Åh så härligt med skrivarfeber igen. Jag har matat och matat och matat, orden har bara sprutat ut ur fingertopparna. De kanske inte ser speciellt kreativa ut - små fingrar, små händer, avskavt korallfärgat nagellack och mammas två cubic zirkon-ringar (var tvungen googla) på ena handens långfinger och valkar efter gymmet på undansidan. Men är det något de kan, så är det att kasta fram ord på ett tomt pappersark.

Jag har även hunnit med en sväng till Täby - mitt under skrivarflödet, varför frågar jag mig i efterhand då jag under hela promenaden tänkte på boken och fortsättningen och de exakta ord de skulle säga och göra och bla bla bla. Sen när jag kom fram hade jag ju mossa ini huvudet och flinade ett hä hä hä åt Telia-snubben som klippte mitt sim-kort då jag tänkte på hur pinsamt det kändes för Jasmine när hon tänkte på hur det var att ligga med en kille som hade flickvän, hur hon blev förd bakom ljuset och sen satt där med lång näsa.

Jag hade mossa i huvudet under hela dagen. Höll på att skriva Johannes åt Johan etc. Sedan var jag tvungen att gå till ICA för att köpa lite middagsmat och jag hade bara boken i hjärnkontoret och jag kan ju bara hoppas att jag gick på rätt sida av vägen, för det har känts så himla mysko idag. Jag vet inte om det är mina ADHD-drag som gör det, men jag har haft svårt att koncentrera mig i långa stunder och måste ideligen göra någonting annat så jag inte tappar fokus. Fast det har varit en hel del ofokuserade grejer även fast jag varit mitt i en mening. Mah. Nåja, nu har jag i alla fall kommit förbi spärren och Jasmine har konfronterat honom, något som hon aldrig trodde att hon skulle våga - och något jag aldrig trodde att jag skulle komma förbi.

Lösningen var att gå tillbaka tio, tjugo sidor, skriva om det mesta (allt) och ta det därifrån. Enkelt. Det är ganska fascinerade att det går att leka så med människor. Vill jag att de ska springa rakt in i en vägg så gör de det. Vill jag att de ska hångla så gör de det. Hä hä hä.

Sidantalen ökar hela tiden och bara det känns såhär... wow... jääää.

Jag har förresten kommit på en genré till min bok. Eller i alla fall TYP av bok. Jag var länge inne på vanliga romaner, men ja kanske kan man kalla det något lite roligare. Romance passade inte riktigt in även om det är mycket, just det, relationer mellan människor. Så alltså: En relationsroman är det jag håller på med. Bra va? 

Nu känner jag mig helt slut i huudet, mossan har permanent bosatt sig där. Men det är min "mensvecka" så jag antar att man då får lov att känna sig lite lullig i hjärnverksamheten. Jag skulle gärna kränga i mig en Magnum Mandel just nu om jag fick, men det får jag inte så jag nöjde mig med makaronilåda. Mmmm. Kolhydrater. Säkert har jag skyhögt blodsocker också, men jag har inte tid att känna efter, för just nu sitter de i en soffa och han häller i sig whisky för att stålsätta sig för det han vill säga - visst, han är macho och snygg och allt sånt där man drömmer om, men innerst inne är han blyg. Så. Där är jag nu. Sittandes i soffan med ett whiskyglas. Kanske?

Och jag känner mig DÖSTRESSAD fast jag inte vet varför. Maaaah. Andas...