Jag smet in till en barnmorska idag när min syster skulle förnya lite recept, tänkte medan jag satt där och såg på alla gosedjur i taket som var formade i lustiga formationer - de skulle föreställa könssjukdomar - ungdomsmottagningen i Piteå har alltså könssjukdomar hängandes från taket, haha - att det var lika bra att gå in och höra om min spiral.

Jag har haft den nu i sjutton månader. Inte fått mens någon gång. Okej det här inlägget sträcker sig till oss och er kvinnor så ni andra kan ju sluta läsa. Och varje månad har det känts som att jag ska dö. Två gånger i månaden får jag en sådan hiskelig mensvärk, typ värkar, ja ungefär exakt som värkar, tätare och tätare tills de kommer utan uppehåll och jag inte kan andas för att det gör så ont, tänkt att "den ska ut, nu, imorgon, om en minut, nu, nu, nu" och sedan, under vilominuten som följer, "äsch jag måste stå ut, det här är det enda som funkar".

För det är det enda som har funkat. Jag har provat i princip allt annat och alltid varit missnöjd, alltid fått mens titt som tätt, hela, hela tiden.

Så sade barnmorskan att jag förmodligen har en väldigt känslig livmoder och att det är därför jag får dessa värkar under ÄL och "mens". Livmodern vill göra sig av med den, försöker trycka ut den under de två tillfällena varje månad som kommer med två veckors mellanrum. Och det känns ju lagom kul. Jag är stark, visst är jag det, men dessa värkar river och sliter och ilar och jag kniper ihop käkarna tills ögonen tåras och kvider, svettas. Då förstår ni hur ont det gör.

Jag tänker på vad som händer om jag tar ut den... vad jag ska ha istället... vad som händer om drygt tre och ett halvt år när den ändå måste tas ut... Jag undrar när min barnlängtan ska ta slut, upphöra, i alla fall ebba ut... Gömma sig djupt där inne tills allting har ordnat upp sig, tills vi har ett eget boende och har rest runt precis sådär som vi drömmer om... Jag tänker på hur mycket jag skulle älska en bebis, en blandning av mig och Johan... dess små, små fingar och tår och tjocka kinder och som smälter mitt hjärta. På känslan när den läggs upp på mitt bröst och jag ser på Johan över dens lilla, späda kropp och hans ögon lyser av samma kärlek. Skit också.

Ibland försvinner den. Under ganska långa stunder. Ibland vill jag aldrig ha barn. Men då ibland, som nu, så anfaller den med en sådan kraft att jag får ont i hjärtat. Gud alltså. Jag vet att det också är biologiskt, men jag kan inte hjälpa det. Jag ska bara rida på vågorna tills de inte längre finns där. För barn, det passar sig inte, inte nu. Jag vet det.

Så hur fanken ska jag göra med spiralhel#!§(%#et?

Tror detta var den första pussbild som någonsin togs på oss, åh. Älskade underbara. 

Taggar: #spiral #mirena #hormonspiral #preventivmedel #ppiller #gestagen #östrogen #barnlängtan #barn #bebis #gravid #graviditet #tankar #bekymmer #ångest #värkar #ont #mensvärk