En regnig, ledig morgon, brakfrukost och en stor tekopp med favoritteet. Att halsontet hänger sig kvar bryr jag mig inte om när jag kan kura upp mig i soffhörnet eller sängen med Johan och ligga där tills vi behagar stiga upp. Jag har klarat av min första vecka på mitt nya terminslånga vikariat och jag tycker det är så himla roligt. Jag är en fröken. Att bara säga det känns så härligt, så meningsfullt. Jag är en fröken. Men just nu är jag bara ledig, virar morgonrocken över kroppen och låter linserna vila. Klockan är nio en lördagmorgon och dagen har just börjat. Nu ska jag kurera mig, göra allt det vi inte hann med under veckan - och vi ska bara njuta av det, av idag.

Jag har fastnat, litegrann (ganska mycket) i Sims-träsket igen, men nu börjar suget över Skyrim växa sig allt större. Regniga höstdagar och spel är liksom givna, de hör ihop. Tomb Raider, Skyrim, Sims, till och med Max Payne skulle jag vilja sätta tänderna i igen. Och Mass Effect. Åh. Ännu en gång. Det är lördag, det är helg, och jag kan göra det om jag vill. Att jobba dagtid får dagarna att passera så otroligt fort, det är verkligen måndag, tisdag och fredag hela tiden. Det gör helgerna desto mer stressfria, lugna, långa. Fria. Som idag. Som här. Som just nu.