Jag vet inte vad det var i tacosen eller i guacamolen eller i BMWns nya lukt (den var faktiskt ny, jag var tvungen att fråga då den var fin och då jag tänkte på pappa, för han heter också Peter och kör BMW haha, för det spöregnade ute och jag fick snällt nog skjuts hem). Så jag rusade in i lägenheten och hoppade upp i Johans famn och hade jättekul i mitt eget sällskap då han satt och spelade med Markus och ignorerade mig (Vi är på sista bossen nu, sista, jag kan prata sen). Oj så kul jag hade.

Jag tänkte på vad det är för skillnad på burhöns och en hönsbur. Mer än själva orden alltså. Det var fakiskt väldigt intressant. Jag skrattade en hel del, för svaret blev "jag vet inte heller" när Johan sade ingen aning.

Jag visade en mänsklig version av en space hamster från Mass Effect 2. Johan var inte så imponerad. Det var jag. Tills jag slog foten i marmorbordet och det blev ett jack i stortån.

Jag lade mig upp och ner i soffan och tittade på samma marmorbord som är tungt som ett hus och som har ett hål-som-ska-vara-där som jag inte sett för att jag inte befunnit mig i den vinkeln förr. Hålet dök inte upp efter fotincidenten, men det gjorde fan i mig så ont.

Jag berättade att mitt yngsta barn såååå gärna vill träffa Johan och att han tog min telefon för att ringa till honom för att säga hej fastän jag inte märkte något, men eftersom att Johan spelade hörde han inte att han ringde och barnet sade "åh, så trög han är" haha.

Jag tänkte på köttbullar och Markus. Ja inte speciellt på Markus men på köttbullelåten. Du får inte stoppa köttbullar i... Ja ni vet. Jag tänker alltid på den när Johan pratar med Markus. 

Man hinner tänka rätt mycket när man kommer hem och är speedad som en dvärghamnster i rymden. Jag tänkte på, jag pratade inte högt, för det har jag redan sagt, hur chockad jag blev när Shepard mitt i allt började lebbsexa i Mass Effect 3 utan att jag visste att hon skulle göra det när jag tog "join her", vilket jag förmodligen borde ha insett, men ja, så nu blev det en het duschscen istället... ok... visst... Stackars Kaidan som stod utanför dörren och bara "I have always loved you, even though you died and cheated on me and damn you"... Kul...

Sedan frågade jag faktiskt - för Johan har spelat det också, med en kvinnlig människa precis som jag - vem han hade sex med, för ja, man kan ha det med massor. Jag tänkte på Kaidan, på James, på Ortez, på Garrus, Thane, åh Thane, på Jacob (inte för att jag skulle göra det med honom men ja...) och så säger Johan Liara. Alltså HAHA. Så klart. Så typiskt.

Sen tänkte jag på att äpplet inte faller så långt ifrån trädet. På bittra människor. På en bitter människa jag känner. Eller två stycken rättare sagt. Eller fler. Och jag får lust att ringa dem och bara vara så glad som jag känner mig nu, sådär härligt jätteglad i hela kroppen. Säga hej, vad gör ni? Tänka på hur de spiller ut fredagsvinet när jag börjar småprata om ditt och datt som att det regnar ute, vilket det faktiskt gör och gjorde.

Det är fredag. Jag har fredagsfeeling okej?

Jag är inte bitter. Jag är glad. Och när Johan är borta på bio tänker jag fortsätta spela och söka upp alla roliga klipp jag kan hitta och skratta för att jag har all världens anledning till att göra det. För att jag är jag. För att jag är här, just nu. För att jag inte vill vara någon annanstans än just här. För att jag inte är bitter.