Nu struntar jag i om detta blir ett personligt inlägg, ett alldeles för långt inlägg, ett alldeles för kärleksfullt, lyckosaligt inlägg, jag struntar om det finns kvar för all framid, omöjlig att sudda bort. Jag vill inte sudda bort det heller. Jag vill se tillbaka hit om ett år, två år, tio år, och minnas den här dagen och hur fullständigt lycklig jag kände mig.

Jag och Johan har fört över alla våra bilder till vår nya hårddisk, bilder från min telefon och min dator som sträcker sig hela vägen tillbaka till 2009. Vi har kollat igenom varenda bild som har fastnat i kameralinsen under våra tre och ett halvt år tillsammans, vi har skrattat, jag har gråtit (jag är verkligen superblödig), vi har suckat och åh:at oss och bara suttit där med ett slags leende på läpparna som inte heller det gick att sudda bort.

Det är lätt att glömma bort det man har. Lätt att fastna i höstruskets drömmar om att vara någon annanstans, att vilja se någonting annat, att resa bort till varmare ställen. Men när vi gick igenom de otroligt många bilderna - tretusen bara från min telefon! - så insåg jag att vi har faktiskt gjort en hel massa saker, vi har tagit oss igenom så mycket. Och fortfarande är han min bästa vän. Fortfarande kramas vi varje dag. Fortfarande tillbringar vi våra lediga dagar max en meter ifrån varandra. Fortfarande är jag så full av kärlek för honom att mitt hjärta brinner.

Jag vill inte förlora detta. Jag vill inte mista det här, inget av det, inte hans armar runt mig eller hans fina kommentarer som ideligen sveper över rummet, vanliga kommentarer som "du är så fin när du ler sådär mot mig" eller "tack för allt du har gjort idag", när jag kanske bara har diskat.... Jag struntar i om jag är töntig, okej? Jag struntar i om folk inte vill läsa det här. Jag struntar i alltihop, för jag är så lycklig. Bilderna gjorde mig så ofantligt lycklig så jag går runt och ler som en idiot och gråter om vartannat för att jag är så himla själaglad.

En riktig liten tönt är jag. En glad och gladledsen liten tönt som sitter och mappar, raderar och går igenom de olika bilderna och minns, och kommer ihåg, hur det såg ut, hur det luktade, var bilderna är tagna och när, och varför, till och med de från 2009 och 2010. Speciella bilder. Speciella minnen. Och jag vet precis vad jag ska göra med dem allihop :-)