J ag har funderat mycket på en grej.

Efter att ha jobbat i en timme, en vecka, en månad, ett år, eller efter att ha storstädat vinden, eller dammsugat köket, eller bara varit och handlat eller bara för att det är fredag. Varför säger vi "nu är jag värd en godispåse"?

Maskinproducerade, massproducerade slajmisar i olika former och färger och konstgjorda smaker som tusentals andra med bakterier och bajsfingrar och magsjuka har varit och grävt i stoppar vi i munnen för att det är gott - för att vi är värda det, för att vi unnar oss en påse ikväll. 

Varför är vi värda skit efter att vi tycker att vi har gjort någonting bra? Varför avsluta med att sabotera för oss själva istället för att fortsätta den härliga trenden med att äta någonting gott och nyttigt samtidigt, förlänga den fina känslan? Cancerceller lever på socker. Ju mer socker vi äter, ju mer frodas cancern. Det är fakta, sök på Google så kommer det fram mängder kopplingar. Men okej. Om det varit rent socker och rena råvaror hade jag kunnat köpa att man äter ett par stycken någon gång ibland högst sällan. Man är ju bara människa. Och ingen är ofelbar.

Jag förstår att det finns sockerberoenden lika mycket som det finns beroende för annat. Men det är lätt att gömma sig bakom det och säga att åh, men nu är jag värd en godispåse för att jag har varit så duktig och inte ätit godis på en timme.

Du är inte värd en godispåse, det är det jag menar. Ingen är värd en godispåse. Inte barn, inte tonåringar, inte deras föräldrar. Om jag befann mig just nu hos bloggerskan som skrev så - att hon var värd en sådan - så hade jag bjudit på min dessert från när jag fyllde 20: Ett krossat digesivekex (sockerfritt) i botten av ett glas och sedan vispad grädde med halllon och jordgubbsbitar i och ringlat över lite jordgubbar och hallon ovanpå och lite honung. Sött utan att vara sött och så oändligt mycket godare och bättre för hjärnan, kroppen och hälsan. 

En godispåse är att nervärdera sig själv. 

Det är inte för att jag har diabetes som jag säger så. Det är för att jag tycker det är synd att vi alltid gömmer oss bakom "vi är värda att äta skit", för det är vi inte. Det är ingen. Vi har bara en kropp, ett liv. Att förstöra det genom att må dåligt och gå upp i vikt och få värk och krämpor och allting följer en nedåtgående spiral med mer värk, mer socker, med sjukdomar; är det värt det? Godispåsen spär bara på det ännu mer, blir boven i dramat som allting kretsar kring. 

  Taggar: #socker #godis #lösviktsgodis #godispåse #unnasig #värdig #sött #sjuk #diabetes #sjukdom #beroende

 

Sandra

7 januari 2015 16:48

För att i alldeles för många hem får barn lära sig att godis är belöning. Och tyvärr vänjs många barn att äta mycket socker vilket då göra att kroppen kräver det istället för att man neutraliserar frukter och bär som efterrätt tex... trist som fan...

Jennie Written Things

7 januari 2015 19:19

Jaaa precis det jag menar... Så dåligt. Men alla gör ju så, så man ser inte problemet eller var det startade - eller varför. Och därför lider så många av sockerberoende idag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...