Jag vet inte vad det var, om det var att temperaturmätaren stannat vid en dräglig och helt perfekt grad eller om det var Johans mystiska leende när han kom hem med en storbrakapåse från Media Markt. I alla fall, vi tar det från början: Jag steg upp när Johan åkte och jobbade tio i sju och bestämde mig för att fara ut och springa. Efter ett stort glas rödbetsjuice (Nyhet från Good Morning, så himla fantastisk - finns som morotsblandning också!), en smörgås och två dextrosol var blodsockret uppe i 16.4 och jag snörde på mig skorna, slog igång Lunatica och Runkeepern och sprang iväg.

Och vilken runda sen! 8 kilometer i underbart, svalt väder och tre rekord slagna - bästa genomsnittliga kilometertid, snabbast tid och längsta distans. Jag slog mitt personbästa på fem kilometer med exaktus 28 minuter och kunde därefter springa hem, betydligt långsammare, och landa på en åttakilometerstid på 45 minuter. Glad, gladare, gladast! 

Lite shopping i Täby C efter det följt av besök av Johan 2. Sedan säger min Johan "jag kommer lite senare idag från jobbet", ok, visst. Sen dyker han upp med världens påse och jag fattar ingenting, det klickar helt enkelt inte, vad har han nu köpt? 

Och sen ser jag vad det är och åååååh jag vill gifta mig med honom, skaffa bejbisar med honom, leva med honom för alltid och pussa honom varje morgon ända tills dess för vet ni? Vet ni?

HAN KÖPTE (MIG) EN DAMMSUGARE!!!       

Ja jag har velat ha en ny hur länge som helst, sååå länge... Förstå tårarna i ögonen när han går och köper en bara mitt i allt, åh! Antagligen är det jag som är knäpp som gråter över en dammsugare men det kändes lika bra, lika härligt som om han hade köpt mig en förlovningsring. Jag kastade mig om honom och överöste honom med pussar, TACK!

Och sen for jag ut på ännu en runda som blev fem kilometer exakt. Gissa vem som slog sitt morgonrekord? Och det med ett par klunkar whisky i magen dessutom. Funkade visst lika bra som Bricanyl...

Jäääää. Och nu är det tidig (halvtidig) lördagmorgon och vi har en hel ledig dag att se framemot tillsammans med vår nya leksak. Min fina. Mitt hjärta. Mitt allt. Johan alltså, inte dammsugaren. Haha.

Och en jättegammal bild på oss < 3