Jag vet inte vad som är mest pinsamt av följande alternativ:

• Att vi har bott i vår lägenhet i nio månader med trasig ugn och ingen av oss har engagerat oss tillräckligt för att ringa elektrikern.

• Att vi har vridit på alla knappar och ingenting har hänt, och därför konstaterat att ja, den är trasig.

• Att ugnen i själva verket var barnlåst.

Det finns helt enkelt ingen väg runt det, så jag säger det bara rakt ut, precis som jag hört att man gör hos Anonyma Alkoholister (i alla fall på film), fastän nu hos blondinklubben. Hej, jag heter Jennie och jag är en dum blondin. Hej, jag heter Jennie och jag har bott nio månader i en lägenhet med en "trasig" ugn utan att kolla närmare på den, förrän min eminente pappas-flickvän och min mor hemma i norr undrade om det fanns ett barnlås. Aldrig, sade jag, så dum är inte jag.

Nej, så dum är inte jag. Så dum är jag inte så jag sätter mig på huk framför ugnen och det tar sjutton sekunder förrän mekanismen går igång och jag faller baklänges mot väggen och skrattar så jag kiknar. Nej, så dum är inte jag.   

Jo, så dum är jag. Jag förtjänar till och med ett diplom för det här. Och det gör min käre sambo också. Vi är jordens dummaste blondiner men det gör ingenting för vi har ju tack och lov varandra. Alltså. Barnlås. 21 och 27, snart 28 år gamla och fattar det ändå inte. 

Det är inte alls som "jamen skärtorsdag du vet, det var ju en torsdag i år", "kör inte så fort så du mister körkortet, för då får jag ju inte köra bilen", "vi ses samtidigt", och liknande kommentarer som förgyller mina nära & käras liv när jag är i närheten. Det är inte som när jag provade skor på affären och gick hem med nylonstrumporna på fötterna, som när jag råkade ta en mandelpåse för mycket från gatuhandlaren och smekte en gammal tant på röven för att jag trodde att Johan stod kvar bredvid mig, inte som när jag tog med mig en tjuga till OK för att köpa glass och sedan tappade glassen på farstun, och i Gamla stan: Detta var den godaste glass jag någonsin ätit *ploff* ner i marken. Som tjugoåring. Inte som när jag ringde till mamma och slängde på luren när jag hörde att det ringde i hennes telefon för att jag var tvungen svara...

Det här handlar om ett jäkla barnlås. Nio månader utan mat, fattar ni. Nio månader utan mat helt i onödan, bara för att jag i hela mitt liv slagit ifrån mig faktumet att jag är en dum blondin. Nu kan jag inte ljuga längre. Hej, jag heter Jennie, och jag är en dum blondin. ;-)