En rykande varm kopp Indian Spice i den indiska tekoppen medan regnet strilar nerför fönsterrutorna. Det är lördag och jag är ledig, så jag har hunnit vara på gymmet, spelat massor av Max Payne 2, konstaterat att min telefon nu är helt död, och laddat ner världens bästa serie. Det var Johans val förra gången, nu är det min tur, även om han inte är direkt sugen ;-) Fast jag vet inte om jag kan vänta tills dess. Jag vill se nu nu nu. Soundtracket, introlåten, går på repeat på Youtube och jag tänker tillbaka på varje vardag under hela sommarlovet som Wildfire började klockan 11:00 på Kanal 5. Jag ställde alltid väckarklockan på 10:57 så jag just hann ner i köket, göra mig en kopp te och sätta mig framför teven.

Jag var sexton, men oj så härligt det var. Oj så länge jag sov. Sommarlovet efter Wildfire så insåg jag att jag redan sovit bort halva dagen när jag tog mig ur soffan för att äta frukost klockan 12 när programmet slutade, så jag ställde väckarklockan på nio istället och nog var de tungt många gånger men då fick jag ju också ett dubbelt så långt lov som året innan. Fjortisfasoner...

Jag saknar faktiskt den där känslan. Alltså, när man vaknar upp och så har man sommarlov. Bara ordet gör ju att det spritter i benen av lycka. Oftast soligt - förutom på min bal förstås, enda gången på tolv år så klart - och så kliver man upp ur sängen och struntar i väskan, man klär på sig någonting fint och tar bussen till skolan. Sedan äter man lunch på Kina-restaurangen med farmor och farfar och följer med dem ut till stugan - givetvis efter att ha kramat alla sina kompisar hejdå. Och benen spritter av lycka hela dagen.

Eller så struntar man helt i sin studentvecka (förutom balen, balen var underbar) och jobbar istället. När lektionerna slutade den sextonde maj så jobbade jag heltid varje dag efter det hellre än att stanna kvar på skolan och sitta i soffan och dricka sprit och äta jordgubbar för att "fira" att vi snart skulle gå ut skolan (nej jag var inte konstant full i en vecka, jag fattar inte grejen). När jag gick därifrån den sextonde maj så hade jag precis den där känslan i mig. Jag visste att jag inte skulle tillbaka dit. Någonsin. Och det var en rätt märklig känsla, det också. Sommarlov på heltid liksom. Resten av livet. Eller så upp till jobbet klockan 08:00 morgonen därpå, men ja ;-) 

Det är lite läskigt ibland att tänka att det är över. Att alla åren i skolan är över. Jag är klar med skolan. Ibland kan jag längta tillbaka dit, till lektionerna, jag älskar att lära mig saker. Till och med matten kan jag sakna. Alla regniga dagar på låg- och mellanstadiet, alla dagar på Fritids innan pappa kom och hämtade mig klockan tre. Innanbäcken och Manhem, mina två högstadieskolor, de finns där också i minnesbanken. Jag har minnen från dem allihop, och det som förenar dem allihop i en slags juni-eufori är den där sommarlovskänslan. När dörrarna öppnas och trehundra elever strömmar ut genom dem, solen skiner och äntligen, äntligen är det sommarlov. 

Taggar: #sommarlov #inspiration #tankar #känsla #skola #insikt #berättelse #wildfire #serier #lov #ledighet #helg