nya intryck men jag tänkte att jag följer väl med ändå, fortfarande ont i magen som urartade i halsbränna och illamående. Grrr. Men jag orkade inte mer pikande och gliringar när jag bara ville ta det lugnt och försökte ignorera det dåliga samvetet som flög över mig när jag tänkte på att jag gick miste om en ledig dag med Johan... Nu sitter jag hemma och mår inte ett dugg bättre. Är lika irriterad fortfarande. Åker på att göra matlådor till imorgon också.

Och jag som bara ville ta det lugnt... Ha en tråkig, avslappnande dag hemma. Nu gick jag miste om både det och min lediga dag med Johan... Åh så surt. Så irriterad och ledsen.... Vill bara lipa i något hörn eller nåt, blä. Har du borstat tänderna? Har du tvättat händerna, jag vet nog att du bajsade? Fan vad små byxor. Jag tänkte att ni ville leva i en svinstia och så börjar hon städa bla bla bla. Undrar hur många gånger man kan skrämma Jennie på en timme. Varför är du så kort. Huvudet är typ i skevet på mig ha ha ha. Okej nån pikning står jag ut med men inte i varje mening varje dag!!! Sorry!!!

Och nu är min lediga dag förstörd. Jävla helvete. Ska tröstäta chokladkakor tills sockret smälter sönder min kropp eller nåt, för jag är ju så liten och obetydlig att det inte skulle märkas om jag dog eller hur?!?!?! Grrrrr!!!!

Hej!

Haft en underbar ledig helg och nu sitter jag på tåget på väg hem från ett spinningpass. Onsdag imorgon och ledig dag väntar, sedan jobb veckan ut och så sex dagars arbetsvecka i terminalen men mina kompeeesar Sara och Sami. It's going good around here!

Hej!

Solen skiner... Det växer för fullt i rabatten, redan :) Vi sitter på balkongen och dricker öl, insvept i varsin filt bara för att stänga ute kvällskylan. Ledig hela helgen och alldeles snart får vi en inneboende för ett par dagar, Johans bror, som just kommit från Norge. Det ska bli så kul att träffa honom igen. Hann även med ett kortare besök av min barndomsvän Josse så sämre kunde man ju haft det.... Härliga fredag!!!

Hej! 

Lång jobbdag igår, åkte hemifrån vid halv elva och kom hem halv tio. Hann med både båtvisning, båtlunch och att göra en hel massa clubkort. Idag började jag nio, som vanligt alldeles för oeffektiv på morgonen så jag drog flätan ur håret, slängde på mig kläder och tog två mackor i farten på väg till tåget. Kände mig mysko i huvudet, förmodligen beroende på att det varit så sanslöst kallt i sovrummet hela natten... Väl på jobbet såg jag stjärnor när jag blinkade, trodde det skulle bli bättre men när jag började ta samtal flöt bokstäverna ihop och jag fick inte upp munnen hahaha!!! Sååå ont! Jag gnisslade tänder hela natten och det resulterade i världens spänningshuvudvärk och spända käkar. Men fy vad ont jag hade. Ville bara gå hem och grina eller nåt haha.

Nu har jag hunnit vara hemma i en timme, ätit kvarg + yoghurt, sockerfyllda "nyttoflingor" jo eller hur med 17 % socker... lagat mat till imorgon, börjat förbereda morgondagens mellanmål, rågmackor med ägg och grönsaker på, skickat ett recept till en kompis och ska börja städa wiho. Imorgon är det fredag hela veckan och uppstigning tidigt men bara arbete till fyra! Förhoppningsvis har huvud- och käkvärken släppt då så jag kan känna mig någorlunda normal höhö... Eventuellt umgänge med samma recept-kompis och sen garanterat umgänge med en jobbkompeees väntar också under helgen. Tror jag ska binda fast mig vid Johan inatt så jag slipper frysa, han är varm som en kamin den mannen... jeeettemysig :) 

Åt lunch på Symphony idag, trerätters mumsmums efter rundvandringen ombord. Skönt avbrott från dagens samtal och mängder med sidouppgifter som dök upp senare på dagen. Nu hem och ta ett varmt bad och så bums i säng för uppstigning nio timmar senare, fortfarande helt galet mätt!

Hej!

Jag har fasnat i ett slags ångest-träsk igen. Ena stunden går det upp och andra så går det ner. I morse satt jag ute på balkongen med min gröttallrik och lyssnade på fågelkvittret, kunde urskilja vad för arter det bodde därikring och även se hur den hårt arbetande blåmesen äntligen fick sin flicka som han försökt uppvakta hela veckan utan att lyckas. Vi har ett stort träd utanför lägenheten och på sidan är det en mindre skog, och i trädet närmast har blåmes-honan suttit och väntat på att han ska bygga klart boet under taket så att hon kan inspektera det. Först då säger hon om hon vill vara med honom eller ej, jag kan inte låta bli att fascineras av sånt. Till och med Johan har lärt sig lite om fågelarter under de två veckor som gått sedan vi flyttade hit, det är faktiskt väldigt intressant tycker jag... Boet verkade godkänt för snart satte de igång med en hel massa kuckilur till tonerna av koltrastar, talgoxar, bofinkar, skator och kungsfåglar som sjöng i gryningsljuset och så en mindre hackspett som trummade någonstans.

Och där satt jag mot husväggen och ansiktet mot solen och lyssnade. Fridfull. Lugn. Precis som när jag vaknade. Ljuslös telefon, inget alarm, fick vakna av mig själv, låg där länge med slutna ögon. Lyssnade. Fågelkvittret hördes ända in i sovrummet. Slog upp ögonen och såg att det var sol ute, att klockan var kvart i nio. Åt frukost i lugn och ro på balkongen. Skrev sms med pappa, sen ringde farmor, och jag ringde mamma. Lugn och fin. Fridfull. Jag satt ute i "skogen" på en sten i en kvart och försökte lokalisera kungsfågeln men han hördes inte mer. Absolut fridfull. Förstår ni vilken fin morgon det var?

Och sen kom illamåendet på väg till jobbet. Gah. Ångesten. Bara mitt i allt. Jag försökte andas, försökte slappna av och inte spänna mig, men det resulterade bara i att jag blev åksjuk och fick yrsel. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma över tröskeln, hur jag ska kunna släppa allt och bara vara. Johan kan det. Han gör det, han är alltid så lugn och fin. Inga bekymmer-attityd, och även om han har massa bekymmer så fortsätter han ändå att köra på i sitt lugna tempo. Han stänger av någon gång ibland, tjurar ihop i ett par timmar, och sen är allting bra igen. Men det är sällan. Jag försöker vara som honom. Jag vill vara som honom. Jag skulle behöva en elpistol som ger mig elchocker varje gång jag känner mig stressad så jag bara slutar vara det. Nu är allting så mycket bättre, när jag skriver allt det här i lugn och ro på jobbet där det inte ringer nästan någonting alls. Jag skriver i min takt. Lugnt och fint, och illamåendet försvinner i takt med att andningen djupnar. Alla dagar borde vara så här. Avslappnade... harmoniska. Lugna och fina. Inte stressa Jennie, inte stressa. Aaaandas...

Sen har jag lyssnat på världens bästa filmsoundtrack enligt mig, Spirit - Stallion of the Cimarron. Bästa film ever, jag har sett den sååå många gånger och gråter fortfarande floder. Helt underbar. Den är en del av mig som alltid kommer att betyda så mycket, jag har sett den vid så många olika stadier i mitt liv och det tänker jag fortsätta med... Hör bara! ♥