Direktlänk till inlägg 29 november 2014
Att få beskedet om att övernatta under kontrollerade former (det vill säga ännu mindre sömn än jag från början önskade) gjorde mörkret lite bättre. Pappret med rutinfrågorna fick mig att flabba okontrollerat halv sex på morgonen, helt urlakad efter nattens brist på sömn och felaktiga syrans effekt på kroppen. Från att ha känt mig döende i sex timmar var jag nästan i ett utomkroppsligt tillstånd här.
Frånsett de normala frågorna om mitt tillfälliga mående på en skala ett till tio så fanns det en salig blandning av sånt riktat till nittioåringar. Är du i behov av hemhjälp? Använder du löständer? Beskriv dina avföringsvanor. HAHA whaaaat? (Jag skakade av skratt här). Vad väger du? 50 - ibland, och skrattet bara bubblade i mig. Johan var så himla trött så han tyckte inte det var lika kul som jag...
Ett ketonvärde på 0.8, saltlösning i dropp och en puss hejdå och jag var redo för att sova. Jag var så hungrig och trött att jag knappt kunde fokusera på någonting annat än att kontrollera mina skrattanfall. "Läkaren kommer och titta till er vid sju, det är rutinerna här", sade sköterskan innan han gick. Min trötthet översteg till en helt ny nivå här alltså, vi kommer bli riktiga superföräldrar när den dagen kommer så länge som vi var vakna. Allt är kul klockan fem på morgonen. Grannen som snarkade och stönade högt och jag fick knipa igen käften för att inte gapflabba ännu mer. Jösses.
Och nu är jag hemma. Kroppen är sliten och den dyngsverkande insulinmängden högre än vanligt, men jag mår mycket bättre. Anledningen till att jag blev sådär dålig var för att jag tränade med en infektion i kroppen och råkade missa frukosten dagen därpå, när kroppen var i skrikande behov av näring efter långkörarpasset (jag fastnade framför Mass Effect okej...). Simple as that, stupid as fuck. Jag kände mig frisk men sänkan var hög nu och förmodligen även i förrgår under mitt långa cykelpass och jag kan bara skylla på min egen dumhet för att jag trodde att jag var frisk nog för att köra ett högintensivt pass....
Men jag hade tur. Nu drabbades jag "bara" av en syraförgiftning, tänk om det vore en hjärtmuskelinflammation eller något ännu värre? Träna med måtta och så länge man är frisk, känner man sig krasslig ska man stanna hemma. Det borde jag ju förstås ha tagit lärdom av redan då. Men men. Nu är det som det är. Dumt och pinsamt är det förstås, men nu är det förhoppningsvis färdigt med kroppshaveriet. Hemma är jag i alla fall, och här tänker jag stanna. Och äta mozzarellabiffar och kokt potatis och morötter bara för att jag vill, följt av the Hobbit 2 - Extended när Johan kommer hem från gymmet. Han är en ängel. Han är min ängel.
Taggar: #diabetes #diabetestypett #ketos #ketoner #ketoacidos #hba1c #danderyd #hälsa #träning #visdom #dumhet #stockholm #lchf #lågkolhydratskost
Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...
Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 | |||
24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
|||
|