Hemmaveckan har varit lång, givande, rofylld, avkopplande och underbar. Jag skulle kunna boa in mig här i lugnet hur länge som helst, men imorgon väntar allvaret och det är tillbaka till jobbet som gäller. Alltså som jag har njutit. Inga stressande människor, inte någonstans. Ringer man och säger att man är påväg så är det ingen stress att hinna med, för alla väntar. Det är sånt man gör här. Sånt jag värdesätter. Sånt jag glömde att jag behöver. Jag har sovit så himla bra och djupt, betydligt mindre än "hemma" - sju, åtta timmar och jag är utvilad. 

Skärgådsluft, skratt, bebishäng, umgänge med pappa och Anneli, mamma och Christer, farmor och farfar i stugan, långa kortspel med min syster och hennes pojkvän, mer skratt och Trivial Prsgfuiit spelet halva natten, film med surroundsystem och busande med fyra hundar i varierande storlek tills jag till slut satte mig mot solväggen och andades in mer skärgårdsluft. Aaah så lycklig jag har varit. Det enda som saknades var Johan, med honom här hade allting, precis allting, varit ännu mer perfekt. Gissa vem jag ska pussa på ordentligt ikväll :-) 

Bilder kommer senare. Jag ville bara skriva ner hur veckan varit så att jag kan gå tillbaka och läsa när längtan efter norr blir för stor. Minnas hur lycklig jag var fastän det bara var fyra dagar i slutet på april 2014. Det är sådant man minns. Sådant man värdesätter. Åh, det här kommer jag leva länge på. Just nu längtar jag efter Johans armar, men först ska jag säga hejdå till Piteå genom ett stadsbesök, en god lunch och en eventuell grillmiddag innan det är dags för hemfärd. #thisishappiness