Bokmossan har mattats av något och jag kommer åtminstone ihåg vad jag heter idag, och det är ju en förbättring. Tidig morgon, lång pratstund med Johan innan vi klev upp och duschade. Han åkte iväg till jobbet och jag satte mig med boken, skrev ytterligare ett par sidor - raderade en tre, fyra stycken också som jag inte tyckte passade in, skrev om dem och här är jag nu. Det blir plus minus noll hela tiden, men kvalitén förbättras nämnvärt när man tar ett steg tillbaka för att bearbeta det man skrivit.

Frida, min finaste kompis Frida, har läst första kapitlet och jag blev så själaglad över att hon skrev tillbaka med caps och allt, så himla skönt det kändes. En liten sten som föll från axlarna. Den är definitivt inte klar ännu, men en råskiss på hur början ser ut. Gah, jag kan inte säga hur lättad jag blev över att det inte upplevs som totalt värdelöst (man är ju rätt självblind så klart, och tycker det man skriver är bra - men det är ju läsarna som ska se det, inte jag.)

Nu ska jag stänga ner till förmån för säsongsavslutningen av Game of Thrones med Björn och Johan. Imorgon väntar ytterligare besök hos den eventuella Au Pair-familjen och mer bokskrivande. Så skönt att allting flyter på nu!